Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eutektisk blandning - Euterpe (mytologi) - Euterpe (botanik) - Euterpe (veckotidskrift) - Euthanasi - Eutheria - Eutin - Euting, Julius - Eutrichia pini - Eutrof - Eutropius, 1. Flavius - Eutropius, 2. (eunuck) - Eutyches - Euxanton - Euxenit - Euxon - Ev- - Eva - Evakuera - Ewald, Carl - Ewald, Heinrich von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1197
Euterpe—Ewald, H. von
1198
ningsvärmet är större för ett eutektat än för
andra blandningar. Kryohydrat (se d. o.) är
en äldre, olämplig benämning på eutektol.
Ett (binärt) eutektats smältpunkt kan
ytterligare sänkas genom nya tillsatser. Sålunda
äro särskilt lättsmälta legeringar, ss. Roses
och Woods (se Legering), ternära etc.
eutektat. C. B.
Eute’rpe, grek, myt., en av de nio muserna,
musikens gudinna, bar i bildlig framställning
en dubbelflöjt som utmärkande attribut.
Eute’rpe, bot., se K å 1 p a 1 m.
Eute’rpe, finländsk veckotidskrift för
musik, teater och skönlitteratur, utkom 1901—05
med K. Flodin som ansvarig utgivare och
G. Castrén, S. Frosterus, B. Gripenberg, G.
Strengell samt T. och W. Söderhjelm som
främsta medarbetare. T. C. (O. Brn.)
Euthanasl (grek. éuthanasi/a, god, lätt död).
De gamle förstodo med detta ord dels konsten
att med lugn möta döden (inre e.), dels
läkarens konst att för den sjuke göra döden så lätt
och angenäm som möjligt (yttre e.).
Stundom förstås med e. även smärtfritt
påskyndande av dödens inträde för obotligt sjuka.
Euthèria, se Däggdjur, sp. 207.
Eutln [åi-], huvudstad i oldenburgska
lands-delen Lybeck, mellan Stora och Lilla Eutiner
See i det på sjöar och bokskogar rika
»Hol-steinska Schweiz»; 6,869 inv. (1925). Gammalt
slott med ståtlig trädgård. E. kom 1155 till
biskopen av Oldenburg (sedan 1163 i Lybeck);
införlivades 1804 med hertigdömet Oldenburg.
Euting [åi’-], Julius, tysk orientalist
(1839—1913). Direktör för univ.-bibi, i
Strassburg 1900—09, professors titel 1880.
Samman-bragte under resor i Mindre Asien, Grekland,
Arabien och på Sinaihalvön en betydande
samling reproduktioner av alla åtkomliga
forn-semitiska inskrifter, vilken han skänkte till
Strassburgs univ. E. offentliggjorde feniciska,
kartagiska, nabateiska och sinaitiska
inskrifter samt utgav mandéernas heliga verk
»Qo-lasta» (1867) och skrifttavlor över semitiska
alfabet (som bilagor till grammatiska arbeten
av andra författare). (K. V. Z.)*
Eutri’chia plni, se T al Isp i n n ar en.
Eutröf säges en växt vara, som föredrar
mark, rik på mineralämnen; oligotrofa
växter däremot föredraga en på
mineralämnen fattig mark. G. M-e.
Eutro’pius. 1. Flavius E., romersk
historieskrivare på 300-talet e. Kr. Utarbetade
på uppdrag av kejsar Valens ett sammandrag
av Roms historia (»Breviarium ab urbe
con-dita») t. o. m. Jovianus’ död (364 e. Kr.), i
10 böcker, av vilka de, som behandla
kejsartiden, äro bäst (utg. av F. Rühl 1887). — 2.
En eunuck, tidigare slav, med inflytande hos
Theodosius den store och Arcadius; blev 399
e. Kr. störtad och sedan avlivad. R. Tdh.*
Eu’tyches, arkimandrit i Konstantinopel (f.
Ord, som saknas under
378), ivrig anhängare av den alexandrinska
kristologien. Vid mötet i Efesos 431 visade
han sympatier för monofysitismen: Kristus
hade endast ägt en människoliknande kropp
och vore icke av samma väsen som
människorna. Mot E. uppträdde bl. a.
patriarken Flavianus, och på en synod i
Konstantinopel (448) blev E. avsatt och bannlyst, då
han vägrade erkänna, att det efter
människo-blivandet funnes två naturer hos Kristus.
Dessa mötesbeslut upphävdes av den s. k.
rö-varsynoden i Efesos (449), men konsiliet i
Chalkedon (451) förklarade i sin ordning
besluten av 449 ogiltiga. E. och hans
anhängare fördömdes, och en kompromiss
mellan de stridandes meningar (formeln
»Chalke-donense») blev kyrkans lära. Om E:s
anhängares åskådning (euty ehianismen) se
Monofysiter och där anförd litt. A. G-w
Euxantön, se Indiskt gult.
Euxenlt, i naturen förekommande brunsvart
niobat och titanat av sällsynta
jordartsme-taller och uran. E. är svagt radioaktiv.
Förekommer flerstädes i s. Norges
granitpegma-titer. Ett mera titanrikt men i övrigt
likartat mineral ärpolykras. I det närmaste
samma kemiska sammansättning, men
avvikande kristallografiska egenskaper, utmärker
det efter C. W. Blomstrand uppkallade,
likaledes i s. Norge förekommande mineralet
blomstrandi n. G. A-ff.
Euxöa, se J o r d f ly n.
Ev-, se även E u-.
Eva, enl. bibeln människosläktets
stammoder, skapad av mannens (jfr Adam)
revben. Hon framställes såsom själv förledd
av ormen och i sin tur förledande mannen
till olydnad mot Gud, varför hon och mannen
utdrivas ur paradiset. (S. H-r.)
Evakuera (fr. évacuer), tömma, göra tom;
utrymma ett landområde (vid krig el.
krigsfara); frigöra sjukhus i krigsorten genom att
forsla sjuka och sårade till annan ort; pumpa
ut (särskilt luft med luftpump).
Ewald, Carl, dansk författare (1856—
1908), son till H. F. E. Kvick och pikant
tidningsman, övergick E. snart till vittert
författarskap med samtidsberättelser (»Den
gamle stue», 1895, sv. övers. 1896, »Cordts
sön», 1896, »Min lille dreng», 1899, sv. övers.
1900, m. m.), 20 häften naturvetenskapligt
pedagogiska, ofta friska och roande
»Æven-tyr» (1882 ff.; flera övers, till sv. 1899 ff.)
samt schablonmässiga historiska romaner (bl.
a. »Grevinde Danner», senast utg. 1920).
Ewald [è’valt], Heinrich von, tysk
orientalist, bibelforskare (1803—75), prof, i
Göttingen och Tübingen. E:s arbeten över
hebreiska språkets grammatik, bibelns exegetik
och det israelitiska folkets historia ha varit
epokgörande för forskningen på dessa
områden. Hans exegetiska ståndpunkt var moderat
bibelkritisk. Viktigast bland hans arbeten
äro »Kritische Grammatik der hebräischen
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
