Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Evander, Hjalmar Emanuel - Evangeliebok (Evangeliarium el. Evangelistarium) - Evangeliebröder - Evangelieharmoni - Evangelier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1201
Evangeliebok—Evangelier
1202
tanterna för den nyprotestantiska teologi, som
på 1890-talet vid Lunds univ. fick sin
starkaste prägel av domprosten P. Eklund. E. har
bl. a. skrivit »Religiös koncentration i
eskato-logien» (1923). A. G-w.
Evangeliebok (Evangeliärium el.
Evan-gelistärium), bok, som innehåller de delar
av de fyra evangelierna, vilka skola
föreläsas vid den offentliga kristna gudstjänsten.
Motsv. samling av stycken ur bibelns övriga
innehåll kallas epistolarium. Stundom
sammanfattas, t. ex. i Sverige, bägge delarna
(jämte bönen före episteln och bönen efter
texterna samt passionshistorien) under
namnet e. Bihang till e. äro Lilla katekesen,
Bönboken och Svenska mässan. Genom k. f.
26 okt.- 1860 fick svenska kyrkan två årg.
nya predikotexter, som infördes i e. och
kommo i bruk fr. o. m. l:a söndagen i advent
1862. Urvalet av de nya texterna och
språkformen i bönerna reviderades genom k. f.
12 sept. 1921. Från s. å. är Bönboken. — I
äldre tider utstyrdes e. stundom med stor
prakt. Ett vackert prov på dylika böcker
är Codex aureus (se C o d e x 3 med bild, sp.
1195—96) i Kungl. bibi, i Stockholm. (S. S-r.)
Evangèliebröder, se Minoriter.
Evangèlieharmoni, samarbetning av de fyra
evangeliernas berättelser till e n skildring.
Inom den gamla kyrkan fanns en tendens att
bakom de särskilda evangelierna se det e
n-h e 11 i g a evangeliet. En frukt härav blevo
försöken att genom en inarbetning av
skrifterna i varandra omgjuta dem till en enhet.
Mest bekant av dessa försök är Tatianus’
arbete på syriska, »Diatessaron» (från senare
hälften av 2:a årh.), vilket i den syriska
kyrko-provinsen under flera årh. framför allt blev
den form, vari evangelierna voro tillgängliga.
Till de fyra särskilda evangeliernas
allena-välde i kyrkan och avklippandet av
harmoni-seringstendensen bidrog i hög grad striden
mot gnostikerna, under vilken endast vart
evangelium för sig i sin ordalydelse men
ingalunda en konstgjord harmoni kunde tjäna
kyrkan som brukbart vapen. E. A.
Evangelier, de skrifter från den äldsta
kristenhetens tid, vilka berätta om Jesu liv och
verksamhet. Företrädesvis avses med ordet
e. de fyra kanoniska e., som ingå i vårt Nya
testamente (se B i b e 1 k a n o n). Som ett
uttryck för den äldsta uppfattningen av
evangelium och som ett arv från den tid, då
innehållet i de särskilda evangelieskrifterna
betraktades som e n ideell storhet, brukas
ännu benämningarna Evangelium enligt
Matteus, Markus, Lukas, Johannes. En skarp
skillnad gör sig gällande mellan å ena sidan
Johannes’ evangelium, å den andra de tre
första e. Dessa bruka kallas de synoptiska
(av grek, syn, tillsammans, och o’psis, syn),
emedan deras inbördes likhet gör dem ägnade
att överskådas i en blick. Efter flera försök att
lösa det problem, som ligger i den egendomliga
sammanvävnaden av likheter och olikheter
hos de synoptiska e., slog under 1800-talet
den uppfattning igenom, som plägar kallas
tvåkällhypotesen och som ännu är den
dominerande. Den betraktar Markus’ evangelium
som det äldsta och som källa för Matteus’
och Lukas’ e., vilka, oberoende av varandra,
dessutom som källa anlita en annan skrift, ofta
kallad »talkällan» (jfr Bibelforskning).
Markusevangeliet har enligt en
inom forskningen vanlig mening författats
omkr. år 70, trol. kort före detta år. Den
gammalkyrkliga traditionen låter Markus ha varit
Petrus’ följeslagare och tolk samt ser i aposteln
en sagesman för det berättade. T a 1 k ä
1-1 a n har varit känd av Markus, även om den
ej begagnats av honom i utsträckt grad. Dess
uppkomst brukar dateras till mitten av
60-talet (eller tidigare); det finns skäl att
antaga en ursprunglig, arameisk form för denna
skrift. Till dess innehåll bör först och främst
räknas det myckna, vari Matteus’ och Lukas’
e. överensstämma utöver vad de hämta från
Markus’ evangelium. Aposteln Matteus,
vilken bör räknas som författare till denna
»talkälla», kom tidigt att uppfattas som
författare till den komposition vi äga i M a
t-teusevangeliet och gav denna sitt namn.
Dess okände författare har arbetat mot slutet
av första årh. Lukas framträder tydligare
som författarindividualitet. Även hans
evangelium är, liksom Matteusevangeliet, en
produkt av Markus’ evangelium och »talkällan»
men innehåller därjämte i rätt ymnig grad
karakteristiskt material från annat håll;
uppkomsttiden bör knappast sättas mycket
tidigare än år 80.
Har en viss enighet i de stora linjerna
uppnåtts beträffande den synoptiska frågan,
står frågan om Johannesevangeliets
ursprung så mycket mera öppen. Mot ett
energiskt hävdande av att detta verkligen
härrör från apostelns hand (i varje fall vad
en »grundskrift» i evangeliet angår) står
ett lika energiskt avvisande av varje tanke
på aposteln-ögonvittnet som författare. I den
riktningen går emellertid mer och mer
uppfattningen, att, med allt erkännande av
»syn-optiskt färgade» ord i Johannesevangeliet, de
synoptiska e. på ett helt annat sätt än
Johannes’ måste läggas till grund för vår
kunskap om Jesu förkunnelse. Därmed är dock
ej sagt, att icke Johannes’ evangelium i
åtskilligt — även i dess skiljaktigheter från
synoptikerna — skulle förfoga över en
historiskt värdefull tradition. Man har
förmodligen rätt att i Asien se evangeliets
uppkomstort och att datera det till omkr. år 100.
Ang. litt. hänvisas till art.
Bibelforskning. Skarpt divergerande meningar inom
Johannesforskningen företrädas i Sverige t.
ex. av A. Kolmodin, »Johannesevangeliet, en
verklighetsskildring» (1926), och G. Wetter,
»Der Sohn Gottes. Eine Untersuchung über
den Character und die Tendenz des
Johannes-Evangeliums» (1916).
Ord, som saknas under
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
