Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Euchlaena mexiana, Teosinte - Eucken, Rudolf Christoph - Euclides - Eucomis - Eucyklisk el. Holocyklisk - Eudemonism - Eudemonistisk - Eudes el. Odo (hertig av Akvitanien) - Eudes el. Odo (konung av Frankrike)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1131
Euchlaena mexicana—Eudes
1132
Euchlaena mexicäna [klè’-], Teosinte,
ett ända till 7 m högt, bladrikt gräs, som
härstammar från Mexiko och odlas som
foderväxt i varma länder. Det står nära majsen
och är möjl. dess vilda stamform.
Eucken [äi’kan], Rudolf Christoph,
tysk filosof (1846—1926). Blev 1871 prof, i
Basel och 1874 i Jena. Han erhöll 1908
Nobelpriset i litteratur för sitt i idealistisk
riktning gående
skriftstäl-larskap. 1909 höll
han sitt Nobelföredrag,
»Naturalismus oder
Idealismus». E., som
var synnerligen
vetenskapligt produktiv,
utgav undersökningar
inom de flesta av
filosofiens discipliner.
Han publicerade flera
studier över ämnen
inom filosofiens
historia, bl. a. »Die Lebens-
anschauungen der grossen Denker» (1890; 17 :e
och 18 :e uppl. 1922). E:s tänkande har i sin
helhet en religiös prägel; följ, undersökningar
äro direkt ägnade religiösa och
religionsfilosofiska problem: »Der Wahrheitsgehalt der
Religion» (1901; 4:e uppl. 1920), »Können wir noch
Christen sein?» (1911), »Die
geistesgeschicht-liche Bedeutung der Bibel» (1917). Bland hans
övriga arbeten märkas »Geschichte und Kritik
der Grundbegriffe der Gegenwart» (1878; senare
utg. under titeln »Geistige Strömungen der
Gegenwart», 6:e uppl. 1920), »Die Einheit des
Geisteslebens in Bewusstsein und Tat der
Menschheit» (1888; 2:a uppl. 1925; en
undersökning, som på visst sätt kan betecknas som
E:s huvudarbete), »Der Kampf um einen
geis-tigen Lebensinhalt» (1896; 5:e uppl. 1925)
och »Grundlinien einer neuen
Lebensanschau-ung» (1907; 2:a uppl. 1913; på sv. 1907). E.
utgav under världskriget flygskrifter och
broschyrer samt därefter sina
»Lebenserinner-ungen» (1920; 2:a uppl. 1922; på sv. 1921). På
sv. äro dessutom utgivna »Jesu livsåskådning»
(1908; ur »Die Lebensanschauungen der
grossen Denker») och »Under andelivets lag» (1909).
E. förkunnar en etisk idealism. Han vänder
sig mot naturalismen och hävdar mot denna,
att det självständiga icke utgöres av naturen
utan av en andevärld. Endast om det ges en
dylik andevärld, får livet en mening; på
naturalismens ståndpunkt är det fullkomligt
meningslöst. Han vänder sig också mot
panteis-men — det självständiga får icke fattas som
en opersonlig princip utan som en
personlighet — och mot intellektualismen: det kalla
intellektet är icke det högsta inom
personligheten, utan detta är den dådfulla viljan;
det är endast genom viljans kamp och
ansträngning, som det goda realiseras. E. är
påverkad av Platon, Augustinus och Kant
men framför allt av J. G. Fichte; han har dock
icke i samma grad som mästaren haft öga för
Ord, som saknas under
de filosofiska svårigheterna. För den
nyidealistiska rörelsen i Tyskland har E. haft stor
betydelse, men han är ingalunda denna
rörelses mest geniale filosof. Hans system har i
hög grad formen av en livsåskådning, som
vill egga till kamp och strid för idealens
förverkligande. Även i England och
Nordamerika har E:s filosofi utövat stort inflytande.
Litt.: R. Falckenberg, »R. E:s Kampf gegen
den Naturalismus» (1901); G. Wunderle, »Die
Religionsphilosophie R. E:s» (1912). E:s
filosofi behandlas även t. ex. i Höffding,
»Möderne filosofer» (1904). C. H-m.
Euclldes, se E u k 1 i d e s.
Eu’comis, släkte bland liljeväxterna;
igen-kännes på att blomklasen i toppen bär en
samling gröna blad. Som krukväxt odlas E.
punctata (från Sydafrika), med långskaftade,
grönaktiga blommor.
Eucy’klisk el. Holocyklisk säges en
blomma vara, när alla däri ingående blad
äro kransställda. Se Blomma.
Eudemonfsm (av grek. éudaimoni’a, lycka,
lycksalighet), den etiska uppfattning, enl.
vilken lyckan el. lycksaligheten är det högsta
goda. Då lyckans och lycksalighetens begrepp
äro svävande, har ordet e. använts i många
olika betydelser. Enl. en uppfattning måste
man fatta varje åsikt, som sätter lusten som
det högsta goda, som eudemonistisk. Enl. en
annan sätter e. den andliga lusten som det
högsta goda, under det att hedonismen fattar
den kroppsliga lusten som det verkligt
eftersträvansvärda. Då många teorier, enligt vilka
lyckan är det högsta goda, fatta lyckan på
ett helt annat sätt än njutningen, är det
lämpligt att skilja e. från den rena lustläran och
förbehålla ordet hedonism åt denna senare (se
Etik). De stora grekiska systemen t. o. m.
Aristoteles voro eudemonistiska. De stora
engelska utilitaristiska systemen företräda
även en eudemonistisk ståndpunkt. C. H-m.
Eudemoni’stisk, som kännetecknas av
eude-monism (se d. o.).
Eudes [od] el. O d o, hertig av Akvitanien
(d. omkr. 736). E. stred mot Karl Martell men
ingick förlikning med honom 720 och slog
araberna tillbaka. Ånyo i strid med Karl 731,
nödgades E. vid ett nytt arabiskt anfall fly
till denne och räddades genom Karls seger vid
Poitiers 732. I flera chansons de geste från
1100-talet omtalas E. under namnet konung
Yon som Karl den stores motståndare, vilket
återspeglar striden mellan det gallo-romanska
Akvitanien och frankerna. S. F. H.*
Eudes [Öd] el. O d o, konung av Frankrike,
förut greve av Paris (d. 898), son till greve
Robert den starke (se Kapetinger) och
dotterson till kejsar Ludvig den fromme. E.
vann ryktbarhet genom försvaret av Paris
mot normannerna 885—886 och blev efter
Karl den tjockes avsättning vald till
konung 888. Han slog senare normannerna vid
Montfaucon. E. fick 893 till motkonung Karl
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
