- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 6. Drumev - Fackeldans /
1205-1206

(1923) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Evangeliska fosterlandsstiftelsen (E. F. S.) - Evangeliska förbundet till skyddande av de tysk-protestantiska intressena - Evangeliska kyrkokonferensen - Evangeliska råd - Evangeliska unionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1205

Evangeliska förbundet—Evangeliska unionen

1206

till Nyåker 1922). — Skriftspridningen har
sedan stiftelsens början omfattat omkr. 50
mill. tryckalster. Vid 1925 års slut voro de
med stiftelsens betyg försedda predikanterna
208, provinsombuden 820 (därav 145 präster),
missionsföreningarna 394. Därtill komma D e
ungas förbund (förk. D. U. F., stiftat
1902), stiftelsens organ för
ungdomsverksamhet, med omkr. 35,000 medl., fördelade på 680
lokalföreningar, och en av 86 föreningar
bedriven juniorverksamhet bland
halvvuxen ungdom. I anslutning till stiftelsen
arbetade samtidigt omkr. 1,500 söndagsskolor
med omkr. 60,000 barn. — 1861 upptog E.
även hednamissionen på sitt program
och inrättade 1863 å egendomen Johannelund
utanför Stockholm ett institut för utbildning
av missionärer, vars föreståndare — till 1903
även ledare av yttre missionen — varit bl. a.
W. Rudin, J. Kerfstedt, K. J. Montelius, A.
Kolmodin, J. Lindgren, C. Olsson och, från
1925, S. Åberg. Uppgiften som
missionsdirek-tor har innehafts av A. Kolmodin (1903—10),
J. Lindgren och N. Dahlberg (från 1922).
I Missionstidningen har E. ett organ för sin
utländska mission; den har 1927 börjat sin
94 :e årgång. Genom barnsyföreningar (s. k.
»solglimtar», f. n. omkr. 450) ha även barnen
dragits in i arbetet för hednamissionen. Om
stiftelsens missionsverksamhet, från 1865 i
Östafrika (Eritrea och Abessinien), från 1877
även i Indiens Centralprovinser, se
Mission. — Sedan 1869 har stiftelsen bedrivit
sjömansmission bland skandinaver i
utländska hamnstäder. Småningom har denna
verksamhet alltmera kommit att inriktas på
enbart svenskar (f. n. i Liverpool, Grimsby,
Hamburg-Altona och Bremen-Bremerhaven).
Sedan några år bedriver stiftelsen en liknande
verksamhet i Estland (Ormsö). —
Stiftelsens ledning ombesörjdes från början av en
styrelse på minst 12 led., vilken
kompletterade sig själv och vid årsmötena redogjorde
för sin förvaltning inför de av styrelsen själv
utsedda provinsombuden. Då striden kring
den Waldenströmska försoningsläran i början
av 1870-talet mångenstädes förde med sig
separatistiska tendenser, ansågs det nödvändigt
att ersätta denna oligarkiska styrelseform med
en mera demokratisk. Enl. 1874 års med vissa
ändringar ännu gällande stadgar äga de till
stiftelsen anslutna missionsföreningarna
representationsrätt vid årskonferensen, som
väljer den numera av 20 led. bestående
styrelsen. Ordf, är sedan 1924 överläraren E.
Levander. 1921 infördes som mellanled mellan
centralstyrelsen och arbetsfältet
distriktsom-bud, vilka ha uppsikt över arbetet inom
bestämda delar av landet. Stiftelsen har egen
pensionskassa, benämnd Bistånd på ålderns
dag (tillgångar 889,000 kr.), och
begravnings-kassa (tillgångar 81,000 kr.). Om de
brytningar inom E., vilka 1911 medförde
tillkomsten av en ny organisation, E:s Bibeltrogna
vänner, se Bibeltrogna vänner. —

Ord, som saknas under

Litt.: Årsberättelserna (1857—1926); »E:s
50-åriga verksamhet» (1906) och »Vår kyrka»,
I—IV (1911—26). E. Nwn.

Evangeliska förbundet till skyddande
av de tysk-protestantiska
intressena (ty. Evangelischer Bund zur Wahrung
der deutsch-protestantischen Interessen)
grundades 6 okt. 1886 i Erfurt, när den av
Bis-marck upptagna s. k. kulturkampen mot den
romerska ultramontanismen slutat oavgjord
i Preussen. Det har f. n. omkr. 400,000 medl.
Organisationen består av presidium,
centralstyrelse och ett rikt utgrenat nät av
föreningar. E. anordnar föredragsserier, kurser,
möten och diskussioner. Sedan 1925 är dess
arbetscentral (med upplysningsbyrå,
pressavdelning, förlagsverksamhet, bokhandel m. m.)
förlagd till eget förbundshus i Berlin. Varje
vecka utkommer Deutsch-Evangelische
Kor-respondenz med nyhetsmaterial för den
evangeliska pressen. Dessutom utgivas flygblad,
folkskrifter och vetenskapliga arbeten. E.
håller evangelisk vakt i frågor om konkordat,
blandade äktenskap m. m. Jämte denna
frontställning mot det ultramontana Rom
omfattar arbetsprogrammet det evangeliska
församlingslivets skydd mot sekternas
splittring och den nutida materialismen. E.
understödjer den evangeliska kyrkan i
Österrike och underhåller en diakonissanstalt i
Dessau. På dess initiativ grundades 1923
Internationella förbundet till protestantismens
värn. L. W-r.

Evangeliska kyrkokonferensen, se
Tyskland, kyrkliga förhållanden.

Evangeliska råd (lat. consi’lia evange’lica)
kallas i den romersk-katolska kyrkans
sedelära sådana allmänna sedliga anvisningar, som
icke kunna uppställas som förpliktande sedlig
norm men vilkas iakttagande anses medföra
särskild förtjänst. Under medeltiden räknade
man 12 e. Nu plägar man vanl. sammanfatta
dem i de tre bekanta munklöftena (om
fattigdom, kyskhet och lydnad). M. Pf.

Evangeliska unionen. 1.
(Protestantiska unionen.) Ett förbund, som 1608
ingicks mellan åtskilliga protestantiska furstar
(kurfursten Fredrik IV av Pfalz, Kristian av
Anhalt, markgreve Georg Fredrik av Baden,
hertig Johan Fredrik av Württemberg m. fl.)
och till vilket kort därefter andra
protestantiska furstar (lantgreve Moritz av
Hessen-Kassel och kurfursten Johan Sigismund av
Brandenburg) samt flera riksstäder anslöto
sig. Dess mål var att skydda de tyska
protestanternas hotade religionsfrihet.
Unionen trädde i förbindelse med Nederländerna
(1608), England (1612) och Sverige (1613) men
led nederlag i kampen mot den av Maximilian
av Bayern ledda katolska ligan och upplöstes
1621. Jfr Trettioåriga kriget.

2. De protestantiska huvudkyrkornas
förening i Tyskland. Som unionsrörelsens
ursprung plägar man beteckna, att kurfursten
i det luterska Brandenburg, Johan
Sigis-E, torde sökas under Ä.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jun 14 22:47:36 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdf/0785.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free