Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fallström, Daniel - Fallverk - Fallvind - Falmouth - Fals - Falsarium - False bay - Falsen, ätt - Falsen, Christian Magnus - Falsen, Enevold de - Falsett - Falsettist - Falsifikat - Falsk angivelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Fallverk—Falsk angivelse
80
och hyllar eldigt kvinnlig skönhet; han har
även skrivit många patriotiska dikter.
Formen är ledig och välljudande. F:s diktning
har från början åtnjutit vidsträckt popularitet.
Se O. Levertin, »Essayer», I (1907). E. F-t.*
Fallverk, se Hejare och P å 1 k r a n.
Fallvind, se Vind.
Falmouth [fä’lmep], stad i eng. grevsk.
Cornwall, vid floden Fals estuarium; 13,318
inv. (1921). Är en av Englands bästa hamnar.
Dockor och skeppsvarv. Havskurort.
Fals, förbindning på bleck eller annan plåt
m. m. genom kanternas omböjning, så att de
gripa in i varandra, samt därpå följande
hopslagning eller tilltryckning. F. utföras enkla,
a, eller dubbla, b och c,
liggande, a och b, eller
stående, c (se vidstående fig.,
som schematiskt återger
falsarnas utseende).
Falsförbindningar användas vid
taktäckning med plåt samt
vid tillverkning av
bleckvaror, rör och behållare, som
ej skola uthärda vätske- el.
gastryck (se Bleckvarutillverkning
och Falsning 1). — Inom bokbinderiet
betecknas med f. bl. a. själva övergången mellan
boken och pärmen. O. B-n.
Falsarium, lat., förfalskning; förfalskat
dokument
False bay [fals béi], stor bukt vid Afrikas
sydspets, i v. begränsad av Goda Hoppsudden.
Falsen, dansk-norsk ätt, som härstammar
från etatsrådet Enevold de F. (1686—1761),
vilken 1758 adlades med detta namn. Till Norge
inkom 1765 hans son Christian
Magnus de F. (1719—99), justitiarius (president)
i Norges Overhofret. Om dennes son E. de F.
se nedan. Hans son Chr. M. F. (se nedan)
avsade sig 1814 adelskapet för sig och sin
gren. Släkten skriver sig nu F. men räknas
alltjämt under namnet de F. till Danmarks
adel. Litt.: Conrad F., »Slegten F.» (1915).
Falsen, Christian Magnus,’ norsk
statsman (1782 14/9—1830 13/i), son till E. de
F. Blev overretsprokurator 1804,
höiesterets-advokat 1807 och sorenskriver i Follo
(Akers-hus fylke) 1808. 1814
utarbetade F., tills, m.
prins Kristian
Fredriks privatsekreterare
J. G. Adler (se d. o.),
ett utkast till norsk
grundlag, vilket togs
till utgångspunkt vid
Eidsvollförsamlingens
rådplägningar. I denna
församling var F.
jämte Georg Sverdrup
majoritetens ledare
samt arbetade
ener
giskt på att trygga Norges självständighet
utan förening med Sverige. Samtidigt sökte
han bana väg för en framtida förening mellan
alla tre nordiska rikena under Kristian
Fredrik. Efter konventionen i Moss (14 aug. 1814)
lät F. utnämna sig till amtman i Nordre
Bergenhus amt. Av 1814 års storting, som gick in
på Norges förening med Sverige, var han icke
medlem. 1815—16 var han stortingsman men
spelade ej någon framstående roll, var 1821
ånyo led. av stortinget och visade sig då
mycket förändrad till sina tänkesätt. Sedan
han 1819 blivit bekant med riksståthållaren
greve J. A. Sandels, hade han näml, alltmera
närmat sig regeringen. Om stortingets
samtycke till att Norge övertog 3 mill. speciedaler
(12 mill. kr.) av Danmarks statsskuld inlade
F. mycken förtjänst. Han bröt då fullständigt
med oppositionspartiet, och då Karl Johan
framlade sina förslag till ändringar i norska
grundlagen, framställde även F. några sådana,
vilket ådrog honom häftiga beskyllningar för
att ha övergivit sin forna politiska
ståndpunkt. 1822 blev han generalprokurator
(ju-stitiekansler), 1825 stiftsamtman i Bergen och
1827 justitiarius (president) i Höiesteret. Litt.:
S. Wollebæk, »1809—1814. Norges
uavhengig-het eller landets selvstendighet» (1926). Y. N.*
Falsen, Enevold de, norsk ämbetsman,
skriftställare (1755—1808); jfr
släktöversikten. Blev 1777 assessor och 1788 justitiarius
vid Norges Overhofret, 1789 lagman i Stegen
(Nordlands amt), 1791 assessor i Höiesteret (i
Köpenhamn) och 1802 justitiarius i
stiftsover-retten i Oslo. Från 1807 var han under
kriget mot England och Sverige medlem av
den provisoriska regeringskommissionen. Men
landets olyckor överväldigade honom, och
natten till 17 nov. 1808 begick han självmord.
— Som skald intager F. en framstående plats
i sin tids dansk-norska litteratur. Han var
en av ledarna för Det dramatiske selskab i
Oslo, översatte och bearbetade teaterpjäser
samt författade själv sådana (t. ex. lustspelet
»Dragedukken», 1797). 1808 utgav han den
eldigt patriotiska tidningen Budstikken. Hans
»Skrifter» utkommo samlade i 2 bd 1821. Litt.:
S. Nordberg, »E. F. og Norge» (i
samlings-arbetet »Til belysning av 1814», 1914). Y. N.*
False’tt (it. false’tto, fr. fausset, av lat.
fa’lsus, falsk), ett röstregister (fistelton),
motsats till bröstton; frambringas så, att
röstbanden hindras att svänga i hela sin längd
(partiella svängningar). Under 1500-talet
sjöngs sopranstämman av manliga röster i f.
Den eng. catch-sången använder ännu f. för
de högre stämmorna. T. N.
Falsetti’st, person, som sjunger falsett.
Falsifikät, förfalskad vara.
Falsk angivelse föreligger, då någon,
angivaren, i anmälan till vederbörande
åtalsberät-tigade — målsägare el. allmän åklagare —
el. till åklagaren överordnad myndighet, som
äger att förordna om åtal, el. till någon, som
är pliktig att befordra anmälan till
vederbörande åklagare el. annan myndighet, som
äger förordna om åtal, pådiktar annan viss
med straff belagd handling. Har angivaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
