Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fatabur el. Fatbur - Fataburen - Fatal - Fatalier - Fatalism - Fatalitet - Fata Morgana - Fatboj el. Tunnboj - Fatbur el. Fatabur - Fatehpur-Sikri - Fatiha - Fatima - Fatimider, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Fataburen—Fatimider
156
Kopia på Skansen av fatbur från Björkvik.
mare; ur el. av egen f., av egen
uppfinning. — Fataburslän, se Länsväsen.
Fataburen, kulturhistorisk tidskrift, som
1906 började utgivas av Nordiska museets
styresman B. Salin och som ersatt
Meddelanden från Nordiska Museet. Utkommer med
4 h. årl. Utges sedan 1913 av museets
styresman G. Upmark.
Fatäl (lat. fatälis), ödesdiger; högst
förtret-lig. — Subst.: Fatalitèt.
Fatälier (av lat. fatälis i bet. av
oåterkallelig, som ej kan ändras; jfr Fatal), i lag
bestämd tid, fatalietid, inom vilken något
skall fullgöras, t. ex. besvär anföras, en tjänst
sökas o. s. v. Fullgöres ej inom fatalietiden
vad föreskrivet är, förloras rätten att
företaga den handling, för vilken f. äro stadgade.
I vissa författningar, t. ex. växellagen och nya
giftermålsbalken, finnas bestämmelser huru
fatalietid, som är bestämd i månader eller
år, skall beräknas. — Fataliedag, sista
dagen under fatalietiden. Infaller den på
söndag eller annan allmän helgdag, må den
åtgärd, för vilken fatalietiden är bestämd,
företagas nästa söckendag (enl. lag 14 juni 1901,
vilken dock avser endast rättegångs- och
utsökningsmål). — Fatalietimme, den
timme på fataliedagen (vanl. kl. 12 middagen),
före vilken det, som är föreskrivet, skall vara
fullgjort. I. Afz.*
Fatali’sm (av lat. fåtum, öde), den form av
determinism (se d. o.), enl. vilken den
mänskliga viljan är bunden av en yttre
nödvändighet, vanl. ett opersonligt öde (jfr F
a-tum), som driver henne att, oberoende av sin
egen natur, handla på ett visst sätt eller åtm.
så, att ett visst resultat därav blir följden.
Enl. denna åsikt är människan ej tillräknelig
för sina handlingar. F. är av ålder gängse i
österlandet. Även i grekernas populära
föreställningssätt och konst framträder den, om
än i mildare form. — F a t a 1 i’s t, anhängare
av fatalismen. L. H. Å.*
Fatalitèt, se Fatal.
Fäta Morgäna (av it. fata, fé). 1. Fén
Mor-gana; omnämnes i medeltida riddarromaner
som syster till konung Artus (Artur) och
försmådd tillbedjerska av Lancelot. — 2. Ett slags
i Syditalien (vid Messinasundet) vanlig
hägring (se d. o.), som fått sitt namn av att
folkfantasien däri såg en yttring av féns
trollkraft; stundom hägring i allm. A. Lbd.
Fatboj el. T u n n b o j, se Sjömärke.
Fatbur el. Fatabur (av fsv. fat, kläder,
utrustningspersedlar, och bur, bod), hus eller
rum, där man i äldre tider förvarade kläder
och annan dyrbar egendom; förrådsrum,
magasin; även skattkammare. F. bestod i gamla
tider alltid av en särskild byggnad, vilken
gjordes så säker som möjligt mot inbrott och
plundring. I detta syfte försågs den med ett
åtm. på dörrsidan framspringande loft, ägnat
till försvar. Vid Björkvik i östra Ryds
socken i Östergötland kvarstår en senast under
1500-talet byggd f., varav en kopia uppförts
på Skansen (se bild). — Hos svensk allmoge
finnas i de flesta landskap till konstruktionen
närbesläktade förrådshus, som kallas bod,
härbärge (h ä r b r e) o. s. v. Norges
stabburar höra ock hit. N. E. H.
Fatehpur-Si’kri [eng. uttal fätepö’e-], stad i
britt.-ind. Förenade provinserna, 37 km s. v.
om Agra; omkr. 6,000 inv. Anlädes omkr. 1570
av stormogul Akbar och var dennes
favoritresidens. Från denna tid storartade ruiner,
däribland flera palats och en praktfull moské.
Fätiha, arab., början, inledning,
muhammedanernas »Fader vår». Utgör koranens första
kapitel och lyder i övers.: »I Guds, den
barmhärtige förbarmarens namn! Lov och pris höra
Gud till, all världens herre, den barmhärtige
förbarmaren, domedagens konung. Dig dyrka
vi, och Dig anropa vi om hjälp. Led oss på
rätta vägen, deras väg, vilka Du bevisat nåd,
icke deras, som Du vredgas på, och icke deras,
som gå vilse!» (P.L.)
Fätima, Muhammeds och Chadidjas yngsta
dotter (d. 632), g. m. Ali, profetens trognaste
anhängare. Från Ali och F. härstammade
f a t i m i d e r n a (se d. o.).
Fatimider, arabisk härskarsläkt,
härstammande från kalifen Ali och Fätima,
Muhammeds dotter. Sedan efter mordet på Ali (661)
profetens släkt undanträngts från tronföljden,
förfäktade alltjämt ett parti profetens
av-komlingars rätt till kalifatet. Det kallade sig
sedermera i s m a i 1 i t e r efter Ismäril bin
DjaTar, Alis ättling i rätt nedstigande led,
och skilde sig även i sin religiösa uppfattning
i viktiga punkter från islams övriga
bekän-nare (se Sch i i ter). Omkr. 900 verkade en
ismailitisk missionär, Abu Abdalläh esch-SchiT,
bland muhammedanerna i n. Afrika, störtade
aglabidernas i Kairuän (Tunisien) härskande
dynasti och uppsatte (909) på tronen en
av-komling av Ismail, Ubeid-alläh bin
Muhammed. Denne vidgade betydligt sitt rike. Hans
sonsons son al-Muizz erövrade 969 Egypten
(jfr Egypten, sp. 389), antog kaliftiteln
och flyttade sitt residens till det nyanlagda
Kairo. Kort därefter lades även Syrien och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
