Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fangobad - Fanjunkare - Fanning island - Fano - Fanpluton - Fant (tattare) - Fant, släkt - Fant, Carl Fredrik Michael - Fant, Erik Michael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Fanjunkare—Fant, E. M.
106
kande vatten. Den är en mycket dålig
värmeledare och håller därför kvar värmen mycket
länge. Dessa bad användas med fördel vid
reumatiska åkommor, neuralgier o. dyl. F.
serveras numera på en mängd badorter i
Sverige och utomlands. Bgt.
Fanjunkare, högsta underofficersgraden vid
armén; motsv. grad vid artilleriet benämnes
dock styckjunkare och vid
intenden-turkåren dels förvaltare (flertalet), dels
fanjunkare. Namnet f. stammar från 1300—
1500-talet, då i Tyskland ynglingar av adeln
(Junker) betroddes med att föra den vid
truppen befintliga fanan. I Sverige utnämndes
redan i början av 1800-talet vissa
underofficerare till f.; de hade bl. a. till uppgift att
vid parader vara fanförare och fingo vid
övningar förrätta officerstjänst. I samband med
1833 års lönereglering utbyttes för hela armén
benämningen fältväbel mot f. I allm. har f.
till åliggande att vid det kompani (den
skva-dron), där han är placerad, i egenskap av
kompani-(skvadrons-) adjutant ombesörja
expeditionst jänsten m. m. Är han ej placerad
på kompani, kan han förordnas till
regements-väbel. Jfr Gradbeteckning. M. B-dt.
Fanning island [fä’nip alTønd], korallö i
Stilla havet, på 3° 50’ n. br. och 159° v. Igd;
40 kvkm, 100 inv. Tillhör Gilbert and Ellice
islands colony (se d. o.). F. är station för
telegrafkabeln Kanada—Australien (en ny
kabel, 6,386 km lång, från Bamfield till F.
ut-lades 1926; den är den längsta kabelsträcka
i världen utan mellanöverdrag). Upptäcktes
1798 av koloniguvernören E. Fanning och
togs 1861 i besittning av engelsmännen. —
Fanningöarna, stundom använd
benämning på F. med omgivande öar, störst bland
dem Christmas island (sed. o.).
Fano [fa’nå], stad i ital. prov. Pesaro e
Urbino, vid Adriatiska havet; 11,689 inv.
(1921; som kommun 28,538 inv.). Omges av
gamla murar; triumfbåge av vit marmor, rest
till kejsar Augustus’ ära. Biskopssäte.
Fanpluton kallades intill 1915 vid en
svensk inf.-bataljon, som medförde fana, den
avd., bestående av en subalternofficer eller
underofficer som 1 :e fanförare, en
underofficer som 2:e fanförare och 4 soldater som
fan-soldater, vilken hade fanans skydd sig
anförtrott. Jfr Fanvakt.
Fant (av lat. i’nfans, barn), tattare;
landstrykare; skälm; fattig stackare; dåre.
Fant, svensk släkt, känd sedan 1500-talet.
Namnet antogs efter ett hemman i
Österbotten av M i c h a e 1 F., rådman och handlande
i Vasa. Från Finland flydde under Stora
ofreden 1713 hans sonsons son Erik M
i-chael F. (1676—1746) och blev prost i Alfta,
Hälsingland. Dennes son Michael F. (1718
—54) blev e. o. hovpredikant 1747 och
kyrkoherde i Eskilstuna 1752 samt prost och var
en känd predikant; hans »Christeliga
betrag-telser» (4 bd, 1760—62) utgåvos av
halvbrodern Johan Michael F. (1735—1813),
1772 domprost i Västerås och 1796
kyrkoherde i Leksand. Han utgav 1783 en
uppmärksammad bearbetning av Bastholms »Den
geistlige taiekunst». Om Michael F:s son
E M. F. se nedan. En äldre bror till
J. M. F. blev farfar till Johan Erik F.
(1815—69), fil. dr 1839, konsistorienotarie i
Uppsala 1844 samt kontraktsprost i Sala 1853.
Denne var medlem av prästeståndet vid
riksdagen 1865—66 samt utgav bl. a. jämte A.
Th. Låstbom 3 bd av »Upsala ärkestifts
herdaminne» (1842—45). Hans son Carl Johan
Michael F. (1851—1915) blev fil. dr i
Uppsala 1887 samt lektor (i franska och engelska)
i Östersund 1886, Västerås 1895 och Göteborg
(här först i tyska och franska) 1908. Han
utgav bl. a. »L’image du monde»
(gradual-avh., i Uppsala Univ:s Årsskr. 1886) och
»Engelskt uttal» (1905) samt en fransk
läsebok och medverkade i Schulthess’
»Svenskfransk ordbok». (B. H-d.)
Fant, Carl Fredrik Michael,
fång-vårdsman, pedagog (1852—1921), kusin till C.
J. M. F. (se släktöversikten). Tjänstgjorde
sedan 1874 i fångvården som lärare och
fängelseföreståndare samt var 1882—1916
direktör för den 1876 upprättade
uppfostringsanstalten för brottsliga och svårt vanartiga
gossar, åkerbrukskolonien Hall. Till stor del
genom hans framgångsrika arbete lyckades
anstalten trots de stora svårigheter, även av
ekonomisk art, med vilka den hade att kämpa,
alltjämt hävda sitt anseende och lämna
anmärkningsvärt goda resultat. F. var led.
av 1896 års tvångsuppfostringskommitté, vars
arbete ligger till grund för 1902 års lag om
tvångsuppfostran m. m. Han var led. av
Första kammaren 1916—19 och av
kyrkomötet 1918. V. A-t.
Fant, Erik Michael, hävdaforskare (1754
—1817); jfr släktöversikten. Blev fil. mag.
primus i Uppsala 1776, ingick s. å. vid
biblioteket där, blev docent i vältalighet 1777 och
e. o. vice bibliotekarie
1779. F. var prof, i
historia 1781—1816
och därjämte
kyrkoherde i Alunda och
Morkarla från 1788
(prästvigd och prost
1789). Han blev teol.
dr 1800. Från 1793
satt han i
psalmboks-kommittéerna. F. var
en flitig forskare av
samlartyp, mest
intresserad för detaljer.
Hans skrifter innehålla många misstag, då
han för mycket litade på sitt minne. Om hans
plan för utgivande av svenska historiska
källskrifter se art. Diplomatarium. Av F:s
skrifter märkas bl. a. »Handlingar til
uplys-ning af svenska historien» (4 bd, 1789—1802),
forts, (för åren 1457—97) av Lagerbrings
»Swea rikes historia» (1794), »Kronologiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
