Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Estetik - Estetiker - Estetisera - Estienne, Étienne, släkt - Estienne, 1. Henri (Henricus Stephanus) - Estienne, 2. Robert (Robertus Stephanus) - Estienne, 3. Henri (Henricus Stephanus, Henri II) - Estimates - Estime - Estinto - Estivation - Estland - Naturbeskaffenhet - Befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1073
Estetiker—Estland (Befolkning)
1074
Robert Estiennes
boktryc-karmärke.
Litt.: G. Ljunggren, »Framställning af de
förnämsta estetiska systemerna» (2 bd, 1856
—60; ny uppl. 1869—83); E. Wrangel,
»Estetiska studier» (1898); Y. Hirn, »Det estetiska
lifvet» (1913). Om modern fransk e. se
arbeten av Ch. Lalo, om modern tysk E.
Neu-mann, »Ästhetik der Gegenwart» (2:a uppl.
1912). Yrjö Hirn.
Estetiker, person, som ägnar sig åt estetikens
studium. — Estetisk, som hänför sig till
estetiken; som har sinne för det sköna; smakfull.
Estetisèra (jfr Estet och E s t e t i k),
ensidigt syssla med estetik (litteratur och konst)
eller se allt från estetiska synpunkter.
Estienne [ästiä’n], även Étienne (lat.
Ste’phanus), adlig fransk boktryckarsläkt från
Provence, berömd för sina humanistiska
strävanden. — 1. H e n r i E. eller Henricus
Stephanus (omkr.
1460—1520) kom till
Paris 1501 och
grundade där ett
boktryckeri. — 2. Robert
E. eller Robertus
Stephanus (1503
—59), son till H. E.
Utgav från sin officin
i Paris en mängd
ytterst betydande
arbeten, ss. E:s eget stora
lexikaliska verk
»Thesaurus linguae
lati-nae» (1532) och en
edi-dition av N. T.,
kallad »O mirificam»
(1546), ett
mästerstycke av typografisk
konst, ävensom förträffliga, med noter av
honom själv försedda uppl. av romerska och
grekiska författare. Tidtals låg han i strid med
teol. fakulteten i Paris, och enär han var känd
som reformert, kunde han endast genom Frans
I:s kraftiga beskydd fortsätta sin
verksamhet. Efter Frans I:s död måste E. lämna
Paris och begav sig 1551 till Genève, där han
dog. — 3. Henri E. el. Henricus
Stephanus, även kallad Henri II (1528—98),
son till R. E. Öppnade 1557 i Genève ett
tryckeri, varifrån han utsände flera dittills
icke tryckta klassiska författare samt det till
största delen av honom själv utarbetade stora
verket »Thesaurus linguae graecae» (1572;
3:e uppl. av Didot 1831—65). Som språkman
gjorde han sig förtjänt genom sina puristiskt
präglade arbeten om franskan: »Précellence
du langage frangois» (1579) m. fl. Med
anledning av sin religiösa liberalism blev E.
antastad av konsistoriet i Genève, tillbragte
därför de senare åren av sitt liv på resor och dog
i Lyon. Hans son Paul (1566—omkr. 1627)
och sonson Antoine (1592—1674), död
utfattig och blind, fortsatte släktens berömda
verksamhet. Släkten utdog i mitten av
1700-talet. — Litt.: Dieterle, »H. E. Beitrag zu
seiner Würdigung als französiseher Sehriftstel-
Ord, som saknas under
ler und Sprachforscher» (1895); L. Clément,
»H. E. et son æuvre frangais» (1899). R. G.*
Estimates [e’stimits], eng., se
Appro-priationsbill.
Estime [ästi’m], fr., högaktning. —
Estimera (fr. estimer), högakta; värdigas.
EstFnto, it., mus., bortdöende (eg. slocknad).
Estivatiön (bot.), se Knoppläge.
Estland (estn. Eesti; Eesti Vabariik =
republ. E.), republik, belägen ö. om Östersjön
mellan Finska viken, Peipus och Rigaviken;
47,549 kvkm, 1,107,059 inv. dec. 1922, dec.
1925 uppskattades folkmängden till 1,114,925
pers. Huvudstad: Reval (128,000 inv. 1925).
INNEHÅLL:
sp.
Naturbeskaffenhet. 1074
Befolkning ....... 1074
Religion och
undervisningsväsen ....... 1075
Jordbruk ......... 1077
Skogsskötsel...... 1078
Bergsbruk......... 1078
Fiske ............ 1078
Industri.......... 1078
Handel ........... 1078
Kommunikationer... 1079
Estlands vapen
(lilla vapnet).
I gyllene fält tre över
varandra ställda blå leoparder
med röda tungor.
sp.
Kreditanstalter .. 1079
Mynt, mått och vikt 1079
Finanser .......... 1079
Administrativ indel-
ning ........... 1079
Författning ...... 1080
Rättskipning ..... 1080
Försvarsväsen....... 1080
Flagga ............. 1081
Historia.......... 1081
Naturbeskaffenhet. E., som omfattar den
gamla prov. E. samt n. delen av Livland jämte
öarna Dagö, ösel, Moon, Ormsö och Runö
ävensom ett hundratal kustöar, är en del av
det östbaltiska
låg-landsområdet (se
Baltiska
stater-n a med karta), som
brant stupar ned
mot Finska viken,
bildande en glin t
(se d. o.). Det
uppbygges i n. av
silu-riska lager
(kalkstenar m. m.),
söderut av devoniska
(sandstenar och
kalksten).
Berggrunden täckes av
istidsavlagringar,
tunna i n. men
söderut mer hopade
till kullar och
moränvallar. I
Muna-mägi i s. ö. når E.
upp till 317 m ö. h. Landet är rikt på sjöar
och forsrika floder. Den stora sjön Virtsjärv
avrinner genom Embach (Ema jögi) till Peipus,
vars avlopp är Narova, E:s största flod (med
en fors vid Narva, 70,000 hkr), till Finska
viken. Klimatet står på gränsen mellan
kust-och inlandsklimat. Med en årsmedeltemp. av
+ 4° till + 6° C har det — 3° till — 7° i jan.
och + 16° till + 17,5° i juli. Nederbörden är
500—600 mm om året.
Befolkningen i E. uppgick enligt i
december 1922 anställd folkräkning till 1,107,059
pers., varav 969,976 ester samt 91,109 ryssar,
18,319 tyskar (företrädesvis i städerna), 7,850
svenskar och 4,566 judar.
Folkmängdstäthe-E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
