- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 7. Fackelros - Frölunda /
13-14

(1927) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fackförening - Verksamhetsmetoder - Ekonomiskt inflytande - Rättslig ställning - Fackföreningsrörelsen - Fackla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13

Fackföreningsrörelsen—Fackla

14

arna har den sedan dess starkt decimerats,
så att den i slutet av 1925 ägde endast
13,360,000 medl. De olika fack- och
industriförbunden äro i sin tur sammanslutna i i
n-ternationella federationer, vilka
stå i nära förbindelse med
Fackföreningsin-ternationalen och omfatta ungefär lika många
medlemmar som denna. Den kommunistiska
internationalen ställde sig redan från början
i harnesk mot Fackföreningsinternationalen
och bildade 1921 Röda
fackförenings-internationalen, vars uppgift skulle
vara att samla de fackligt organiserade
arbetarna under kommunismens fana. Denna
International består till större delen av den
ryska landsorganisationen men har även
vunnit utbredning i t. ex. Frankrike och
Tjeckoslovakien. De syndikalistiska organisationerna
äro förenade i Internationella
arbetareassociationen, vilken
konstituerades 1922 och torde äga omkr. 1 mill. medl.
Slutligen ha även de kristliga
fackföreningarna och de s. k. neutrala efter världskriget
knutit mer eller mindre starkt utvecklade
internationella förbindelser.

Ekonomiskt inflytande. Meningarna ha varit
mycket delade både huruvida f. kunna ha
någon inverkan på arbetsvillkoren och
huruvida deras verksamhet över huvud är nyttig
eller skadlig för samhället. Den förra frågan
besvarades nekande av den gamla liberala
nationalekonomien under inflytande av den
då härskande lönefondsteorien men har genom
produktivitetsteorien bragts i annat läge (se
Arbetslön). Det erkännes nu allmänt, att
arbetsvillkoren inom en industri bestämmas
först och främst av industriens produktivitet
men i andra rummet också av arbetarnas och
arbetsgivarnas olika strategiska ställning vid
köpslåendet. Hela frågan om f:s inflytande
på ett lands ekonomi har alltså kommit att
röra sig om huruvida de öka eller minska
landets ekonomiska produktivitet. Vad f:s
arbete för minimilön, normalarbetsdag och i
övrigt likformiga arbetsvillkor beträffar, pläga
deras motståndare framhålla, att detta
medför, att den duktige och den dålige arbetaren
därigenom komma att åtnjuta samma lön för
sitt arbete, ett förhållande, som icke är ägnat
att öka produktiviteten. Det kan ej nekas,
att minimilönen, i synnerhet när löneformen
är tidlön, tenderar att jämna ut lönerna, så
att den ofta kommer att bli normallön i
stället för minimilön. Minimilönen utgör dock
endast en undre gräns, och f. vilja
naturligtvis icke hindra, att dugligare arbetare få
högre lön än minimilönen. Till en början
motsatte sig nog f. ganska allmänt och principiellt
stycklön, men numera kan detta icke sägas
vara förhållandet. De nedlägga tvärtom
mycket arbete på ackordssystemets utveckling.
Indirekt torde f. i hög grad ha påskyndat
produktionsapparatens modernisering och
därmed även produktivitetens höjande.

F. ha emellertid ej blott inriktat sina
strä

vanden på att åstadkomma bättre
arbetsvillkor utan även sökt tillförsäkra sig och
arbetarna medinflytande i fråga om arbetares
antagande och avskedande och arbetets ledning.
Därvidlag ha de i regel mött starkt både
praktiskt och principiellt motstånd hos
arbetsgivarna och deras organisationer. I
Sverige har i kollektivavtalen rätten för
arbetsgivarna att fritt antaga och avskeda arbetare
samt leda och fördela arbetet fastslagits.
Under inflytande av den socialistiska åskådning,
som mer och mer satt sin prägel på
arbetarrörelsen, har fackföreningsrörelsen särskilt
efter världskriget mera målmedvetet sökt
fullfölja dessa strävanden genom att kräva
lagstiftning om industriell demokrati
(se d. o.). I vissa länder (Tyskland, Österrike
och Tjeckoslovakien) har en sådan
lagstiftning redan kommit till stånd, i andra,
framför allt i England, har man sökt åstadkomma
en liknande ordning genom frivilliga
överenskommelser mellan arbetarna och
arbetsgivarna och med utbyggnad av kollektivavtalet.

Rättslig ställning. Lika växlande som
åsikterna om f:s verksamhet har den lagstiftning
varit, som på ett eller annat sätt berört dem.
Under sin första utvecklingstid träffades
fackföreningsrörelsen av förbud mot
sammanslutningar, »koalitioner». Dessa förbud ha i så
gott som alla länder upphävts, men i flera
länder försvåras f:s verksamhet alltjämt
genom inskränkningar i den allmänna
församlings- och föreningsrätten, vilka utsatt dem
för allehanda trakasserier (så i Balkanstaterna
och de nya östersjöstaterna). I Ryssland och
i Italien har den nya politiska regimen
omöjliggjort en fri utveckling av
fackföreningsrörelsen. Där tillåtas praktiskt taget endast
sådana f., som ställa sig under det härskande
politiska partiets förmynderskap.
Strejklagstiftningen lägger också i en del länder svåra
hinder i vägen för f., särskilt genom
bestämmelser, som avse att skydda utomstående för
tvång att deltaga i arbetsinställelser.
Rättskapacitet, d. v. s. förmåga att förvärva
rättigheter, ikläda sig skyldigheter samt kära
och svara inför domstol, har numera
tillerkänts f. i de flesta länder. I vissa länder
erhåller f. rättskapacitet genom att låta
inregistrera sig. I de skandinaviska länderna
har varken frågan om rätt att bilda förening
eller frågan om f:s rättskapacitet varit
föremål för särskild lagstiftning. S. H.

Fackföreningsrörelsen, veckotidskrift, organ
för Landsorganisationen i Sverige och utgiven
sedan 1921 med Sigfrid Hansson som redaktör.

Fackla (el. med ett äldre och vanligare ord
bloss), urspr. samma sak som lysesticka
(pärta), d. v. s. ett av de äldsta och enklaste
belysningsmedlen, bestående av ett kådrikt
trästycke, som tändes i ena ändan och som
fästes eller hölls i snett upprätt ställning
(jfr Pärthållare). På grund av
traditionens makt ha bloss eller f. spelat en mycket
stor roll ända fram till vår tid i fester och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 21 19:43:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdg/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free