Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faaborg - Fabel - Fabeldjur - Faber, A. W. - Faber, Ernst - Faber, Harald Nicolai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1265
Fabeldjur—Faber, H. N.
1266
döda ting uppträda med mänskligt språk och
mänskliga omdömen. Den vanligaste f. är
djurfabeln. F. skall, enl. den vanliga,
från senantiken härstammande uppfattningen,
inskärpa någon praktisk levnadsregel, vilken
också vanl., inledd av ett »fabeln lär» (lat.
fabula docet), uttalas antingen i början eller
också (oftare) vid slutet.
Fabeldiktningen tillhör folkens
ursprungliga poesi och har sitt upphov i den primitiva
människans begär att antropomorfisera. Det
direkt didaktiska elementet har först
senare blivit ett utmärkande drag. En
verkligt konstnärlig prägel erhöll fabeldiktningen
först i Grekland genom den samling, som
i allm. tillskrives den frigivne slaven A i s
o-pos (se d. o.). I hans fotspår gick inom
den romerska litteraturen P h a e d r u s,
vilken dock står långt efter den grekiske
mästaren. Under medeltiden försvinner f. nästan
alldeles ur konstpoesien men framträder
däremot inom folkdikten, där de bekanta
räv-(Reinhart-, Reineke-) och varg- (Isengrim-,
Wolf-^sagorna småningom utspunno sig till
stora fabelepopéer, fulla av satir och
humor; de förnämsta äro den franska »Roman
du renart» och den lågtyska »Reinaert de
Vos». Den klassiska f. återupplivades
sedermera i Frankrike, där särskilt La Fontaine
utvecklade genren genom sin berättartalang,
konstnärliga koncentration och eleganta form.
I Tyskland blev, under 1700-talet, Gellert den
mest populäre fabeldiktaren. I Ryssland är
Krylov (början av 1800-talet) det stora
namnet på området. I Sverige var fabeldiktningen
under 1700-talet mycket omtyckt; både La
Fontaine och Gellert blevo mönster; till den
förre slöt sig G. F. Gyllenborg, den mest
bekante svenske fabeldiktaren. Numera är
genren endast sällan odlad. (O. W-n.)
Fabeldjur, djur från saga och sägen,
skapade av folkfantasien. D r a k e n (se d. o. 1)
är ett f. från orienten (jfr Babylon, bild
4); i Mellaneuropa har tron på
drakar (»lindormar») måhända
hållits vid liv genom fynd av stora
fossila ödlor (svan- och fisködlor)
ävensom genom fynd i berghålor
av djurben från istiden, som
antagits härröra från odjurens
måltider. Främst har tron på f. nog
bevarats genom framställningar
av sådana i den bildande konsten.
I orientens religiösa bildvärld
(buddismen) och i den kristna
konsten under medeltiden
förekomma ofta f. En givande källa
har »Physiologus» (se d. o.) varit.
Enhörningen och gripen
(se dessa ord) äro f. av
orientaliskt ursprung. Om basilisken
se d. o. Havets mest omtalade f.
är den stora sjöormen,
som även rapporterats från
svenska farvatten (litt.: A. Stuxberg,
»Den stora hafsormen», 1896). Äldre tiders f.
från nordiska hav, ss. kraken (jfr
Bläckfiskar, sp. 608), hummermodern m; fl.,
äro behandlade av biskop E. Pontoppidan d. y.
i »Forsög til Norges naturlige historie», II
(1754), och av biskop J. E. Gunnerus i »Det
norske videnskabsselskabs skrifter», ny
samling, I (1784). * T. O.
Fäber, A. W., världsbekant fabriksfirma i
Nürnberg för tillverkning av blyertspennor
samt skriv- och ritmaterialier. Den äldsta
fabriken grundlädes i Stein invid Nürnberg
1761 av K asp ar F., och firman fick namn
efter hans son Anton Wilhelm F. (d.
1810). Till en världsfirma utvecklades
företaget av A. W. F:s sonson frih. Johann
Lothar von F. (1817—96), som blev dess
ledare 1839. Se Blyertspenna. G. H-r.
Fäber, Ernst, tysk Kinamissionär och
si-nolog (1839—99). Utsändes 1864 av Rhenska
missionssällskapet, vars tjänst han lämnade
1880 för att verka först på egen hand, sedan,
från 1885 till sin död,
i tjänst hos Allmänna [-evangelisk-protestantiska missionsföreningen,-]
{+evangelisk-protestan-
tiska missionsförening-
en,+} som gav honom
frihet att ostört ägna
sig åt litterärt arbete.
Bland F:s europeiska
arbeten må nämnas
»Prehistoric China» (i
Journal of the China
Branch of the Royal
Asiatic Society 1890),
hans betydelsefullaste
verk på europeiskt språk, samt »China in
historischer Beleuchtung» (1895). Stor
betydelse ägde F. som litterär förmedlare (genom
skrifter på kinesiska) av kristna och
västerländska idéer till Kinas högre odling. (G.Lbrg.)
Faber, Harald Nicoläi, dansk
jordbrukskonsulent (f. 1856), bror till K. H. F.,
Vestergade med Vesterport. Faaborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
