Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Etymologi - Etymon - Etzdorf (Ezdorf), Johann Christian Michael - Etzel - Eu (grekiska) - Eu (kemi) - Eu (stad) - Eu, Gaston d’Orléans - e. u. - Euagrios från Coelesyrien - Euander - Eubea - Euboea, Euboia - Eubulides - Eubulos (folkledare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1127
Etymon—Eubulos
1128
oavslutad), och framför allt E. Hellquist,
»Svensk etymologisk ordbok» (1922). B. H-n.
E’tymon, grek., »det sanna», ett ords
grundbetydelse; det grundord, från vilket ett ord
härleder sig. Jfr Etymologi.
E’tzdorf (Ezdorf), Johann
Christian Michael, tysk målare (1801—51).
Studerade i München, målade landskap,
behandlade i Ruysdaels och Everdingens anda
med förkärlek vildmarksmotiv, karg, torftig,
okultiverad natur. Jämte tyska landskap
målade han norska och svenska. Han vistades
länge i Stockholm, där han blev led. av
Konstakademien, på vars utställningar hans verk
syntes 1826—53. Representerad i Nya
pinako-teket i München av »Svensk
stångjärnshammare vid vattenfall» och i Nationalmuseum i
Stockholm av två små landskap. G-g N.
E’tzel, i tyska fornsagor namn på Attila.
Eu, grek., bra, väl; lätt, lyckligt; ofta
första led i grek, ord och namn.
Eu, kem. tecken för en atom europium.
Eu [ö], stad i fr. dep. Seine-Inférieure, vid
floden Bresle, 28 km n. ö. om Dieppe; 5,817
inv. (1921). Ovan staden den vackra kyrkan
S:t-Laurent, byggd 1186—1230, restaur. på
1800-talet. Slottet började anläggas 1578, var
färdigt 1661 och nedbrann 1902 utom högra
flygeln och kapellet. Slottsparken (46 har;
planlagd av Le Nötre) är en av Frankrikes
vackraste. — E. var centrum i grevsk. E., som
från 996 tillhörde en gren av Normandies
hertigsläkt, därpå huset Brienne och indrogs
1350. Det var sedan apanage åt kungliga
prinsar. Om stadens historia 1151—1475 jfr
monogr. av S. Deck (1925).
Eu [ö], Gaston d’O r 1 é a n s, greve av
Eu (1842—1922), äldste son till hertigen av
Nemours och sonson till konung Ludvig Filip.
Förmäldes 1864 med Isabella, äldsta dotter
till kejsar Pedro II av
Brasilien. Under
kriget mot Paraguay var
E. 1869—70
överbefälhavare och avgjorde
genom sina skickliga
strategiska rörelser
kriget. I sin gemåls
namn var E. under
kejsarens resor flera
ggr regent; genom sin
klerikalism och okloka
politik bidrog han att
framkalla
revolutio
nen 1889 (se Brasilien, sp. 1137). Han
bosatte sig sedan med sin gemål (d. 1921) i
Frankrike.
e. u., förk. för enligt uppdrag.
Eua’grios från Coelesyrien,
bysantinsk kyrkohistoriker, jurist (f. omkr. 536,
dödsår okänt). Skrev i slutet av 500-talet en
fortsättning av Eusebios’, Sokrates’,
Sozome-nos’ och Theodoretos’ kyrkohist. arbeten,
vilken från ortodox synpunkt behandlade det
Ord, som saknas under
av lärostrider fyllda tidsskedet 431—594.
Hans arbete, i 6 böcker, är senast utgivet av
Bidez och Parmentier, 1898. A. G-w.
Eua’nder, lat. (grek. Eu’andros), enl. sagan
en arkadier, som bosatte sig på Palatium vid
Tiberfloden, dit han införde bokstavsskriften
och Pans kult. R. Tdh.*
Eubèa (lat. Euboe’a, grek. Eu’boia [nygrek,
uttal e’via], it. Negropo’nte), grekisk ö i
Egeiska havet, tätt invid ö. kusten av det
grekiska fastlandet; 3,775 kvkm; de grekiska
invånarna äro blandade med albaner, ön
sträcker sig från n. v. till s. ö. med en längd av 158
km; bredden växlar mellan 52 och 5 km. E.
ge-nomskäres av höga berg (Delfiberget el. Dirfys,
1,745 m ö. h.). I söder Hagios Elias el. Ocha,
1,475 m ö. h. östra kusten är brant och
klip-pig, den västra mera långsluttande, med
fruktbara slätter, vilka i forntiden gjorde E. till
Atens kornbod och ännu i dag frambringa säd,
vin, olja, citroner och fikon i ymnighet. —
Tills, m. några närliggande öar, Norra
Spora-derna (Skyros, Skopelos m. fl.), bildar E.
nomos E. Denna, som omfattar fyra eparkier,
har en areal av 4,261 kvkm med 145,689
inv. (1923).
E. var i forntiden delat i flera smärre,
oberoende stater, bland vilka de rika
handelsstäderna E r e t r i a och C h a 1 k i s
(»kopparstaden») voro de förnämsta. Dessa grundläde,
i synnerhet under 700-talet f. Kr., kolonier i
Makedonien, i Italien och på Sicilien. Chalkis
intogs 506 f. Kr. av atenarna, och 490
förstördes Eretria av perserna. Senare bemäktigade
sig Aten hela E. I mitten av 300-talet ryckte
under makedoniskt skydd stående »tyranner»
till sig flera av öns städer. Därefter stod E.
med vissa avbrott först under makedoniskt
och sedan under romerskt herravälde, ön hade
gått genom många ägares händer, då den
under fjärde korståget (1204) erövrades av
vene-zianerna. 1470—1821 tillhörde E. turkarna
och avträddes 1830 till Grekland. A. M. A.*
Euboe’a, Eu’bola, se Eubea.
EubuTides (grek. EubuWdes), grekisk filosof
på 300-talet f. Kr. Var född i Miletos,
tillhörde megariska skolan och anses ha författat
en stridsskrift mot Aristoteles. Han antages
vara uppfinnaren av ett flertal dialektiska
snaror (jfr art. E r i s t i k) samt uppges ha
varit Demosthenes’ lärare. C. H-m.
Eubülos (grek. Eu’bulos, lat. Eubülus),
folkledare i Aten (d. före 330 f. Kr.). Var från
354 f. Kr. några år ledare av Atens
försvars-förvaltning och föreståndare för den kassa,
ur vilken kontanta bidrag utbetalades till
folket vid de stora festerna. Omdömena om E:s
verksamhet äro högst olika. Han försummade
emellertid ingalunda statens verkliga behov
(ökning av flottan och uppförande av
offentliga byggnader). På grund av sin ställning
och sina intressen sökte E. uppehålla ett gott
förhållande till andra makter, även Makedo-
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
