Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fanatiker - Fanatism - Fanborg - Fancy - Fandango - Faner - Fanerogamer - Fanfar - Fanfaronad - Fang - Fangen, Ronald - Fango - Fangobad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Fanatiker—Fangobad
104
Fanatiker (lat. fanäticus), trosivrare; envis,
ensidig förfäktare och förkämpe för (religiös
el. annan) åskådning. — Adj.: Fanatisk.
— Verb: Fanatisèra.
Fanati’sm, ofördragsam trosiver; oresonligt
partitagande.
Fanborg, samling av nära varandra (i krets)
planterade eller burna fanor, fanbärarna ofta
inbegripna.
Fancy [fä’nsi], mus., på 1500- och
1600-talet i England benämning på ett kort
instrumentalstycke av danskaraktär; ingick vanl.
som karaktärsstycke i sviten. T. N.
Fanda’ngo, spansk nationaldans i % el. ®/g
takt, i allegrettotempo, dansad av ett solopar
under ledsagning av gitarr och kastanjetter.
I f :s hembygd, Andalusien, improvisera de
dansande och sjunga åskådarna kupletter (coplas)
till melodien. Mozart upptog en sådan
folkmelodi i »Figaros bröllop» (3:e akten). En f.
förekommer hos Gluck i baletten »Don Juan»
(1761). Under 1800-talets förra hälft var f.
rätt allmänt bekant över hela Europa. A. L.*
Fanèr, mycket tunn skiva, vanl. av ädelt
träslag, varmed snickeriarbeten av enklare
trä beläggas på ytan för att givas utseende
av att vara h. o. h. förfärdigade av det
dyrbarare träslaget. — Kryssfaner el. p 1
y-w o o d, ett trämaterial, som man förfärdigar i
stora skivor genom att med starkt bindande
lim hopfoga och därefter med maskinkraft
sammanpressa flera lager av f. på så sätt, att
vartannat lagers fibrer ligga vinkelrätt mot
de övriga lagrens. Materialet blir därigenom
formbeständigt och mycket tätt. Kryssfaner
tillverkas numera i Sverige även av furu och
björk. Nyttjas i st. f. naturträ till
inredningar, skåp, paneler, båtbygge o. dyl. G. H-r.
Fanerogämer, Phanerögamae (även
Anto-phyta, Blomväxter), tidigt använt
gemen-samhetsnamn för klasserna 1—23 i Linnés
sexualsystem, i motsats till den 24 :e
(Cryp-togamae). Utmärkande för f. är, att de ha
blommor med ståndare el. fruktblad (el.
båda tillsammans) och frön med flercelligt,
vanl. i rotämne, hjärtblad och stamknopp
uppdelat växtämne. A. L. Jussieu indelade
(1789) hithörande växter i Monocotyledones
och Dicotyledones, och hans exempel följdes
av många senare systematiker, t. ex. E. Fries.
A. Braun uppdelade dem (1864) däremot i
Gymnospermae och Angiospermae samt de
senare i Monocotyledoneae och Dicotyledoneae.
Av f. äro över 100,000 arter kända. G. L-m.*
Fanfar (fr. fanfare). 1. Signal för trumpet
el. horn på treklangens toner. — 2.
Karaktärsstycke av glättig, humoristisk karaktär i
sviten under 1700-talet.
Fanfaronäd (av fr. fanfaron, storskrytare),
skryt, skrävel.
Fang (franskt skrivsätt fan, emedan det
franska nasala uttalet något liknar
infödingarnas eget), ett flera stammar omfattande
negerfolk i s. Kamerun, Spanska Guinea och
n. v. Franska Ekvatorialafrika, mellan nedre
Man av fangstammen.
loppen av floderna Sanaga i n. och Ogowe
i s., dit det i sen tid invandrat från n. ö.
De höra till den s. k. pangwegruppen, som
språkligt räknas till bantufolken.
Antropo-logiskt visa de två typer, en grövre, mer
negerartad och en finare (antagl. hamitisk)
med ljus hudfärg. F. leva av jordbruk, fiske
och djurfångst i fällor. Kannibaler äro de
så tillvida, som de äta fallna fiender, vilket
synes vara en sorts hämndeakt. Huvudvapnet
är ett flintlåsgevär; för närstrid brukas svärd
och yxa. Deras berömda armborst (trol. från
portugiserna) nyttjas endast för jakt.
Familjen, ej stammen, bildar den största
politiska enheten. Hövdingar finnas dock, men
ej för en hel stam. — Litt.: Trilles,
»Pro-verbes, légendes et contes Fang» (i Bulletin de
la société neuchateloise de géographie 1905);
Tessmann, »Die Pangwe» (1913). K. G. L.
Fangen, Ronald, norsk författare (f. 1895).
Har skrivit romaner (»Krise», 1919),
litteraturkritiska uppsatser (varav en del samlats
i hans »Streiftog i digtning og tænkning»,
1919) och främst dramer (»Syndefald», 1920;
»Fienden», 1922; »Den frie sön», först uppf.
1923; »Den forjættede dag», 1926). A. Lbd.
Fango, en vulkanisk, gyttjeartad produkt,
innehållande svavel och mineraliska ämnen;
den är gråbrun till färgen, luktlös och av
homogen konsistens. Den erhålles till största
delen från några kratersjöar vid staden
Bat-taglia i norra Italien. Bgt.
Fangobad (jfr Fango) serveras så, att den
person, som skall behandlas, placeras på en
filt, ett grovt lakan el. dyl., varefter den
gyttjeartade fangon utbredes i ett rätt tjockt
lager på den eller de kroppsdelar, som skola
behandlas. Därpå slås filten, resp, lakanet,
över fangon och stoppas väl till. Fangon bör
vara 45°—55° C varm, och inpackningen bör
räcka */2—U/2 timme alltefter den effekt, som
åsyftas. Därpå avstrykes fangon, och den
badande får ett bad på 35°—38° C, åtföljt av
ljum dusch. — Den naturliga, smidiga
produkten är den bästa, men fangon säljes även
i torr form i förpackningar. Den måste då
före användandet utröras med lika delar
ko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
