Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Etioper - Etiopien - Etiopiska kristna - Etiopiska kyrkan - Etiopiska rasen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1111
Etiopien—Etiopiska rasen
1112
inskränktes begreppet ytterligare och
lokaliserades tidigt till de kristna invånarna i
Abessinien. I våra dagar brukas namnet endast
om dessa, som själva kalla sitt land Ethiopia.
Se vidare Etiopien. K*. G. L.
Etiopien (om namnets ursprung se E t i
o-p e r). E. i bemärkelsen landet kring övre
Nilen mellan Libyska öknen och Röda havet
stod i handelsförbindelse med Egypten redan
under Gamla rikets tid (2980—2475 f. Kr.),
då egypterna drevo livlig karavanhandel på
E. och därifrån hämtade slavar och olika slags
lyxartiklar, ss. rökelse, elfenben, ebenholts,
leopardskinn och strutsplymer. Under 12 :e
dynastien anlades fästningar vid
transportvägarna från första till tredje katarakten, en
av egyptiska ämbetsmän styrd koloni
grundades, och i E. uppstod en intressant
bland-kultur av egyptiska och inhemska element.
E:s erövring fullbordades under Nya riket
(1580—1167 f. Kr.); det styrdes i 450 år av
egyptiska vicekonungar, och n. E. blev en
egyptisk provins med h. o. h. egyptisk kultur.
Under perioden 1000—750 f. Kr.
förvandlades E. från en egyptisk provins till
självständigt rike. Omkr. 900 f. Kr. bosatte sig en
sydlibysk hövding vid Napata (se d. o.), och
på kullarna runt Napata redde han och hans
efterkommande sina gravplatser. Dessa
nekro-poler ha grundligt undersökts av
Harvard-Bostonexpeditionen under ledning av
egypto-logen G. A. Reisner, vilken med hjälp av dem
och yngre gravfynd vid Meroe (se d. o.)
lyckats rekonstruera den etiopiska
konungaläng-den. Den ovan nämnda hövdingasläkten synes
inom kort ha tillvällat sig kontroll över n.
E:s karavanvägar, och 150 år senare tog dess
dåv. huvudman, Kaschta, kungatitel; han
behärskade övre Egypten ända till Tebe, och
hans son Pianchi erövrade (omkr. 721 f.
Kr.) hela Egypten, där dennes ätt (25 :e
dynastien) rådde till 663 f. Kr. (jfr
Egypten, sp. 387). Då deras välde i Egypten
krossades genom en assyrisk invasion, lyckades
de behålla E., där tjugu konungar av samma
furstesläkt sedan härskade med Napata som
huvudstad. Efter den sistes död, omkr. 300
f. Kr., delades E. i två riken med Meroe och
Napata som huvudstäder. Efter sex
generationer förenade en konung över det s.
väldet, Arikaman (grekernas Ergamenes),
bägge rikena. Sedan denna förening fortfarit
under sex följande härskare, trol.
Meroeväl-dets lyckligaste tid, delades riket ånyo (omkr.
100 f. Kr.).
Sannolikt 23 f. Kr. inföll den romerske
härföraren Petronius i n. E. för att bestraffa
ett anfall mot Assuan. Han förstörde Napata,
vilket ledde till n. rikets undergång. Strabon
berättar, att i E. då skulle ha härskat en
enögd, amasonliknande drottning, Kandake,
men egyptologen F. Griffith har uppvisat, att
kandake ej är något egennamn utan den
meroitiska drottningtiteln; hennes verkliga
namn var Amanirenas, och hon vilar i
den sista kungliga pyramiden vid Napata.
Mest omtalat av senare etiopiska riken var
det aksumitiska (se Aksum). Om dessa
länders nyare historia se Abessinien
(vilket rike börjat officiellt återupptaga det
gamla namnet E.). P. L-n.
Etiopiska kristna, anhängare av den kristna
kyrkan i Abessinien (se d. o. och Etiopiska
kyrka n).
Etiopiska kyrkan, ett med hänsyn till det
vacklande bruket av namnet Etiopien något
obestämt begrepp, dock i allm. identiskt med
den abessinska kyrkan. Kristendomens första
framträdande i Abessinien är höljt i dunkel;
den synes där ha rönt inflytande från
företrädesvis två håll: grekiskt och arameiskt.
Den antiokenske köpmannen Meropios’ båda
söner, Aidesios och Frumentios, uppgivas ha
kommit till Aksum, som blev utgångspunkt
för kristningsverket, och Frumentios lär
under namnet Abuna Salarna ha varit
Etiopiens förste patriark, invigd av Athanasios
341. Omkr. 500 skola »nio heliga», antagl.
syriska munkar, ha kommit som missionärer
till Abessinien över Sydarabien eller
Egypten. Under bittra strider med
muhammedanerna slöto sig de kristna i Abessinien nära
till den koptiska kyrkan och antogo Jakob
Baradaeus’ monofysitiska trosbekännelse (se
M o n o f y s i t e r), vid vilken de alltjämt
fasthållit. Skedet från omkr. 600 till omkr. 1250
är uppfyllt av politiska och religiösa strider.
Med 1200-talets mitt synes en viss kyrklig
livaktighet ha inträtt. En etiopisk
bibelöversättning verkställdes. 1270 kom ett nytt
härskarhus till makten, den s. k. salomonska
dynastien. Från nämnda år till senaste tid
har abunan el. metropoliten av Abessinien
varit en kopt, tillsatt och invigd av den
kop-tiske patriarken i Kairo.
Den etiopiska kristendomen är starkt
bemängd med hednisk vidskepelse: trolldom,
andebesvärjelser, dyrkan av de döda och en
Mariakult, som går tillbaka till dyrkan av
en hednisk gudinna. Sannolikt har man från
judendomen, som städse utgjort ett mäktigt
inslag i den etiopiska kristendomen,
övertagit sabbatsfirande (bredvid söndagsfirande),
det stränga särskiljandet av rena och orena
djur m. m. Barnen omskäras, innan de
döpas. En mängd högtider och fastedagar
iakttagas. Munkväsen förekommer. Kyrkans bibel
innehåller 81 heliga böcker. De tre första
ekumeniska mötenas beslut anses bindande.
F. ö. har e. varit splittrad genom dogmatiska
strider. — Om den svenska Evangeliska
fosterlandsstiftelsens mission i Abessinien se M i
s-s i o n. — Litt.: Deramey, »Introduction et
restauration du christianisme en Abyssinie»
(i Revue de 1’Histoire des Religions 1895);
uppsats av A. Kolmodin i »Nutida
missions-uppgifter» (1906); H. Ussing och C.
Ans-helm, »Den evangeliska missionen i vår tid»
(1925). A. G-w.
Etiopiska rasen, en av Blumenbachs (se d. o.)
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
