Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fant, Erik Michael - Fant, Gunnar Michael Fredriksson - Fantan - Fantasi - Fantasia - Fantasmagori - Fantasos - Fantast - Fanti, Manfredo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Fant, G. M. F.—Fanti
108
register öfver tryckta handlingar i svenska
historien» (4 avd., i Handl. rörande
Skandinaviens historia, 1—4, 6, 1816—18) och
»Scriptores rerum svecicarum medii ævi», I
(1818). (B. H-d.)
Fant, Gunnar M i c h a e 1
Fredriksson, ämbets- och kommunalman (f. 1879 12/s),
son till C. F. M. F. Blev jur. kand, i Uppsala
1902 samt 1906 rådman och 1917 borgmästare
i Nyköping. F. har behandlat kommunala och
administrativa organisationsfrågor i flera
arbeten, främst »De svenska landstingen» (i
»Kommunalförvaltningens organisation.
Studier och reformförslag», 1918), som gav
uppslag till genomgripande reformer av ett
flertal landstings förvaltning, och »Betänkande
med förslag till lagstiftning ang. kommunal
fondbildning» (1919; på offentligt uppdrag).
Han var 1917—19 sakkunnig ang.
magistrats-förvaltningens ordnande i städer under
landsrätt och 1920—23 led. av
kommunalförvalt-ningssakkunnige rörande landstingen. F. är
sedan 1920 föredragande i Svenska
stadsförbundets finansråd.
Fantan, kinesiskt hasardspel, särskilt
omtyckt i s. Kina.’ Förbjudet i Hong-kong, är
det för Macao en viktig inkomstkälla genom
ett spelbanksmonopol, som utarrenderas.
Under en kupa lägges en hög slantar, och man
»sätter» efter gissning huruvida till sist 0, 1,
2 eller 3 slantar skola återstå, sedan man
plockat undan slantarna 4 åt gången. B. Kgn.
Fantasi (grek. fantasi’a, av fanta’zein, göra
synbar). 1. Inom psykologien dels ett visst
slag av föreställningar, dels den förmåga, den
s. k. inbillningsförmågan, som antages ligga
till grund för dessa. Man brukar bestämma
f. genom att avgränsa den från andra
själs-förmögenheter och uppfattningar. Minne, f.
och tänkande antagas skilja sig från
varse-blivningarna på så sätt, att dessa sistnämnda
omedelbart hänföra sig till det verkliga,
medan de förstnämnda icke göra detta. Från
minnet skiljes f. därigenom, att den icke
återger något förut uppfattat, vilket
minnet säges göra. Minne och f. förklaras
vidare vara konkreta, deras bilder åskådliga,
medan tänkandet laborerar med
abstraktioner. Men denna föreställning om f. är liksom
de flesta psykologiska begrepp diffus och
obestämd, och detta leder till att motsatta
konsekvenser utdragas av olika filosofer. Man
brukar skilja mellan aktiv och passiv f.
I den passiva överlämnar man sig åt
föreställningarnas lek, i den aktiva åter
framträder själens aktivitet starkare. Även brukar
man skilja mellan reproduktiv f., vars
bilder mera likna minnets, och produktiv
f., som starkare avviker från det förut
uppfattade. Hos Aristoteles och den senare
antika filosofien, särskilt hos nyplatonikerna,
finner man en rätt hög uppskattning av f.;
hos flera av nyare tidens filosofer, särskilt
Wolf, sattes den tämligen högt, beroende
därpå, att man ansåg endast förståndet kunna
fatta det verkliga. I den romantiska
spekulationen efter Kant åter sattes f. som
skapande högt över det reproducerande minnet.
Inom modern filosofi har man på nästan
alla punkter opponerat sig mot den ovan
angivna vanliga föreställningen om f. Särskilt
har uppdragandet av skiljelinjen mellan f. och
minnet berett svårigheter. I vissa system
fattas minnet som ett slags f., i andra åter
f. som ett minne. Wundt har givit en så
allmän betydelse åt f., att den blir själens
skapande verksamhet över huvud och ingår i alla
själsfunktioner, t. o. m. i varseblivningen, ty
till det givna sinnesintrycket fogas av
subjektet minnesbilder och erinringar.
Man har i modern psykologi utarbetat många
olika metoder för experimentell utforskning
av f. Man ger t. ex. försökspersonerna i
uppdrag att göra lätta uppfinningar, att fylla
luckorna i en text, ur vilken ord utstrukits,
att konstruera meningar, i vilka tre givna ord
skola bilda grundstommen (det s. k.
Masselon-ska provet), o. s. v. Man söker vidare vinna
kunskap om f. genom att undersöka mera
primitiva själsliv, t. ex. djurens (enl. en
uppfattning äga dock icke djuren f.; denna är
något, som utmärker mera högtstående
varelser) och barnens. Wundt antar, att man
endast i folkpsykologien kan få ett grepp
om den i medvetandets djup verkande f. Den
individuella f:s verksamhet är sista källan till
all mytbildning, till alla religiösa känslor och
föreställningar. Bd 2 av Wundts
»Völkerpsy-chologie» blir också en gigantisk studie över
f. Också drömanalyser och studiet av det
konstnärliga skapandet giva material åt teorien
om f. Men man får, som t. ex. Ribot påpekat,
ej anse endast det konstnärliga skapandet
som troget uttryck för f:s verksamhet; denna
framträder också som skapande i
uppfinningar, i ledningen av de stora ekonomiska
företagen o. s. v. C. H-m.
2. Inbillning, drömsyn; infall, hugskott.
3. (Mus.) Fantasistycke, improvisation utan
anslutning till fastställda former; under
1500-talet även ett konstmässigt polyfont
instrumentalstycke i fugato. Hos S. Bach även ett
inledningsstycke till en fuga (så t. ex. i
»Fantasi och fuga i g moll»). T. N.
Fantasi’a, it. 1. Se F a n t a s i. — 2. En
i orienten och Medelhavsländerna
förekommande benämning på olika slags fester och
nöjen; i Nordafrika ryttarspel, skenstrid.
Fantasmagorl, bländverk, gyckelbild.
Fa’ntasos (lat. Pha’ntasus; jfr Fantasi),
en senantik drömgud.
Fanta’st, verklighetsfrämmande svärmare,
vurmig människa. — Fantasteri,
meningslöst fantiserande. — Fantastik, rik,
obunden fantasiverksamhet. — Fant
a’s-tisk, överspänd; sällsam; vidunderlig;
fabelaktig; overklig.
Fa’nti, Manfred o, italiensk militär (1806
el. 1808—65). Föddes nära Modena, deltog i
upproret mot österrikarna 1831, var därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
