Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Farnabazos - Farnakes - Farnborough - Farne, Fern islands el. Staples - Farnese, släkt - Farnese, Alessandro - Farnese, Palazzo - Farnesina, Villa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
Farnakes—Farnesina
126
välde över de grekiska städerna på Mindre
Asiens v. kust och öarna därinvid. A. M. A.*
Farna’kes (lat. Ph^rnaces). 1. Mithridates
den stores farfar, konung i Pontos 184—157 f.
Kr. — 2. Mithridates den stores son, som
anstiftade ett uppror mot sin fader och bragte
denne att begå självmord för att ej bli
utlämnad till romarna (63 f. Kr.). Pompeius
belönade F. med att erkänna honom som
härskare över Bosporanska riket (se d. o.). Efter
Pompeius’ nederlag vid Farsalos (48) trodde
F. tiden vara kommen att återvinna sin faders
hela välde. Efter några framgångar mot
Caesars ståthållare blev han i grund slagen av
Caesar vid Zela (47). Därom avgav denne
sin bekanta rapport »Veni, vidi, vici» (Jag
kom, jag såg, jag segrade). F. flydde till
Bosporanska riket, där han s. å. stupade i strid
mot en upprorisk ståthållare. A. M. A.*
Farnborough [fä’nboro], stad i eng. grevsk.
Hampshire, nära Aldershot; 12,645 inv. (1921),
med slottet F. hill, 1881—1920 residens för
exkejsarinnan Eugénie. I den av henne byggda
kyrkan S:t Michael ligga Napoleon III,
Eugénie och kejsarprinsen begravna.
Farne [fän], Fern islands el.
Staples, grupp av 17 små klippöar, tills. 32 har,
utanför Northumberlands kust, England. På
den största, Fern el. Farneön, levde den
helige Cuthbert (se d. o.). Fridlysta fågelberg.
Farne’se, italiensk furstesläkt, känd sedan
1100-talet, urspr. från Etrurien, där den ägde
slottet F. nära Orvieto. G i u 1 i a F. blev
älskarinna till sedermera påven Alexander VI,
vilket grundläde familjens upphöjelse. Hennes
bror Alessandro F. blev 1493 kardinal och
1534 påve (se Paul III). Dennes oäkta son,
den tyranniske P i e r 1 u i g i F. (d. 1547), fick
1545 hertigdömena Parma och Piacenza. Han
blev far till hertig Ottavio F. (reg. 1551—
86), som äktade Karl V :s oäkta dotter (se
Margareta av Parma). Om deras son
Alessandro F. se nedan. Släkten utdog på
manssidan 1731 med hertig Antonio F., varpå
Parma övergick till sedermera Karl III av
Spanien, en son till Antonios brorsdotter
Elisabet F. (se Elisabet, sp. 705). Jfr litt.
till Palazzo F. nedan. (B. H-d.)
Farne’se, Alessandro, hertig av Parma
och Piacenza, spansk fältherre (1545—92); jfr
släktöversikten. Uppfostrades hos modern i
Bryssel samt i Spanien. Han deltog i slaget
vid Lepanto 1571,
sändes att hjälpa don
Juan d’Austria i
Nederländerna 1577 och
blev ståthållare där
1578. F. intog
slutligen 1585 Bryssel och
Antwerpen samt
lyckades genom
utnyttjande av motsatsen
mellan de norra
(reformerta) och södra
(katolska) provinserna
återvinna de senare åt Spanien. Han sändes
med armadan mot England 1588 och tvang
1590 Henrik IV av Navarra att upphäva
belägringen av Paris. Under en ny invasion
(159?) i Frankrike avled han. Litt.: It. biogr.
av P. Fea (1886); de Terrier-Santans,
»Cam-pagnes d’Alexandre F.» (1888). (B. H-d.)
Farne’se, Palazzo, ett av Roms
förnämsta palats från högrenässansen, beläget på
vänstra Tiberstranden. Det planlades på
1510-talet, då byggherren, kardinal Alessandro F.
Palazzo Farnese.
(sedan påven Paul III), genom inköp av
tomter förberedde uppbyggandet och ordnandet
av palats, piazzetta och omgivning till en
arkitektonisk helhet. På 1530- och 1540-talet
färdigbyggdes palatset efter ritningar av A. da
Sangallo d. y., dennes förnämsta verk. Den
mäktiga huvudgesimsen är av Michelangelo.
Särskilt märkliga äro vestibulen och den i
antikiserande stil hållna arkadomgivna
gården; gårdsfasadernas båda nedre våningar
efterbilda Marcellusteaterns arkitektur. Sedan
ätten F. utslocknat, tillföll palatset huset
Bourbon i Neapel. Franska regeringen hyrde
1874 palatset för sin beskickning i Rom — i
övervåningen inrymmes den arkeologiska École
frangaise de Rome — samt inköpte det 1908,
varvid italienska staten förbehöll sig rätt till
ev. återköp inom 25 år. Jfr monogr. av F. H.
de Navenne om palatset och släkten till 1589
(1914) samt över palatsets senare historia (2
bd, 1923). B. H-d; E. L-k.
Farnesi’na, Villa, byggnad i stadsdelen
Trastevere i Rom, mitt emot Palazzo Farnese,
på andra sidan Tiber. Den uppfördes omkr.
1510 för A. Chigi (se C h i g i), sannolikt efter
ritningar av B. Peruzzi, som, omväxlande med
Rafael, fått äran av den förnämliga
arkitekturskapelsen. F. är kanske bästa exemplet på
den romerska renässansvillans luftiga
interiörbildning med smäckra stöd och sparsam
plastisk dekoration. Av stort konstnärligt
värde äro de fresker med mytologiska motiv
(Psykesagan och Galateas triumf), som Rafael
och några av hans bästa lärjungar där
utförde på 1510-talet. 1580 såldes F. med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
