Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ewald, Heinrich von - Ewald, Herman Frederik - Ewald, Johannes - Ewald, Peter Paul - Ewald, Richard - Evalvera - Evander - Evander, Hjalmar Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1199
Ewald, H. F.—Evander
1200
Sprache» (utg. flera gånger under titel
»Aus-führliches Lehrbuch der hebräischen Sprache»),
»Geschichte des Volkes Israel» (3:e uppl., 7
bd, 1864—68) och »Die Lehre der Bibel von
Gott oder Theologie des Alten und Neuen
Bundes» (4 bd, 1871—78). Även andra
österländska språk gjorde E. till föremål för
djupgående studier. Han deltog livligt men
hänsynslöst i sin tids politiska och kyrkliga
strider och utsatte sig därigenom för många
svårigheter. Litt.: T. W. Davies, »H. E.,
orientalist and theologian» (1903). (S. H-r.)
Ewald, Herman Frederik, dansk
författare (1821—1908). Debuterade 1860 med
»Valdemar Krones ungdomshistorie», skrev
sedan flera samtidsskildringar men vart
populär framför allt genom sina många rätt
vederhäftiga men torra och fantasilösa historiska
romaner, bland vilka »Svenskarne på
Kronborg» (1871), »Nils Brahe» (1880) och
»Valde-marståget» (1885) finnas på sv. R-n B.
Ewald, Johannes, dansk författare (1743
18/n—81 17/3). Blev student i Köpenhamn
1758, rymde 1759 för att ge sig i utländsk
krigstjänst och därigenom hastigt vinna
rang och rykte, så att
han skulle kunna gifta
sig med en flicka, som
han blivit kär. i. E.
deltog, dock blott som
trumslagare, i sjuåriga
kriget på
österrikarnas sida, återkom 1760
till Köpenhamn och
tog 1762 teol.
ämbets-examen. Excentrisk,
ärelysten och begiven
på starka drycker,
övergav han snart,
sedan hans älskade gift sig med en annan,
tanken på att bli präst och försökte sig som
skald. Selskabet til de skjönne videnskabers
forfremmelse upptog 1764 hans allegori
»Lyk-kens tempel» i sina skrifter men förkastade
1765 det bibliska dramat »Adamiaden». E.
ägnade därpå två år åt estetiska och
litterära studier: Corneille, Voltaire och
Rousseau, Rabener och Klopstock, Sterne och
Shakespeare påverkade honom särskilt. 1769
utgav han »Adam og Eva», en till formen
fransk-klassisk omarbetning av »Adamiaden»,
där dock inflytande från Klopstock skönjes,
vilket är ännu starkare i »Rolf Krage» (1770),
den första danska tragedien med
fornnordiskt ämne, skriven på prosa liksom
Klop-stocks »Hermanns Schlacht». Hans nästa
teaterstycken, lustspelen »De brutale klappere»,
»Harlequin patriot» och »Pebersvendene»
(1771—73), äro ansträngda och tunga. —
Tilltagande gikt och oregelbundet
levnadssätt hade nedlagt E. på sjukbädden; hans
moder och prästen Schönheyder
inackorderade honom först i Rungsted (våren 1773—
hösten 1775) och sedan i Söbækshus vid
Helsingör, där han tvangs till avhållsamhet.
Ord, som saknas under
Aug. 1777 återkom E. till Köpenhamn.
»Rungsteds lyksaligheder» (1773), ett ode
över lyckan att vara skald, med
stämningsfull naturskildring, den sentimentala, på
blankvers skrivna tragedien »Balders död»
(tr. 1775), den ofullbordade självbiografien
»J. E:s levned og meninger», på personlig,
skiftningsrik prosa, tydligt påverkad av
Sterne, och högstämda dikter (bl. a. »Ode til
sjælen», vittnesbörd om hans religiösa kris
1777), skapades under denna tid.
I Köpenhamn möttes E. av stort
erkännande; »Balders död» uppfördes 1778 med
framgång, och hänförelse väckte hans sista
verk, sångspelet »Fiskerne» (1779; musik av
Hartman d. ä.), som behandlade en verklig
tilldragelse från 1775, då fiskare från
Horn-bæk räddat en skeppsbruten engelsk kapten.
Att välja ringa samtidsmänniskor till hjältar
på scenen var en utomordentlig nyhet, liksom
att E. förhärligade havet, som då ännu ej
införts i dansk poesi. Av de inlagda sångerna
märkas »Liden Gunvor», som åter anslog
folkvisans ton, och »Kong Christian stod ved
höjen mast». — E. är den främste
representanten för förromantiken i Danmark; han
tar initiativ och anslår tongångar, som
Oehlenschläger och dennes samtida fullföljde
och utvecklade. »Samlede skrifter» utgåvos av
V. Kuhr m. fl. (6 bd, 1914—24). Monogr. av A. D.
Jörgensen (1888) och H. Brix (1913). R-n B.
Ewald [è’valt], Peter Paul, tysk fysiker
(f. 1888 23/i), prof, i teoretisk fysik vid
tekniska högskolan i Stuttgart 1921. E. har bl. a.
på basis av den klassiska elektromagnetiska
ljusteorien behandlat röntgenstrålarnas
inter-ferens och funnit en exaktare matematisk
relation härför än den s. k. Braggska (se
Röntgenstrålning). E. har utgivit det
sammanfattande arbetet »Kristalle und
Röntgen-strahlen» (1923).
Ewald [è’valt], Richard, tysk fysiolog
(1855—1921). Blev 1886 e. o. och 1900 ord.
prof, i fysiologi i Strassburg. Genom
säll-sport fint utförda undersökningar över
inner-örat, »Physiologische Untersuchungen über
das Endorgan des Nervus octavus» (1892),
bidrog han mycket att klargöra dettas
förrättningar. I sin teori för hörselförnimmelserna
(1899) undvek E. skickligt flera av de
svårigheter, som möta Helmholtz’ resonatorteori.
Evalvera (fr. évaluer), uppskatta, beräkna i
pengar; omräkna en mynt-, mått-, mål- el.
viktsort till en annan sort. — Subst.: E v a
1-vatiön el. Evalvèring. —
Evalva-tionsvärde, i lag fastställt värde på ett
inom landet kurserande utländskt mynt eller
på ett inhemskt mynt, som redan förut
faktiskt förändrats (vanl. förminskats) i värde.
Eva’nder, rom. myt., se E u a n d e r.
Evander, Hjalmar Emanuel, präst (f.
1874 30/3). Blev teol. kand, i Lund 1899,
prästvigd 1900, kyrkoherde i Halmstad (Malmöhus
län) 1904 samt i Ystad 1924. Teol. hedersdr
i Lund 1923. Han tillhör de främsta
represen-E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
