Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Etikens historia - Etiker - Etikett - Etiolerade - Etiologi - Etioper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1109
Etiker—Etioper
1110
garna som givna i människans sinnliga natur.
— I Spinozas filosofi uppstod på visst
sätt den medeltida filosofien. Gud fattades
som realiteten själv, och denna är det goda.
— Inom den engelska moralfilosofien under
1600- och 1700-talet finner man en
motsättning mellan en intellektualistisk och en
sen-sualistisk riktning. C 1 a r k e och på visst
sätt L o c k e kunna räknas som
intellektua-lister, H u m e är sensualist.
Kant har utarbetat en ren pliktlära. Ur
vanliga etiska föreställningar har han
utvecklat sitt system, enl. vilket viljan måste böja
sig under plikten endast på grund av aktning
för sedelagen. Denna är den rena viljan själv.
Kants grundtankar utvecklades dialektiskt
av F i c h t e och H e g e 1. Enl. den
förstnämnde är jagets absoluta självständighet det
yttersta målet, som skall realiseras. Enl. den
sistnämnde är först staten den vilja, vars
lagar äro de egentliga pliktreglerna.
Schleier-macher sätter det absoluta som enhet av
natur och förnuft. Förnuftet är det, som står
det absoluta närmast. Det goda blir då en
naturens organisation genom förnuftet.
I Kants, Fichtes och Hegels system är den
goda viljan den högsta principen. S c h o p
en-h a u e r vänder upp och ned på denna tanke
och fattar den yttersta grunden som en
djävulskt ond vilja. Det goda blir då att förneka
viljan till livet. Enl. Nietzsche är också
viljan princip. Men det ges ingen urvilja utan
en samling viljor, som kämpa med varandra.
Målet för viljan till makt är övermänniskan.
— Den engelska filosofien ställde sig skeptisk
mot den tyska metafysiken och sökte på
empirisk väg fastställa principen för moralen.
Värdeprincipen i Mills system är största
möjliga lycka åt största möjliga antal. S p e
n-cer ser evolutionistiskt på
moralföreställningarna. De handlingar äro goda, som bäst
bevara individen och arten. — En lärjunge
till de engelska moralisterna är Höffding,
som antar ett objektivt gott, vilket är givet för
varje människa genom känslan. — I Sverige
grundade Boström sin etik på metafysiken.
Varje människa äger en evig idé, som är
hennes sanna väsen, och människans högsta goda
är att realisera denna i sitt liv. Boströms
etik utvecklades dialektiskt av hans förnämste
lärjunge, C. Y. Sahlin. Hägerström kan
sägas ha utfört en epokgörande insats i den
nyare etiska forskningen. Han analyserar
värdebegreppet självt och söker fatta detta
som ett känslouttryck, som saknar realitet,
hur mycket än de känslor, som ligga till
grund för värdet, äga realitet. Han söker
även uppvisa den psykologiska utvecklingen
och de förväxlingar, som ligga till grund för
de moraliska föreställningarna och de vanliga
föreställningarna om moralen. — Jfr även
Etik 1. C. H-m.
Etiker [è’-], vetenskapsman, som ägnar sig
åt etikens studium; etisk person.
Etike’tt (fr. étiquette). 1. Lapp (sedel,
Ord, som saknas under
bricka) med påskrift för föremål och
angivande dettas namn, innehåll el. andra
upplysningar. — 2. Sammanfattningen av de
genom sedvana och föreskrift fastställda
reglerna ’ för umgänget i anspråksfullare
sällskapskretsar, särskilt vid hov, bland
diplomater, vid offentliga högtidligheter, fester o. s. v.
— Etiketter a, förse med etikett.
Etiolèrade (av fr. étioler, bleka)
sägas växter vara, som på grund av
ljusbrist utvecklats abnormt.
Klorofyll bildas då icke, och växterna få
en blek, gul el. smutsvit färg. Hos
dikotyledonerna bli stamledstyckena
starkt förlängda, medan bladskivorna
vanl. förkrympa. Hos gräsen
däremot förlängas bladen starkt men
bli vanl. smalare. H. Hn.*
Etiologl (av grek, altia, orsak,
och lo’gos, lära), läran om
sjukdomsorsakerna.
E. har stor
betydelse ej blott
i och för sig
utan ock för den
allmänna
hälsovården (hygienen) och
profylaxen, för
diagnosen och
ter
apien.Sjuk-domsorsakerna
indelas i
pre-disponer ande
och
tillfälliga. De förra,
som utgöras av
ärftliga anlag,
osund föda, dålig luft, vaka, ansträngningar,
sorg och bekymmer m. m., verka småningom
försvagande, så att ett tillfälligt inkommande
sjukdomsfrö lättare än eljest slår rot och
utvecklar sig. Man har skilt mellan inre
(endogena) och yttre (exogena) orsaker. De
förra uppstå genom ärftlighet, en viss ålder,
ett visst temperament och vissa
konstitutionella svagheter, inneboende i organismen, de
senare härröra från luften, marken, klimatet,
födan och en mängd utifrån kommande
tillfälligheter. Till dessa senare höra t. ex.
bakterier och andra sjukdomsalstrande svampar,
parasiter ur djurvärlden, ss. vissa protozoer,
binnikemask, trikiner, skabbdjur, samt giftiga
gaser, metallgifter m. m. F. B.*
Etiöper (grek. äithi’opes, de av solen brända),
ursprungligen benämning på jordens
avlägsnast boende människor i s., såväl i Afrika
som i Asien, sedermera särskilt syftande på
de mörkhyade folken strax s. om Egypten, ut
till Röda havet. Ordet möter redan i de
ho-meriska sångerna och sedan hos Herodotos
samt andra klassiska grekiska och romerska
författare, hos vilka det omfattar negrer men
även andra folk s. om Egypten (Herodotos’
»ullhåriga» oeh »släthåriga» e.). Småningom
E, torde sökas under Ä.
Potatisplantor, vuxna i mörker
(t. v.) och ljus (t. h.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
