Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fart - Farthing - Farttabell - Fartyg - Fartygsbesiktning - Fartygschef - Fartygsinspektion - Fartygsinteckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Farthing—Fartygsinteckning
134
der maj—sept. fartyg i f. på Island, Färöarna
eller Norges kust n. om Trondhjemsfjorden
skall anses nyttjat i nordsjöfart. Ax. L.
Farthing [fä’din], eng. (angl. feording,
fjärdedel), det minsta engelska myntet = */«
penny (ej fullt 2 öre). Började präglas av
Jakob I för Irland (från 1613), för England
av Karl I (1625—49), till 1860 av koppar,
därefter av brons. (A. W-dt.)
Farttabell, se Fart 1.
Fartyg, allmän benämning på olika
fort-skaffningsmedel till sjöss. Numera betecknas
därmed endast sådana större sjögående
fort-skaffningsmedel, vilka drivas med ombord
befintliga anordningar för segel- eller
maskinkraft.
Uppfinningen av f. torde ha gjorts på olika
ställen av jorden, oberoende av varandra.
Förebilden har säkerligen varit den på
vattenytan flytande grova trädstammen, vilken
man snart nog lärde sig urholka, för att den
skulle erbjuda bekvämare plats åt folk och
gods. Sålunda uppkom ekstocken, sedermera
pråmen och båten samt slutligen f.
Nutidens f. indelas med avseende på
byggnadsmaterialet i träfartyg, järn- och
s t å 1 f a r t y g, f. av blandat byggnadssätt
(compositefartyg) samt f. av armerad
betong. Med avseende på drivkraften indelas
f. i segelfartyg, ångfartyg med
antingen skovelhjul eller propeller (en eller
flera) samt motorfartyg; numera förses
ofta segelfartyg med motor som
reservdrivkraft (segelfartyg med hjälpmaskin).
Ångfartyg och motorfartyg kallas med gemensam
benämning maskindrivna f. Med avseende på
det ändamål, för vilket de äro avsedda, skiljer
man mellan krigs- el. örlogsfartyg med
huvudavdelningarna pansrade och opansrade f.
samt handelsfartyg med underavdelningarna
passagerarfartyg för förande av passagerare
och post, kombinerade passagerar- och
lastfartyg. som föra såväl passagerare och post
som gods, lastfartyg för transport av gods
samt specialfartyg för ett flertal olika
ändamål, ss. bogsering, bärgning, isbrytning m. m.
Man skiljer även mellan övervattensfartyg
och undervattensfartyg (u-båtar). Ett f:s
storlek kan angivas genom dess
huvuddimensioner samt deplacement och dräktighet. Jfr
Fartygstyper, Skeppsbyggeri och
Skeppsmätning. Ax. L.
Svenska sjölagen (av 12 juni 1891) söker
ej angiva räckvidden av begreppet f. Med
hänsyn till svenska sjölagen inbegriper
kategorien f. både däckade och odäckade farkoster
och är icke heller begränsad till att omfatta
allenast farkoster av viss storlek. I sjölagen
finnas dock bestämmelser, vilka enl. sin egen
lydelse blott äro tillämpliga på f. av särskilt
angiven dräktighet, varjämte åtskilliga av
dess stadganden näppeligen kunna antagas
finna faktisk användning för andra än större
farkoster. F. skall anses som svenskt, när det
antingen till minst 2/3 äges av svenska
under
såtar eller ock tillhör ett aktiebolag, vars
styrelse har sitt säte i Sverige och består av
aktieägare, som äro svenska undersåtar.
Huvudredare skall alltid vara svensk undersåte
och bosatt här i riket (sjölagen § 1, enl.
lydelse genom lag 27 april 1906). Se vidare
Haveri och Rederi. A. E-g.
Fartygsbesiktning, officiell besiktning av
fartyg, se Fartygsinspektion.
Fartygschef, befälhavare på örlogsfartyg,
se Chef.
Fartygsinspektion, officiell
tillsynsmyndighet för fartygs sjövärdighet. Sådan
tillsyn, som i regel omfattar en förhandskontroll,
utövas i ett flertal länder av staten. I
Sverige har sådan statskontroll funnits sedan
1915 jämlikt lagen om tillsyn å fartyg 16
okt. 1914. Den svenska kontrollorgan
isatro-nen utgöres i huvudsak av f:s chefsmyndighet
(Kommerskollegium) och fartygsinspektörer
samt i viss mån av konsuler och ombudsmän
vid sjömanshus. I Kommerskollegium finnes
för fartygskontrollen en särskild byrå å extra
stat, fartygsinspektionsbyrån, med en
byråchef, en ingenjörsutbildad förste
byråinspektör, en juridiskt utbildad sekr. och en
byråinspektör med nautisk utbildning.
För utövandet av den lokala tillsynen över
fartyg inom riket är detta indelat i sex
fartygsinspektionsdistrikt, näml. Sundsvalls,
Stockholms, Oskarshamns, Malmö, Göteborgs
och Karlstads distrikt. Varje distrikt står
under inseende av en förste fartygsinspektör,
och inom dem finnas på lämpligt sätt
fördelade andre fartygsinspektörer (med viss
ingenjörteknisk, nautisk eller maskinteknisk
sakkunnighet). Den lokala tillsynen utövas
av fartygsinspektörerna genom olika slags
förrättningar. Dessa äro huvudsaki.: s j
ö-värdighetsbesiktning, d. v. s. en
periodisk, mer omfattande undersökning;
inspektion, en tillfällig, mindre omfattande
undersökning av främst fartygets
utrustnings-och lastningsförhållanden m. m.;
passage-rarfartygsbesiktning, en till blott
passagerarfartyg inskränkt särskild
undersökning, som utmynnar i
passagerarfartygs-certifikat; materialprovning,
undersökning huruvida det i fartyget ingående
järnmaterialet fyller vissa betingelser; f r
i-bordsuppmätning och -beräkning,
fastställande av fartygs högsta tillåtna ned
lastning. Till f:s uppgifter hör numera även
tillsyn över efterlevnaden av lagen 13 juli
1926 om arbetstiden på svenska fartyg. Jfr
Sjösäkerhetslagstiftning. Ax. L.
Fartygsinteckning, inskrivning i domstols
protokoll av upplåtelse av panträtt i fartyg.
Enl. lag om inteckning i fartyg 10 maj 1901
(med senare ändringar) kan sådan inteckning
ske hos Stockholms rådstuvurätt (för hela
riket), doek endast i fartyg om minst 5 reg.-ton,
infört i Kommerskollegiums fartygsregister
(se d. o.). F. ö. överensstämma i huvudsak
reglerna om inteckning i fartyg med dem om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
