Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eteriska oljor - Eterneller, Imorteller, Evighetsblommor - Eternism - Eternit - Etesier, Etesiska vindar - 1. Ethelbald el. Aethelbald av Mercia (angelsaxisk konung) - 2. Ethelbald av Wessex (angelsaxisk konung) - 1. Ethelbert el. Aethelberht av Kent (angelsaxisk konung) - 2. S:t Ethelbert (konung i Östangeln) - Ethelfleda - Ethelism - Ethelred el. Aethelred I av Wessex och Kent (angelsaxisk konung) - Ethelred II (angelsaxisk konung) - Ethelstan, Aethelstan el. Athelstan (angelsaxisk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1103
Eterneller—Ethelstan
1104
flyktiga, feta oljorna (se d. o.). E.
förekomma vanl. i blommor och frön men även i
blad, stjälkar och rötter. Ofta uppträda de
i mycket små mängder (1 kg violessens i
33,000 kg violblommor). Trots att e.
uppträda i så små mängder, sprida de dock en
intensiv lukt. 1 d. rosenolja i 2 mill. dir
luft förnimmes ännu tydligt. Förutom
genom destillation utvinnas vissa e. även
genom pressning, extrahering med organiska
lösningsmedel el. genom behandling med fett,
som upptar luktämnet. Jasmin-, reseda- och
hyacintoljor erhållas t. ex. genom att man
lägger dessa växter mellan glasplattor,
över-diagna med fett. — E:s sammansättning
varierar betydligt. Några äro mycket enkelt
byggda, t. ex. bittermandelolja (se d. o.) och
metylbensoat (se d. o.). De flesta utgöras av
terpentinderivat, t. ex. pinen i terpentinolja,
mentol i pepparmyntolja, iron i violessens,
geraniol i rosenolja. I allm. består en eterisk
olja av flera olika föreningar. Ett flertal
viktiga e. har man lyckats framställa på
syntetisk väg. E. från djurriket äro ambra och
mysk (se dessa ord). I. B.
EterneTler (av lat. aete’rnus, evig), I
m-m o r t e 11 e r, Evighetsblommor,
blommor eller blomställningar, som bibehålla sig
länge utan att mista form eller färg. De
flesta e. utgöras av blomställningar av i
våra trädgårdar odlade korgblommiga
växter, hos vilka holkfjällen äro torra, fasta
och vanl. vackert färgade, t. ex.
Acrocli-nium roseum, Ammobium alatum och
Rhodan-the (Roccardia) Manglesii (från Nya Holland),
Helichrysum orientale (från Grekland och
Mindre Asien) och Xeranthemum annuum (från
Sydeuropa). Vanliga e. äro också
blomställningar av den likaledes som prydnadsväxt
odlade amarantacéen Gomphrena globosa (från
Ostindien), vars hylleblad och skärmblad äro
torra och färgade. Som e. användas även
blomställningarna av Limonium- (Statice-)
arter. G. L-m.*
Eterni’sm (av lat. aete’rnus, evig), den
ontologiska uppfattning, enl. vilken det sant
varande eller det absoluta är otidligt. Se
Metafysik. C. H-m.
Eternit, skifferartad massa, som
framstäl-les av cement och asbestfibrer. Liksom vid
papperstillverkning malas råmaterialierna i
holländare till en grötliknande massa, vilken
på en pappmaskin med vira och valsar
bearbetas till papperstunna ark, varav ett
flertal hoppressas i hydraulisk press vid högt
tryck till plattor. Eternitplattorna ha goda
hållfasthetsegenskaper samt äro
värmebeständiga och i viss grad eldhärdiga. Användas
som taktäckningsmedel och som
isolations-material för både värme och elektricitet, t. ex.
torkugnar, elektriska värmeelement och
motstånd. E-t N-n.
Etèsier, Etèsiska vindar, se Vind.
Ethelbald el. Aethelbald [e’polbåld],
angelsaxiska konungar. 1. E. a v Mercia
Ord, som saknas under
(d. 757) var yngre bror till kung Penda av
Mercia och besteg 716 efter dennes sonson
tronen. Han erkändes 731 som herre över
hela s. England men miste 752 Wessex. —
2. E. a v W e s s e x (d. 860) var andre son
till kung Ethelwulf (se d. o.), som han 856
i samband med dennes Romfärd störtade från
tronen i Wessex. Hans giftermål 858 med
sin styvmoder, Judit, väckte särskilt bland
prästerskapet mycken förargelse. (Å. S-n.)
Ethelbert el. Aethelberht [e’polbät],
angelsaxiska konungar. 1. E. av Kent
(omkr. 552—616), konung i Kent från 560 och
från 593 hyllad som överherre av kungarna
s. om Humber, g. m. Berta, en kristen
fran-kisk prinsessa. Han mottog 597 välvilligt S :t
Augustinus, lät s. å. döpa sig och verkade
ivrigt för kristendomen. — 2. S:t E., konung
i östangeln, blev 794 av oviss anledning
halshuggen på befallning av kung Offa i Mercia.
Han vördades sedan som lokalt helgon; hans
dag är 20 maj. (Ä. S-n.)
Ethelfleda [e’polfllde], drottning av Mercia
(d. omkr. 918). Hon var dotter till Alfred den
store och gifte sig (omkr. 880) med Ethelred
av Mercia. Efter hans död (912) styrde hon
ensam landet och försvarade det tappert mot
danskarna.
Ethelfsm (av grek. etheTein, vilja).
Metafysisk e. fattar viljan som verklighetens yttersta
grund; enl. psykisk e. är viljan grundkraften
i själslivet. Se Metafysik och
Psykologi. C. H-m.
Ethelred el. A e t h e 1 r e d [e’polred],
angelsaxiska konungar.
E. I av Wessex och Kent (d. 871), son till
Ethelwulf samt äldre bror till Alfred den
store. E. efterträdde 866 sin äldre broder
Ethelbert och låg i ständig kamp med danska
vikingar. Han segrade 871 vid Ashdown men
besegrades kort därefter i sin tur av dem vid
Merton och sårades till döds i striden. E.
vördades senare som helgon och martyr.
E. II, kallad the unready, den »planlöse»,
av angls. ræd, råd (968—1016), yngre son till
konung Edgar. E. efterträdde 978 sin
halvbror Edvard (»Martyren») och sökte förgäves
vinna fred från vikingarnas ständiga anfall
genom att till dem erlägga stora
penningsummor, som åstadkommos genom en allmän
skatt, danegäld (se d. o.). Bekant är E:s
trolösa handling att S:t Briccius’ dag (13
nov.) 1002 låta dräpa så många nyinflyttade
danskar han kunde komma åt. Då
hämna-ren Sven Tveskägg 1013 valdes till Englands
konung, nödgades E. fly ur landet men
återvände efter Svens död 1014. Dennes son Knut
den store förberedde en belägring av honom
i London, då E. dog. (E. G-hn.)
Ethelstan, Aethelstan el. Athelstan
[e’pølston] (fnord. Adalsten), angelsaxisk
konung (895—940). E. valdes 925 till konung i
Mercia och Wessex efter sin fader, Edvard
d. ä., och tilltvang sig 926 direkt välde över
danskarna i Northumberland, varigenom han
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
