- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 7. Fackelros - Frölunda /
77-78

(1927) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fallrörelse - Fallskärm - Fallskärmsljus - Fallstedt, Ingel - Fallström, Daniel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

77

Fallskärm—Fallström

78

För undersökning av f. använde Galilei ett
lutande plan, utför vilket en kula fick rulla.
Dennas rörelse och hastighetsförändring blevo
härvid möjliga att iakttaga med enkla
medel. Ett noggrannare instrument för samma
ändamål är A t w o o d s fallmaskin (se
d. o.). J. T.

Fallskärm, typ Raoul
Thörnblad. a =
skärmdel, b = bärlinor, c = [-dämpningsstrut.d=nedre-]
{+dämpningsstrut.d=ned-
re+} skärmhöljet, e =
förbindelselina, / =
bärstroppar.

Flygare i begrepp att
utlösa fallskärm. Bärsele och
skärmförpackning vid
fallskärm typ Irving
(sittför-packning). Flygaren fattar
med högra handen i
fallskärmens utlösningsring.

Fallskärm. 1. Paraplyformad tygskärm,
avsedd att användas av personalen på
luftfar-koster som räddningsmedel vid olyckstillbud.
Under världskriget nyttjades f. i stor
utsträckning av besättningen i av fientliga
flygare anfallna fasta ballonger. Talrika ex.
finnas även på räddning medelst f. från
förolyckade flygplan. Konstruktionen av f.,
avsedda att användas på flygplan, har framför
allt inriktats på att säkerställa öppnandet
samt att minska de stora påfrestningar, som
uppstå vid utsprång under hög fart.

F. med sina bärlinor förvaras i ett hölje.
Bärlinornas nedre ändar äro förbundna med
en bärsele, anbragt på flygarens kropp. För
att utlösa skärmdelen ur höljet använder man
olika öppningssystem. Utlösningen sker
antingen med tillhjälp av en lina, vars ena ända
är fäst vid flygplanet och vilken, då den vid
utsprånget sträckes, utlöser f., eller ock genom
ett handgrepp av den hoppande. Kombinatio
ner av båda utlösningssystemen finnas även.
— En f., som skall uppbära en person (80 kg),
har en bäryta av omkr. 45 kvm.
Fallhastigheten är 5—7 m per sek., vikten 6—10 kg.
Bland fallskärmskonstruktörer kunna
nämnas: Blanquier, Froidure, Ors, Robert,
Tin-sonnier (Frankrike), Freri (Italien), Heinecke
(Tyskland), R. Thörnblad (Sverige), Irvin
(typ Irving; U. S. A.). Å.L-m.

2. (Bot.) Se Spridningsanordning.
Fallskärmsljus, lyskropp, uppburen av en
fallskärm, som vid flygbåtars förestående
nedgång på vattnet utkastas och därvid tändes.
Genom fallskärmen minskas lyskroppens
fallhastighet, så att vattenytan under erforderlig
tid upplyses. Ö-g.

Fallstedt, Ingel, skulptör (1848—99).
Studerade först lantbruk, därefter skulptur vid
Konstakademien i Stockholm, i München och
Paris, blev huvudsaki. porträttskulptör och
utförde ett antal
byster i marmor
eller terrakotta,
behandlade med
överlägsen teknisk
bravur, livfullt
karakteriserade, ofta nog
med slående
ögon-blicksuttryck. Förträffliga prov på
hans betydande
in-dividualiseringsför-måga giva ■ byster
av Oskar II,
kronprinsessan (sedermera drottning)
Louise av
Danmark, Jules Simon,
J. Nordenfalk och
flera konstnärer (G.

von Rosen, G. Cederström, A. Hagborg) i
Nationalmuseum, Konstakademien och Göteborgs
museum. Han utförde även John Ericssons
staty i Göteborg, avtäckt 1899. G-g N.

Fallström, Daniel, skald (f. 1858 26/io).
Utbildade sig först till skådespelare, var 1880
—81 Aftonbladets korrespondent i Paris, 1906
—09 teateranmälare i Nya Dagligt Allehanda
och har sedan 1909
samma anställning i
Stockholms-Tidningen.
Han debuterade 1880
med »Novelletter» och
övergick sedan till
versen med
diktsamlingen »I vinterqväll»
(1887) Denna har
efterföljts av-
»Chrysan-themum» (1890),
»Vildrosor» (1892), »I
gyl-lenrödt» (1902),
»Hvita syrener» (1905),

»Blåeld» (1907), »Stockholm och skärgården»
(1908), »Svalor» (1909), »Fontänen sjunger»
(1912) och »Havet» (1917); »Valda dikter»
utkommo 1899 i 2 bd (flera uppl.), ett senare
urval, »Gyllene liljor», 1903—04 i 2 bd. F. har
även skrivit proverb, operatexten »I Firenze»
(tonsatt av Helene Munktell) och berättelser
samt översatt versdramer av Drachmann och
Fulda. F. är en lätt värmd, käck och
osammansatt sångarnatur, en frisk naturlyriker.
Stock-holmsluft och saltsjöbris fläkta fram ur hans
diktning; han prisar sin vackra huvudstad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:14:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdg/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free