Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Estniska språket och litteraturen - Estompe - d’Estournelles de Constant, Paul Henri Benjamin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1091
Estompe—d’Estournelles de Constant
1092
förhållande till finskan som danskan till
svenskan, men i fråga om ordförrådet skilja
sig de båda språken vida mera från varandra.
Estniskan står sedan ett par årtionden under
en synnerligen kraftig utveckling till ett
modernt kulturspråk, och dess ordskatt har
därunder i mycket stor utsträckning riktats med
lån ur dialekterna och finskan samt
nybildningar, varjämte de förut vanliga
germanismerna börjat utrensas. De estniska
dialekterna kunna delas i en nordlig och en sydlig
el. sydöstlig huvudgrupp, den senare med
Vorudialekten och de ännu lågt stående
»setu-kesernas» intressanta munart i s. ö. På
1600-talet uppkommo två skilda litteraturspråk,
ett nordligt, »Reval-estniskt», och ett sydligt,
»Dorpat-estniskt», av vilket det förra nu är
allenarådande. — Den största grammatiken
är F. J. Wiedemann, »Grammatik der
ehst-nischen Sprache» (1875; nu föråldrad);
moderna framställningar på estniska av J.
Jöge-wer (1919—20) och O. Loorits (1923), på tyska
av H. Pöld (1915) och W. Kentmann (1920).
Ljudhistorisk framställning (på finska) av L.
Kettunen, »Viron kielen äännehistoria» (1917).
Vidlyftig ordbok av Wiedemann,
»Ehstnisch-deutsches Wörterbuch» (1869; 3:e oförändrade
uppl. 1923); bästa ordbok är Kettunens
estnisk-finska (1917).
Estniska litteraturens första
alster var en katekes, tryckt i Lybeck 1553,
men denna, liksom några från
motreforma-tionens tid härstammande, av jesuiter utgivna
skrifter, har gått förlorad. Från 1600- och
1700-talet föreligger blott
uppbyggelselitte-ratur. Omkr. 1800-talets början uppstod en
folklitteratur med profant innehåll på vers
och prosa, vars bästa namn äro K. J.
Peterson (1801—22) och O. W. Masing (1763—
1832). Med sitt folkepos »Kalevipoeg» (se d. o.;
1857—61) utövade F. R. Kreutzwald (1803
—82) ett liknande, om ock ej så kraftigt,
inflytande på sitt folk som Lönnrot med
»Kale-vala». En framstående romantisk lyriker var
Ko i du la (Lydia Jannsen; 1843—86);
hennes fader, J. W. Jannsen (1819—90), var
den estniska tidningspressens egentlige
grund-läggare. Genom dessa föregångares arbete
utbildades estniskan till ett böjligt och
lätthanterligt organ för den poetiska diktionen,
som i detta avseende överträffar sin finska
syster. J. Hu r t (1839—1907) inledde en
storartad verksamhet för samlandet av den rika
folkpoesien och var en kraftig arbetare på
folkupplysningens alla fält. Tidningsmannen
C. R. Jakobson (1841—82) var en annan
av periodens andliga ledare. Mot slutet av
1800-talet börjar så en modern litteratur med
högre anspråk uppstå. Realismen gör sitt
intåg med prosaförfattarna J. L i i v (även
lyriker; 1864—1913), A. K i t z b e r g (f. 1856),
E. W i 1 d e (f. 1865) och E. Peterson (f.
1868), vilka särskilt skildra lantbefolkningens
liv. Vid samma tid uppträda lyrikerna K. E.
S ö ö t (f. 1862) och Anna Haava (Haava-
Ord, som saknas under
kivi; f. 1864). Ett yngre släkte av liknande
kynne börjar söka sina motiv från
stadsbefolkningens och intelligensens krets; hit höra
A. H. Tammsaare (A. Hansen; f. 1878),
M. Metsanurk (E. Hubel; f. 1879), K.
R u m o r (Ast; f. 1886) och O. L u t s (f. 1887).
1905 års ryska revolution medförde en
sammanslutning av de unga estniska författarna
till en grupp under namnet Noor-Eesti
(Ung-Estland) med i huvudsak nyromantisk
läggning, och västerländska, framför allt franska,
men även ryska och skandinaviska
inflytanden göra sig starkt gällande. Lyriken vinner
nu terräng med E. Enno (f. 1875), V. R
i-dala (Grünthal; f. 1885), J. Oks a (1884—
1918) och särskilt G. S u i t s (f. 1883). Efter
den andra ryska revolutionen 1917 avlöstes
Noor-Eesti av den modernistiska
sammanslutningen Siuru (namn på en sagofågel). Till
det nutida Estlands bästa lyriker höra utom
de nyssnämnda Marie Under (f. 1883), H.
Visnapuu (f. 1890), J. Se mper (f. 1892)
och A. A dson (f. 1889; skriver på
sydest-niska). Bland de många prosaförfattarna bör
särskilt nämnas F. Tu g las (Mihkelson; f.
1886). En centralpunkt har den moderna
estniska litteraturen efter många fruktlösa
försök fått i den litterära tidskriften Looming
(fr. o. m. 1923; statsunderstödd). Estniska
litteratursällskapets (Eesti kirjanduse selts)
tidskrift Eesti Kirjandus (från 1907) företräder
allmänna kulturella och vetenskapliga syften.
I Estland funnos 1926 omkr. 60 periodiska
publikationer. De inflytelserikaste politiska
tidningarna äro i Reval Päevaleht
(högersin-nad, oavhängig), Vaba Maa (arbetspartiet) och
Kaja (agrarpartiet) samt i Dorpat Postimees
(folkpartiet). K. B. W.
Estompe [ästå’p], fr., se Stomp.
d’Estournelles de Constant [dästornä’1 do [-kå-stä’],-] {+kå-
stä’],+} Paul Henri Benjamin, baron,
fransk politiker, fredsvän (1852—1924). E.
tjänstgjorde vid franska beskickningarna i
Holland, England och
Tunisien, valdes 1895
till deputerad som
republikan »utan epitet»
och var från 1904 till
sin död led. av
senaten. Han var ett av
Frankrikes ombud på
första
Haagkonferen-sen 1899. E. grundade
1903 i franska
parlamentet Groupe
parle-mentaire de
1’arbi-trage International,
som väsentligt bidragit att främja
skilje-domssaken. 1911 uppgick E:s
skiljedoms-grupp i franska interparlamentariska
gruppen, vars president han var till sin död.
Han bildade 1905 en sammanslutning,
Con-ciliation Internationale, för att främja
samförstånd mellan folken. E. blev ett av
Frankrikes ombud vid andra Haagkonferensen 1907
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
