Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Europas raser - Européen, L’ - Europeiska Donaukommissionen - Europeiska konserten - Europium - Eurotas (Iri) - Eurus - Euryale - Eurybiades - Eurydike - Euryhalin - Eurymedon (Köpry su) - Eurypontider - Eurypterus - Euryskop - Eurysthenes - Euryterm - Eurytmi - Euscorpius - Eusebios (av Caesarea) - Eusebios från Nikomedia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1193
Européen—Eusebios
1194
»Europas människoraser och folkslag» (3:e
uppl. 1926). Rbg.
Européen, L’ [löråpeä’], en internationell, i
Paris 1900—06 på franska utgiven
veckotid-skrift, uppsatt till stor del för finländska
pengar och med uppgift att kämpa för de små
och förtryckta nationernas rätt, särskilt att
hävda Finlands sak emot Ryssland.
Europeiska Donaukommissionen, se
Donau-kommissioner.
Europeiska konserten (fr. Le concert
européen), på 1800-talet brukat namn för de
europeiska staternas gemenskap, särskilt sådan
den framträdde vid försök att avvärja krig.
Jfr Ch. Dupuis, »Le principe d’équilibre et
le concert européen» (1909).
Euröpium, se Sällsynta j o rd
artsmetaller.
Eurötas, nygrek, även I r i, flod på s.
Pelo-ponnesos (Grekland). Utfaller i Lakoniska
viken. Floden för ringa vatten; vid
mynningen förlorar den sig, vid lågt vattenstånd,
i strandens sand. Vid E. ligger Sparta.
Eu’rus, lat., sydöstvinden (urspr.
östanvinden).
Eury’ale, växtsläkte av fam. Nymphaeaceae.
Står Victoria nära men saknar den hos detta
släkte förekommande uppstående bladkanten.
Enda nu levande arten, E. ferox (från s. ö.
Asien), med violetta blommor och ända till
meterbreda, cirkelrunda, på undersidan taggiga
flytblad, odlas i växthus. G. M-e.
Eurybi’ades (grek. Eurybia’des),
överbefälhavare över den förenade grekiska flottan i
kriget mot Xerxes (480 f. Kr.). Jfr S
a-1 a m i s.
Eury’dike (grek. Eurydi’ke, lat. Eury’dice),
i grek, litteraturen ofta förekommande
kvinnonamn. Mest bekant är Orfeus’ gemål, E.
Jfr Orfeus.
Euryhalln, beteckning för havsdjur och
alger, som tåla betydande växlingar i havets
salthalt. Motsats: stenohalin.
Eury’medon (grek. Euryme’don), nu K ö
p-r y s u, flod i Pamfylien i Mindre Asien,
bekant genom den seger till lands och sjöss över
perserna, som Kimon vann vid dess mynning
(omkr. 466 f. Kr.).
Eurypontider, se Eurysthenes.
Eury’pterus, zool., se Gigantostraca.
Eurysköp, fotografiskt objektiv av
symmetrisk konstruktion, konstruerat och utfört
av Voigtländer. Se Fotografiska
objektiv. J. H-g.
Eury’sthenes (grek. Eurysthenes), son till
Herakles’ ättling i fjärde led Aristodemos och
äldre tvillingbroder till P r o k 1 e s. De båda
bröderna betecknades av traditionen som
stamfäder för Spartas båda samregerande
konungahus, ehuru dessa kallades agiader
och eurypontider efter Agis, E :s son, och
Eurypon, Prokles’ sonson. A. M. A.*
Ord, som saknas under
Euryte’rm, beteckning för djur och växter,
som tåla betydande växlingar i temperaturen.
Motsats: stenoterm.
Eurytml (grek. éurythmi’a, av éu,
behagligt, och rythmo’s, takt), harmoniskt
förhållande mellan delarna i ett helt; rytmisk
harmoni (i musik, språkljud, dans m. m.).
Eusco’rpius, se Skorpioner.
Euse’bios, grek. (lat. Euse’bius, »den
gud-fruktige»), E. av Caesarea, den kristna
kyrkohistoriens fader (omkr. 275—omkr. 340).
E. föddes trol. i Palestina, studerade i
Caesarea och blev efter den diokletianska
förföljelsen omkr. 314 biskop där. Han kom i stor
gunst hos kejsar Konstantin, var en av de
kyrkliga ledarna vid Nicaeamötet (325) och
påverkade senare i semiariansk riktning den
kejserliga kyrkopolitiken. E. utövade ett
synnerligen rikhaltigt och mångsidigt
författarskap på grekiska. Som apologet hävdade han
i flera skrifter gentemot judendom och
hedendom kristendomens överlägsenhet. Som
dogmatiker anslöt han sig i den arianska striden
till Origenes (se d. o.). Han författade även
en mängd exegetiska skrifter. Banbrytande
som historiker blev han genom sin »Krönika»
(från historiens begynnelse till Nicaeamötet, 2
böcker; tysk övers, av J. Karst, 1911),
»Kyrkohistoria» (10 böcker; övers, till sv. av O. W.
Lemke 1878) och »Konstantins liv» (4 böcker).
Med otrolig flit öste E. ur alla till buds
stående källor. Man har förebrått honom en
viss brist på kritiskt sinne, ej minst i den
panegyriska framställningen av Konstantin,
men man får ej döma honom efter vår tids
krav på objektiv historieskrivning. I synnerhet
E:s »Kyrkohistoria» är av oskattbart värde,
ej minst genom hans metod att ej
sammansmälta det olikartade materialet utan
återgiva det, ej sällan ordagrant. Viktiga partier
av de första århundradenas kyrkliga liv skulle
utan honom nu vara höljda i ogenomträngligt
dunkel. Ers skrifter började 1902 utgivas i
vetenskaplig uppl. av vet.-akad. i Berlin; där
har hans kyrkohistoria utgivits av Schwartz
o. Mommsen (3 bd; en »Handausgabe» 1914,
3:e uppl. 1922). Litt.: A. Schöne, »Die
Welt-chronik des E.» (1900); H. Doergens, »E. von
Cäsarea als Darsteller der phönicischen
Religion» (1915); M. Weis, »Stellung des E. im
arianischen Streit» (1920); H. Doergens, »E.
von Cäsarea als Darsteller der griechischen
Religion» (1922). A. G-w.
Euse’bios från Nikomedia,
kyrkopolitiker under arianska striden (d. tidigast
341), biskop i Nikomedia, sedan i
Konstan-tinopel. Han tog sig an den fördrivne Arius
och blev efter att vid Nicaeamötet ha
lands-förvisats (325—328) Athanasios’ farligaste
antagonist, fick stort inflytande på kejsar
Konstantin och genomdrev sin motståndares
förvisning. E. var den, som gav den döende
kejsaren dopet (337). Han blev 338 biskop i
Konstantinopel. E. förde en rent origenistisk
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
