Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fallén, Carl Fredrik - Fallenius, Constantin Magnus Hugo - Fallera - Fallgirig - Fallhammare - Fallhorn - Fallhöjd - Fallières, Armand - Fallissemang - Fallmaskin, Atwoods - Fallmerayer, Jakob Philipp - Falloppio, Gabriele - Fallos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Fallenius—Fallos
74
1786, docent i botanik och ekonomi 1792,
bo-tanices demonstrator 1799 och fick 1810
professors namn, allt i Lund. 1812 efterträdde
han sin lärare A. J. Retzius som prof, i
na-turalhistoria i Lund. F. åtnjöt stort anseende
som entomolog och riktade den svenska faunan
med ett stort antal arter, vilka han beskrev
i ett 80-tal disputationer. Led. av Vet.-akad.
1810. - (I. T-dh.)
Fallenius, Constantin Magnus Hugo,
militär (f. 1862 27/6). Blev officer vid Andra
livgardet 1881, löjtnant vid Generalstaben
1891 och överstelöjtnant där 1904. Han blev
1907 chef för Norrbottens reg:te och t. f.
kommendant i Boden, 1908 sekundchef för Göta
livgarde, 1915 generalmajor och chef för l:a,
1917 för 5:e arméfördelningen, 1922
generallöjtnant och 1923 inspektör för
militärläroverken. Han var lärare vid Krigsskolan 1890
—97, chef för Krigshögskolan 1905—06 och
led. av Krigshovrätten 1910—15. Är sedan
1924 t. v. militär led. av Högsta domstolen.
F. har utgivit »Exempelsamling till taktiken»
(2 dir, 1896—97; del 2 i 2:a omarb. uppl.
1900) och »Samverkan mellan här och flotta»
(1906). M. B-dt.
Fallera (ty. fallieren), fela, fattas.
Fallgirig. Ett fartyg säges vara fallgirigt,
när det har benägenhet att falla (se d. o.) och
man därför måste giva det »lä ror», för att
det skall ligga bidevind.
Fallhammare, se Hammare.
Fallhorn, övre hörnet av ett stagsegel, där
»fallet» fastsättes.
Fallhöjd. 1. Lodräta avståndet mellan en
fallande kropps utgångspunkt och
horisontalplanet genom den punkt, där fallrörelsen
upphör; matematiskt uttryckt: fallbanans
vertikalprojektion.
2. I vattenkrafttekniken ett av måtten på
ett vattenfalls storlek. Man skiljer mellan
naturlig f., som utgör verkliga
höjdskillnaden mellan vattenytorna omedelbart
ovanför och nedanför fallet i vattendraget, samt
effektiv eller nyttig f., som verkligen
kommer vattenkraftmaskinerna (turbinerna)
till godo efter avdrag av alla s. k. fallförluster
på grund av friktion, virvelbildning och annat
motstånd mot vattnets fria framrinning genom
för vattenkraftens uttagande behövliga
kanaler och ledningar. G. H-r.
Fallières [falia’r], Armand, fransk
president (f. 1841 ®/ii). Var advokat i Nérac, dep.
Lot-et-Garonne, blev efter kejsardömets fall
mär i staden och 1876 deputerad. Han slöt
sig till republikanska vänstern och var 1880
—81 understatssekreterare i
inrikesministeriet. Aug. 1882—jan. 1883 var F.
inrikesminister i ministären Duclerc och därpå
tre veckor konseljpresident och t. f.
utrikesminister; regeringen föll på senatens
motstånd mot förslaget om tronpretendenternas
utvisning. Som undervisningsminister 1883—■
85 i Ferrys kabinett genomdrev han flera
skolreformer. Därefter var han i olika mini-
stärer (Rouvier, Tirard, Freycinet) inrikes-,
justitie- el. undervisningsminister och
ådaga-lade stor parlamentarisk förmåga. 1890
övergick F. till senaten och blev 1899 dess
president efter Loubet. Då
denne 1906 avgick som
republikens president,
utsågs F. som
vänsterns kandidat till
hans efterträdare med
449 röster mot 371 för
Doumer. Under
presidenttiden (till febr.
1913) spelade han en
föga framträdande
roll; på vägen till ett
möte med tsar
Nikolaus II på Revals redd
besökte han juli 1908 Stockholm. — F:s
son André F. (f. 1875), urspr. advokat,
invaldes 1919 i deputeradekammaren, där han
tillhör radikala vänstern, och är sedan juli
1926 arbetsminister i Poincarés
samlings-ministär. . A. A-t.
Fallissema’ng (ty. Fallissement),
betalnings-inställelse, cession, konkurs.
Fallmaskin, A t wo od s, se A t w oo d 8
f a 11 m a s k i n och Fallrörelse.
FaTlmerayer [-rälør], Jakob Philip p,
tysk historiker och reseskildrare (1790—
1861). Blev 1826 lyceiprofessor i Landshut,
företog vidsträckta studieresor i orienten,
Grekland och Italien, blev 1848 prof, i
historia i München och var 1848—49 led. av
Frank-furtparlamentet. På grund av sitt deltagande
i dettas fortsatta förhandlingar i Stuttgart
miste han 1849 sin professur. F. är mest
bekant genom sin i flera arbeten framlagda
teori, att nygrekerna ej härstamma från de
gamla grekerna utan äro ett biandfolk av
mestadels slaviska stammar, som under
folk-vandringstiden bosatt sig i Grekland. Bland
F:s arbeten märkas »Geschichte der
Halb-insel Morea während des Mittelalters» (2 bd,
1830—36) och »Das albanesische Element in
Griechenland» (3 bd, 1857—60). Postumt
ut-gåvos F:s »Gesammelte Werke» (3 bd, 1861;
med biogr. av Thomas). V. S-g.
Falloppio [-å’piå], G a b r i e 1 e, italiensk
anatom (1523—62). Studerade under Vesalius
(se d. o.) i Padova och efterträdde sin
lärare som prof, där 1551. Han upptäckte de
sedan efter honom uppkallade äggledarna,
tubae Fallopii (se Könsorgan); även
kunskapen om skelettets anatomi hos foster och
vuxna samt om hörselorganen riktade han
med viktiga upptäckter. F. var en
samvetsgrann forskare och en utmärkt lärare. Även
som läkare gjorde han en betydande insats.
Som anatom utgav han blott »Observationes
anatomicae» (1561); hans »Opera omnia»
ut-gåvos 1584. E-k N-d.
Fallos (grek. fallo’s, lat. pha’llus), hos
grekerna en avbildning av manslemmen, vilken
som symbol av naturens alstringskraft hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
