Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Falkjakt (Falkoneri) - Falkland (adelstitel) - Falklandsströmmen - Falklandsöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Falkland—Falklandsöarna
64
Kejsar Maximilian I på falkjakt. Samtida träsnitt.
neriet, varvid fågeln söker komma ovanför
sitt byte för att kunna störta sig över det.
Jägarna följa till häst. F. omtalas redan
omkr. 700 f. Kr. från Indien, torde vara
urgammal och har trol. uppstått bland de
beridna nomadfolken på Centralasiens
högstäpper. Till Europa synes den ha kommit under
de första årh. av vår tideräkning och blev
under medeltiden högst populär bland furstar
och stormän samt lika mycket bland deras
damer, vilka ej stodo herrarna efter i de vilda
ritter, som mången gång erfordrades, för att
man ej skulle förlora falken ur sikte under
dess förföljande av bytet, ty fåglarna
apportera i regel ej. Stormännen nedlade
betydande summor på anskaffande av goda falkar,
på dressyr och på personal. Många höllo
skaror av falkenerare (falkdressörer) med
biträden. Edvard III i England stadgade
dödsstraff för stöld av en falk. Mot
1700-talets slut började man i Europa upphöra med
f., dels på grund av de stora kostnaderna, dels
på grund av eldvapnens utveckling, i
Frankrike även till följd av revolutionen. I
sistnämnda land och i England har dock ett fatal
intresserade fortsatt med f. in på 1900-talet.
I sitt egentliga hemland, Asien, står f.
alltjämt i sitt flor och idkas av kalmucker,
kir-giser, tatarer och turkfolk, i Persien samt av
Arabiens beduiner. Likaså förekommer f. i n.
Afrika, Egypten, Algeriet etc., dock endast
inom det av araber el. arabiserade folk
bebodda området. Här, liksom f. ö. överallt
annorstädes varit fallet, är f. ej jakt i
egentlig mening utan i första hand en sport, som
är ett privilegium för de rika och förnäma.
Föremål för f. ha, utom fågel (rapphöns,
vakt-lar, trappar etc.), varit harar och gaseller.
Även icke ätbara fåglar, ss. hägrar och
tranor, jagades för fjädrarnas skull.
Jaktfåglarnas dressyr skildras som både tidsödande
och besvärlig. De gjordes först fogliga genom
hunger och brist på sömn, och sedan vidtog
ett detaljerat inövande. — Litt.: Magaud
d’Aubusson, »La fauconnerie au moyen age et
dans les temps mödernes» (1879); P. A. Pichot,
»Les oiseaux de sport» (1903); Brehm,
»Djurens liv», IX (1926). K. G. L.
Falkland [fä’klend], viscount, skotsk
adelstitel inom engelska ätten C a r y. Titeln gavs
1620 av Jakob I åt sir Henry Cary (d.
1633), som 1622—29 var ståthållare på Irland.
Hans maka, Elizabeth Ca r y, lady F.
(1585—1639), var en av sin tids mest lärda
kvinnor och övergick till katolicismen. Deras
son Lucius Cary, viscount F. (1609 el.
1610—43), ärvde moderns litterära intressen
och böjelse för religiös spekulation men
motstod hennes försök att göra honom till katolsk
proselyt. I sin samtids kyrkopolitiska strider
intog han med sin glödande entusiasm för
tankens frihet en särställning, bortstött lika
mycket av Lauds högkyrkliga episkopalism
som av presbyterianernas trångbröstade
ren-lärighetsnit. I »långa parlamentet» slöt han
sig till oppositionen och uppträdde för
Straffords domfällande men mot biskopsdömets
avskaffande. Han utnämndes, då Karl I jan.
1642 gjorde ett sista försök att nå
samförstånd med parlamentet, till statssekreterare
och ledde sept. s. å. de fruktlösa
förhandlingarna med parlamentsledarna. Då med
inbördeskrigets utbrott alla utsikter till fredlig
uppgörelse syntes försvunna, sökte och fann
F. döden i slaget vid Newbury 20 sept. 1643.
Han var en av sin tids ädlaste och högst
bildade men också vekaste personligheter. F :s
»Poems» utgåvos av A. B. Grosart i
»Miscel-lanies of the Fuller worthies library», 3 (1871).
Litt.: Gardiner, »History of England 1603—
1642» (1883—84); J. A. R. Marriott, »F. and
his times» (1907). V. S-g.
Falklandsströmmen [få’klends-], se
Atlantiska oceanen, sp. 416.
Falklandsöarna [fä’klønds ], britt, ögrupp
i Atlantiska oceanen, 500 km ö. om
Magellan-sundet, omfattar 2 större och omkr. 200 smärre
öar; 11,960 kvkm, 2,197 inv. (1924). Till britt,
kronkolonien F. räknas även Sydgeorgien,
Sydorkneyöarna, Sydsandwichöarna,
Sydshet-landsöarna samt Grahamsland (Antarktis);
inalles omfattar kolonien mer än 3 mill.
kvkm med omkr. 3,500 inv. ögruppen
för-bindes med Patagonien av en
undervattens-platå och erbjuder stora likheter med
fastlandet. — De båda huvudöarna, East
Falkland och West Falkland, skiljas av det breda
Falklandsöarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
