Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fabricius, Johan Christian - Fabricius, Knud Fredrik Krog - Fabricius, Otto - Fabricius ab Aquapendente, Hieronymus - Fabrik - Fabriksinspektion - Fabrikslagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1273
Fabricius, K. F. K___Fabrikslagstiftning
1274
och »Entomologia systematica» (3 bd, med
suppl., 1792—99). G. A-z.*
FabrFcius, K nud F r e d er ik Krog,
dansk historiker (f. 1875), son till historikern
Adam F. (1822—1902), vilken 1859—88 var
kyrkoherde i Aarhus. F. blev 1906 fil. dr, 1909
underarkivarie i
riksarkivet, 1916 prof, i
historia vid
Köpenhamns univ. och 1918
inspektor (provst) vid
Regensen. — Bland F :s
skrifter märkas
»Gotländske forhold under
Iver Akselsön Tot» (i
Antikvarisk Tidskr.
1905), den förträffliga
skildringen av
»Skaa-nes. övergång fra
Danmark til Sverige» (2
bd, 1906), »Griffenfeld» (1910), »Kongeloven»
(1920), »Kollegiestyrets gennembrud og sejr
1660—1680» (i »Den danske
centraladministration», 1921), »Troels-Lund» (1921) och
»Regensen gennem 100 aar» (1923—25). F. har
dessutom reviderat och till vår tid fortsatt sin
faders (1854—55 och i 3:e uppl. 1889 utg.)
»Illustreret Danmarkshistorie for folket» (2
bd, 1914—15) samt tills, m. L. F. La Cour
utgivit »Danske stormænd» (1912). Han utgav
1921—22 bd 2 och 3 av Troels-Lunds
»Bakke-hus og Solbjerg». I Dansk historisk
fælles-forening har F. verkat som sekr. och red. av
Fortid og Nutid 1914—19, från 1920 som ordf.
— F. är livligt skandinaviskt intresserad och
har tidigare vid flera nordiska studentmöten
spelat en ledande roll. E. N-nn.
FabrFcius, Otto, dansk präst, natur- och
språkforskare (1744—1822). Var 1768—73
missionär på Grönland, vars natur och folk
han grundligt lärde känna. Efter sin
återkomst blev han 1789 präst vid Vor Frelsers
kirke i Köpenhamn och fick 1818 biskops
titel. Efter Paul Egedes död 1789 var F. den
förnämste arbetaren i missionskollegiet, skrev
ritual, psalmbok m. m. på grönländska,
översatte N. T. (1799) och första Mosebok (1822)
samt utarbetade en grönländsk språklära
(1791) och ordbok (1804). F. utgav även
»Fauna groenlandica» (1780). Jfr
minnesskrift (Meddelelser om Grönland, 62, 1923).
FabrFcius ab Aquapende’nte, H i e r o n
y-m u s, se F a b r i z i o, G.
Fabrik (lat. fa’brica), industriell
anläggning, där likartade varor (fabrikat)
maskinmässigt framställas i större antal. —
Fabrik a’n t, Fabrikör (även titel),
fa-briksidkare (tillverkare). — Fabrikation,
fabriksmässig tillverkning.
Fabriksinspektion, se Yrkesinspektion.
Fabrikslagstiftning omfattar i
vidsträcktaste bemärkelse ej allenast de regler, vilka
gälla för själva anläggandet av fabriker, utan
även dem, som avse att skydda kringboende
för det men, som kan uppstå för deras hälsa
eller egendom genom fabrikationen eller det
sätt, varpå den bedrives (byggnadsstadgan
för rikets städer och hälsovårdsstadgan). F.
omfattar vidare de bestämmelser, som äro
givna för att skydda arbetarna för vådor till
hälsa, liv och lem under arbetet, samt regler
för minderårigas och kvinnors användande
till arbete i fabriker.
Begreppet f. har emellertid numera ersatts
med det mera omfattande begreppet ar b
e-t a r skyddslagstif t ning (sed. o.),
beroende på att modern lagstiftning utsträckt
området från att omfatta de egentliga
fabrikerna till så gott som varje rörelse, där
arbetare användas för arbetsgivares räkning.
Den sv. lagstiftningen på området tillkom
i samband med tillverkningens övergående
från hantverksmässig näring till
fabriksmässig. Fabriker och manufakturer undantogos
nämligen från de för hantverket gällande
skråordningarnas regler, och idkare av sådan
rörelse ställdes under hallrätt. Genom 1739
års hallordning bestämdes, att de, som ville
idka manufaktur eller fabriksrörelse, skulle
anmäla sig hos närmaste hallrätt eller, där
sådan ej funnes, hos magistraten för
erhållande av burskap. Hallrätterna hade även att
avgöra tvister mellan fabrikanter eller
förläggare och mästare samt mellan mästaren
och hans arbetsfolk samt att besiktiga
varorna. I 1770 års hallordning stadgades, att
fabrikör vore den, som med vederbörliga
privilegier inrättat ordentliga manufakturer,
medan manufakturister och mästare vore de, som
lärt sitt hantverk och vunnit burskap. I
hallordningarna föreskrevs barns antagningsålder
till »10 eller 12 år», varjämte barnen före
antagandet skulle ha åtnjutit »tillbörlig
undervisning i kristendomskunskap med läsande
och nödvändigt’skrivande och räknande».
Fabriksägaren förpliktigades att låta
lärobar-nen fortfarande åtnjuta behörig undervisning
i läsning och kristendom. Ordnad kontroll
över efterlevnaden härav fanns dock ej.
Med strävandena efter vidgad
näringsfrihet under första hälften av 1800-talet
upphävdes hallordningarna och ersattes 1846 med
en fabriks- och hantverksordning. I denna
jämställdes fabriker och manufakturer samt
medgåvos vissa lättnader i kraven på dem,
som ville anlägga fabrik eller manufaktur.
Minimiåldern för barns antagande
fastställdes till 12 år, och arbetsgivaren ålades att
vid arbetarnas sysselsättande fästa behörigt
avseende vid deras hälsa och arbetsförmåga.
En k. kung. 1852 stadgade, att vid
fabriks-inrättning arbetare under 18 år ej finge
sysselsättas nattetid mellan kl. 9 e. m. och kl.
5 f. m.; böter stadgades för fabrikant eller
hantverkare, som antoge barn under 12 år
eller i övrigt åsidosatte hantverksordningens
bestämmelser ang. vård om arbetarnas hälsa,
sedlighet och undervisning.
Vid riksdagarna 1870—75 framhölls, att ett
betydande antal barn under 12 år funnos
an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
