Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Extra Posten - Extra statsreglering - Extratåg - Extra uppbörd - Extrauterint havandeskap - Extravagans - Extravaganter - Extravasat - Extrem - Extremiteter - Extrusiva bergarter - Exuberant - Ex ungue leonem - Ex usu - Eyck, van, Hubert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1257
Extra statsreglering—Eyek, van
1258
8 sept. 1795 av boktryckaren J. C. Holmberg
utg. daglig tidning, 1792—93 ledd av C. G. af
Leopold, sedan av I. R. Blom. Den innehöll
många dikter och uppsatser av den förre samt
bidrag av bl. a. J. Stenhammar, J. C.
Ceder-hielm och J. K. G. Barfod. E. var politiskt
konservativare än Stockholms Posten; den
indrogs likväl av förmyndarregeringen för ett
som förgripligt ansett citat från Luther. Jfr
G. Ljunggren, »Svenska vitterhetens häfder»,
II (1877). R-nB.
Extra statsreglering, se Statsreglering.
Extratåg, se Järnväg.
Extra uppbörd, en av statens ord.
inkomster, se Statsverket.
Extrauterint havandeskap (av lat. e’xtra,
utanför, och u’terus, livmoder), se H a v a n d
e-s k a p.
Extravagans [-ga’rjs] (fr. extravagancej,
överdrift, överdåd, slöseri, excentricitet (i
klädsel, uppträdande o. s. v.). — Adj.:
Extra-v a g a’n t. — Verb: Extravagèra.
Extravaga’nter (lat. extravaga’ntesj,
dekre-talsamlingar, som senare bifogades Corpus
juris canonici. Se Kanonisk rätt.
Extravasät, samling av blod, som utträtt
ur blodkärl genom extravasation el.
blödning. Blödningen kan bero på bristning
av hjärtväggen el. av väggen i en artär, ven
el. kapillär, vållad av yttre skada el. av en
sjuklig process i omgivningen (t. ex. magsår,
lungblödning vid lungtuberkulos etc.), el. ock
kan blod rikligt utsippra ur kärl, som ej visa
med blotta ögat iakttagbar skada el.
bristning (diapedes; se d. o.). G. F-r.*
Extrem (lat. extrémus), ytterlig,
ytterliggående; överdriven; ytterlighet; i plur.
yttersta motsatser, t. ex. högsta och lägsta
temperatur. — Les extremes se touchent [läz
äkstra’m so to’]"], fr., ytterligheterna beröra
varandra.
Extremitèter, lemmar, rörliga bihang till
djurens kroppar, vanl. stående i
ställförflytt-ningens tjänst. Se vidare Lem.
Extruslva bergarter, dets. som effusiva
bergarter, se Bergart.
Exubera’nt (fr. exubérant), överflödigt stor,
ymnig; svulstig.
Ex u’ngue leönem, lat., på klon (känner
man) lejonet
Ex üsu, lat., enligt (på grund av) bruket.
Eyek, van [fan åi’k], Hubert (omkr.
1370—1426) och Jan (omkr. 1390—1441),
nederländska målare. Om Hubert har man endast
några få biografiska data, och man känner
intet säkert arbete av hans hand. Om Jan
vet man, att han från omkr. 1420 arbetade
åt Johan av Bayern, greve av Holland, och
senare åt hertig Filip av Burgund. 1428—29
vistades Jan i Lissabon, där han porträtterade
prinsessan Isabella. De båda bröderna äro
mest kända genom sina målningar till
altar-uppsatsen för kyrkan S:t Bavo i Gent, den
gammalnederländska konstens huvudverk. På
denna altaruppsats (vanl. kallad Gen t al t a-
Ord, som saknas under
Madonnan med kansler Rollin som stiftare. Vanligen
tillskriven J. van Eyek. Paris, Louvre.
r e t) meddelar en inskrift, att Hubert
påbörjat och Jan fullbordat målningarna 1432,
men vad som utförts av den ene och den
andre är ovisst. Mittpartiets tre övre fält
(synliga, då uppsatsens dörrar äro
öppnade), som föreställa Gud fader med
Maria på sin högra sida och Johannes
Dö-paren på sin vänstra, förmodas vara av
Hubert. Målningen under dessa tre
helfi-gursbilder, vilken föreställer Lammets
tillbedjan, samt de nedre fältens målningar på
dörrarnas insidor, rättrådiga domare och Kristi
stridsmän till vänster (sett från åskådaren),
eremiter och pilgrimer till höger, äro särskilt
märkliga som landskapsbilder. Skildringarnas
naturtrohet, landskapets perspektiv och
gruppernas komposition voro något nytt för
perioden. Rikedomen på fint utarbetade detaljer
tyder på omsorgsfullt naturstudium. Vid en
jämförelse mellan figurerna i de olika fälten
framgår, att Gud fader, Maria och Johannes
Döparen förete ålderdomliga medeltida drag,
medan de agerande i scenerna med sjungande
änglar på dörrarnas insidor och, i ännu högre
grad, de nakna bilderna av Adam och Eva
visa en ny tids realistiska
människouppfattning. Huvudsakligen på dessa grunder har
man tillskrivit Hubert mittpartiets tre övre
bilder och Jan de övriga. Stilistiskt ha
bebå-delsescenens ängel och Maria på dörrarnas
utsidor tydliga likheter med figurerna på
dörrarnas insidor. De båda som stenskulptur
målade bilderna nedtill på dörrarnas utsidor
föreställa Johannes Döparen och Johannes
Evan-gelisten. Till vänster och höger om dessa
knäböja Jodocus Vyt och hans hustru, vilka enligt
en nyare tolkning av inskriften på uppsatsen
torde ha uppdragit åt Jan att fullborda
uppsatsens målning, således ej varit altarverkets
E, torde sökas under Ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
