Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Estlander, Ernst Henrik - Estlander, Jakob August - Estlandssvenskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1087
Estlander, E. H__Estlandssvenskar
1088
Estlander, Ernst Henrik, finländsk
jurist och politiker (f. 1870 18/7), son till J. A. E.
Blev 1900 jur. dr på avh. »Bidrag till en
undersökning om klander å lösöre enligt äldre
svensk rätt» och
utgav 1901
»Undersökning af
bedrägeribrottets kännetecken och
begrepp enligt finsk
straffrätt». 1902 blev
han docent och 1908
e. o. prof, i
rättshistoria vid Helsingfors
univ. Vid
ståndslant-dagarna 1897—1906
och som Nylands
nations kurator (1902—
05) framstod E. som
rakryggad kämpe för Finlands rätt och
förvisades 1904 till Ryssland men fick s. å.
återvända. Som representant i
enkammarlantda-garna sedan 1907 hävdade han
rättsstånd-punkten med styrka och konsekvens. Sedan
Finland blivit självständigt, har E. som ordf,
i Svenska folkpartiets riksdagsgrupp (till
1924) framträtt som en av ledarna för den
svenska politiken i Finland. H. E. P.
Estlander, J akob August, finländsk
läkare (1831—81), bror till C. G. E. Blev med.
och kir. dr 1859 och
prof, i kirurgisk
klinik vid Helsingfors
univ. 1860. E. vann
ett högt aktat namn
som skarpsinnig
iakttagare, utmärkt
klinisk lärare och
kirurgisk operatör.
Särskilt må nämnas hans
metod att ersätta
substansförluster på
läpparna och hans
rev-bensresektion vid
kro
niska empyem. E. var en representativ man
med mångsidiga kulturella och medborgerliga
intressen. H. E. P.
Estlandssvenskar. Svenskarna i den nya
republ. Estland uppgå till inemot 8,00u pers,
och utgöra — jämte de omkr. 800 inbyggarna
i Gammelsvenskby (se d. o.) — avkomlingar
av den redan under förhistorisk tid i de
baltiska provinserna bofasta svenska stammen.
Bortåt 6,000 E. äro bosatta på ett täml.
enhetligt område på och invid Estlands v. kust:
ön och socknen O r m s ö bebos nu av omkr.
2,650 svenskar i 12 byar jämte något
hundratal ester i byn Sviby (»svearnas by»). N u c k ö
socken räknar omkr. 3,200 svenskar, därav
på den forna ön, numera halvön Nuckö
(kommunen Paschlep, estn. Passlepa) i 10 byar
omkr. 900 svenskar, starkt uppblandade med
ester. I Rickul (estn. Rikheldi, ty. Rickholtz}
på fastlandet och på ön Odensholm kunna
svenskarna sägas vara enarådande med resp.
1,700 och drygt 100 pers. (14 byar i Rickul,
Ord, som saknas under
1 på Odensholm). Inom kommunen Suttlep
(estn. Sutlepa) s. om Rickul har svenskan
undanträngts av estniskan och uppehälles nu
fullt i blott en by, Klottorp, varjämte byn
Suttlep är delad mellan de två
nationaliteterna; svenskarna i Suttleps kommun
beräknas till bortåt 500 pers. — Utanför
Nuckö-Ormsöområdet finnes verkligt livskraftig
svensk befolkning eg. blott på fyra små öar:
R u n ö i Rigaviken, med knappt 300 pers, i
en enda by, de båda Rågöarna utanför
Baltischport, med 350 pers, i tills. 5 byar, och
N a r g ö n. om Reval, där före världskriget
omkr. 400 svenskar bodde i 2 byar men
numera, sedan hela ön våren 1914 utrymts för
militära ändamål och sedermera blott en del
återkommit, den svenska befolkningen torde
böra uppskattas till drygt 200. — Svenskarna
i socknen Kors (estn. Risti, ty. Kreutz) på
fastlandet s. om Rågöarna beräknades 1920
(trol. väl högt) till inemot 350 (224 i Vippa],
estn. Vihterpalu, ty. Wichterpal, och 117 i
Korkis), men då svensk gudstjänst sedan ett
par generationer ej längre förekommer i
socknen och då den svenska skolundervisningen
först på allra sista tiden kunnat återupptagas,
måste svenskan i denna socken betraktas som
direkt hotad. — På D a g ö (se d. o.) är svenska
språket i denna generation så pass
fullständigt utdött, att nu blott ett 10-tal åldringar
något så när behärskar den gamla dialekten.
— Till städerna (Reval, Hapsal, Dorpat)
inflyttade E. beräknas till sammanlagt inemot
700 personer, varav omkr. 600 i Reval.
Längre tillbaka i tiden ha svenskarna
innehaft betydligt större områden i Estland och
östersjöprovinserna över huvud och
säkerligen även varit talrikare än nu. Russwurm
beräknar deras antal mot 1600-talets slut
till 12,000, varav dock 5,000 bosatta i Reval
och Narva och följaktligen väl till stor del
från Sverige nyligen överflyttade. Som gamla
svenska orter nämner Russwurm öarna Wulff
(förr Ulfsö), Wrangö (Gross- och
Klein-Wrang-elsholm) och Ramö vid n. kusten, flera byar
på kuststräckan mellan Reval och Rickul och
några orter på kusten s. om Hapsal samt på
Dagö. Förr funnos svenskar även på ösel och
på de små öarna Moon (mellan ösel och
fastlandet) och Kynö (estn. Kihno; mellan Runö
och Pernau); enstaka svenska bebyggelser ha
funnits även utom dessa kust- och öområden,
t. o. m. i de gamla prov. Ingermanland och
Kurland.
E. äro naturligtvis tämligen starkt
ras-blandade. På det starkt isolerade Runö, som
vetenskapligt undersökts, utgör befolkningen
en blandning av nordisk och s. k. östbaltisk
ras, och dessa raser synas fenotypiskt vara ung.
lika starkt företrädda (Kaarlo Hildén i
Fen-nia, 47, n:r 3). Snarast är det förvånande, att
E., efter så många årh:s isolering från Sverige,
ännu i dag förete så många tydliga nordiska
rasdrag.
Det äldsta historiska beviset för
svenskar-E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
