Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fastighetsbok - Fastighetsnämnd, Stockholms stads - Fastighetsregister för stad - Fastighetsägarföreningar - Fastingen el. Fastings marknad - Fast kropp - Fastlagen - Fastlagsris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Fastighetsnämnd—Fastlagsris
152
I Sverige — liksom i Danmark och Norge
samt (med visst undantag) Finland — är icke
ett fastighetsbokssystem i ovan angivna
mening tillämpat. Rättsförändringar i fråga om
fast egendom offentliggöras genom att
anmälas vid rätten och upptagas i protokoll.
Offentliggörandet skapar icke rätt, det
utesluter icke ovillkorligt motsatta rättsanspråk,
men det ger det kungjorda rättsförvärvet visst
företräde framför det icke kungjorda, och det
bildar utgångspunkten för ett särskilt
rätts-förvärv, hävd. Genom 1875 års lagstiftning
om lagfart och inteckning infördes den
anordningen, att vid rätten skall föras en bok, som
i överensstämmelse med protokollet anger de
varje fastighet rörande rättsförändringarna.
Denna bok, fastighetsbok, är blott ett
register till protokollet; vid skiljaktighet
mellan protokollet och anteckningarna i
boken har protokollet vitsord.
Förslag att införa ett verkligt
fastighetsbokssystem i Sverige framlades redan 1867
men ledde icke då till någon påföljd.
Fastig-hetskreditens alltmer ökade betydelse har
emellertid gjort behovet av en mera
tillfredsställande ordning oavvisligt. Lagberedningen
har i 1907 och 1909 avgivna betänkanden
föreslagit ett någorlunda genomfört
fastighetsbokssystem, vars förverkligande emellertid
ovillkorligen förutsätter, att en
tillfredsställande fastighetsregistrering först bringas till
stånd. I. Afz.*
Fastighetsnämnd, Stockholms stads,
se Stockholms stads
fastighetsnämnd.
Fastighetsregister för stad, en i lagen om
fastighetsbildning i stad 12 maj 1917
påbjuden, s. d. i en särskild k. f. närmare reglerad
längd över samtliga fastigheter i stad. Denna
längd, som, i likhet med motsv. j o r d r e g
i-s t e r (se d. o.) för landsbygden, innehåller
erforderliga individualiseringsuppgifter för
varje däri upptagen fastighet, skall föras av
stadens mätningsman eller annan av K. B.
därtill förordnad person. Fastighetsregistret
består av tomtbok och stadsägobok
(se dessa ord); i den förra förtecknas
tomterna, i den senare stadsägorna. Härtill
komma bihangen: A) tomtbildningslängd (se d. o.),
B) och C) förteckningar över de områden, som
falla utanför stadens fastighetsindelning. Till
fastighetsregistret hör ock en registerkarta
över alla däri upptagna fastigheter och övriga
områden. Utom i städerna föres
fastighetsregister även för vissa köpingar och
munici-palsamhällen efter särskilt förordnande av
K. m:t (se Fastighetsbildning i
stad). Registrens uppläggande och förande
övervakas av fastighetsregisterkommissionen
(under Justitiedepartementet). C. G. Bj.
Fastighetsägarföreningar ha bildats inom
ett 40-tal av Sveriges städer samt i några
andra samhällen för att bevaka
fastighetsägares angelägenheter, bidraga till rätt
uppfattning av de lagar och författningar, som
angå de kommunala förhållandena, ävensom
för att bereda ledamöterna tillfälle till
tankeutbyte vid sammanträden, däi frågor av
allmänt intresse diskuteras. Äldst och störst av
dessa föreningar är Stockholms
fastighetsägareförening, som stiftades 1870 och uu (1927)
räknar bortåt 1.400 led.
Fastingen el. Fastings marknad, en
fordom betydelsefull marknad i Kristinehamn,
vilken urspi. hölls under fastan, varav
namnet. Vid denna marknad var förr sedvänja
för Värmlands och kringliggande landskaps
bruks- och egendomsägare att uppgöra årets
stora affärsavslut i järn, trävaror och
spannmål, hålla stämmor och föreningsmöten samt
rådpläga om de ekonomiska konjunkturerna.
Marknaden hölls i forna tider i febr, men
framflyttades småningom till april och
upphörde 1903. G. H-r.
Fast kropp, se
Aggregationstill-stånd.
Fastlagen (ty. Fastenabend, da. fastelavn),
urspr. aftonen eller natten före fastans första
dag, askonsdagen, då man genom vällevnad
och upptåg av alla slag sökte hålla sig
skadeslös för den kommande tidens försakelser och
späkningar. Vanl. ansågs emellertid f.
omfatta de tre dagarna närmast före fastan:
fastlagssöndag, fastlagsmåndag
och fastlagstisdag el. fettisdag, den
sistnämnda så kallad, emedan den var sista
dagen före påsk man fick äta kött. Senare
fick f. större utsträckning i tillbakagående
riktning, näml, intill 3 febr. (Blasiusdagen)
eller ända till trettondagen. Redan under me
deltiden uppkom bruket att under f. roa sig
med gästabud, dans, maskerader och allehanda
skämt. Gynnad av denna folkstämning,
utvecklade sig karnevalen (se d. o.) ur åtskilliga
från såväl romersk som germansk hedendom
hos folken fortlevande vårfestseder. Även
efter reformationen, då man eljest sökte
upphäva katolska bruk och sedvänjor, bibehöll sig
i Tyskland och Skandinavien fastlagsfirandet,
särskilt genom s. k. fastlagsspel (se
d. o.), och ännu 1608 firades vid Karl IX:s
hov, oaktat prästernas invändningar,
fastlagssöndagen »med ett stort panket», och då
»dansade drånningen och alt hennes
fruntimmer fastelagen». — Ordet f. nyttjas rätt ofta
oriktigt i betydelsen fastan (se Fasta).
— Litt.: M. P:n Nilsson, »Ärets folkliga
fester» (1915). (N. E. H.)
Fastlagsris, späda grenar, vanl. av björk,
med vilka man stundom på lek under
fastlagen (särskilt fettisdagen) piskar varandra.
Denna sed är i själva verket en urgammal
rituell handling, vilken står i förbindelse med
trädkulten. Av det träd, i vilket man trodde
en »makt», en gudomlighet, innebo, bröt man
under vissa rituella försiktighetsmått en gren,
vilken då antogs i sig bibehålla samma makt,
som bodde i trädet. I Dalsland liksom på flera
orter i Tyskland och Bayern, i Indien o. s. v.
har man med ett lövat spö ceremoniellt slagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
