Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fabre d’Églantine, Philippe François Nazaire - Fabri (Smedh), Johannes - Fabriano, Gentile da - Fabrice, Alfred von - Fabrice, Friedrich Ernst von - Fabricera - Fabricius, släkt - Fabricius, David - Fabricius, Hieronymus, ab Aquapendente - Fabricius, Jacob (författare) - Fabricius, Jakob Christian (kompositör) - Fabricius, Johann Albert - Fabricius, Johan Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1271
Fabri—Fabricius, J. Chr.
1272
tet 24 okt. 1793 hade F. en huvudandel i
införandet av den republikanska kalendern och
dess nomenklatur. Då Robespierre ville
komma åt Danton genom
att först
kompromettera hans närmaste
anhängare, arresterades
bl. a. F. jan. 1794,
anklagad, ehuru
grundlöst, för underslev och
förfalskning, dömdes
och giljotinerades
samtidigt med Danton 5
april s. å. Som
politiker var F.
huvudsakligen en beskäftig
pratmakare, som
per
son utsvävande och oärlig. Hans »CEuvres
po-litiques» äro utg. av Ch. Vellay (1914). Litt.:
Biogr. av H. d’Alméras (1905); L. Madelin,
»Danton» (1914; sv. övers. 1917); A. Mathiez,
»Autour de Danton» (1926). B. H-d.
Fabri (eller Smedh), Johannes,
boktryckare (d. 1496), antagl. svåger till
Bartho-lomæus Ghotan; stannade trol. kvar i
Stockholm efter Ghotans avresa därifrån 1487 och
fortsatte dennes verksamhet med hjälp av
hans material. Förutom smärre arbeten
(av-latsbrev o. dyl.) tryckte F. tre böcker, en
traktat av Gerson, »Aff dyäfwlsens frästilse»
(1495; den första på sv. tryckta boken), samt
»Breviarium Strengnense» (1495) och
»Brevia-rium Upsalense» (1496). F. dog under arbetet
på sistnämnda verk; det slutfördes av hans
änka med hjälp av ett par gesäller. Litt.: I.
Collijn, »Sv. boktryckets historia 1483—1700»,
i Svend Dahls »Bibliotekshandbok», sv. uppl.
utg. av S. E. Bring, d. 1 (1924). (O. W-n.)
Fabria’no, Gentile da, se Gentile
da Fabriano.
Fabrice [-bri’s], Alfred von, greve,
sachsisk general och minister (1818—91). Blev
efter 1866 års krig generallöjtnant,
omorganiserade som sachsisk krigsminister 1866—91
sachsiska armén. Han blev jan. 1871
generalguvernör i Versailles och var till 19 juni s. å.
befälhavare för de tyska ockupationstrupperna
i Frankrike. I Sachsens regering blev F. 1876
även ministerpresident och 1882
utrikesminister. Biogr. av M. Dittrich (1891).
Fabrice [-brl’s], Friedrich Ernst
von, diplomat (1683—1750); tillhörde en
han-noveransk gren av en hessisk adelssläkt. Gick
i holsteinsk tjänst och var administratorn
Kristian Augusts sändebud hos Karl XII 1710
—14 samt bevittnade kalabaliken i Bender.
Senare gick F. i kurfurstens av Hannover
(Georg I:s av Storbritannien) tjänst och
framlade på dennes uppdrag 1718 hos Karl XII
resultatlösa fredsförslag. Hans depescher från
Turkiet ha utgivits under titeln »Anecdotes
du séjour du roi de Suède ä Bender ou lettres
de M. le Baron de F.» (1760) och utgöra en
viktig källa för kännedomen om Karl XII:s
vistelse i Turkiet. H. B-n.
Fabricera (lat. fabricäre), förfärdiga,
tillverka (fabriksmässigt el. mekaniskt).
Fabri’cius, namn på en fornromersk
släkt-G a i u s F. Luscinus (»den enögde»),
konsul 282 och 278, censor 275 f. Kr., vann flera
segrar över bl. a. lukaner och samniter; ledde
underhandlingarna med Pyrrhus efter dennes
seger 280. Pyrrhus skall om den obesticklige
F. ha yttrat: »Lättare kan solen rubbas ur
sin bana än F. från hederns väg». H. Sgn.
Fabri’cius, David, tysk astronom (1564—
1617), präst i Ostfriesland. Mest bekant
genom sin upptäckt av den långperiodiskt
föränderliga stjärnan Mira i Valfisken (se
Föränderliga stjärnor). — Sonen J
o-h a n n F. (1587—1615) upptäckte samtidigt
med och oberoende av Galilei solfläckarna och
solens rotation. Dessa viktiga upptäckter
offentliggjordes 1611, tidigare än Galileis.
Monogr. av G. Berthold (1894). S. A-f.
Fabri’cius, Hieronymus, ab A q u
a-pendente, se Fabrizio, G.
Fabrfcius, Jacob, författare (1703—41),
amiralitetspastor i Karlskrona, 1741 g. m.
Hedvig Charlotta Nordenflycht (se d. o.), som
1744 utgav F:s dikter och moralfilosofiska
allegori »Vänskaps väg» under titeln »Amaranther».
FabrFcius, Jakob Christian, dansk
kompositör (1840—1919); kontorschef i
Nationalbanken i Köpenhamn till 1913.
Utbildade sig till musiker under Gebauer och P.
Heise; hans kompositioner omfatta huvudsaki.
solosång och körverk i efterromantisk stil.
F. stiftade 1871 Samfundet til udgivelse af
ældre dansk musik (ordf, från 1887). Biogr. i
G. Lynge, »Danske komponister» (1917). T. N.
Fabrfcius, J o h a n n Albert, tysk
litteraturhistoriker (1668—1736). F. var från 1699
prof, i vältalighet vid akademiska gymnasiet
i Hamburg och plägar anses som den
klassiska litteraturhistoriens grundläggare.
Bland hans många
arbeten märkas
»Biblio-theca latina» (1697;
ny uppl., 3 bd, 1773—
74), »Bibliotheca
grae-ca» (14 bd, 1705—28;
ny uppl. med index
1838) och »Bibliotheca
latina mediae et
infi-mae aetatis» (5 bd,
1734—36; ny uppl. i
6 bd 1754).
Fabri’cius, Johan Christian, dansk
entomolog (1745—1808), e. o. prof, i
Köpenhamn 1770 och ord. prof, i Kiel 1775. Han
hade 1762—64 studerat i Uppsala under Linné,
vars grundsatser och metoder han fullständigt
tillägnade sig. F:s skrifter bröto en ny bana
för entomologien; till grund för leddjurens
system lade han mundelarnas beskaffenhet.
Bland hans arbeten märkas främst »Systema
entomologiæ» (1775), »Philosophia
entomolo-gica» (1778), »Species insectorum» (2 bd, 1781)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
