Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fatimider, släkt - Fatjanovokulturen - Fatmomakke, Fatmomakk - Fat-shan - Fatsia - Fattigdispens - Fattigdomsbevis - Fattigdomsintyg - Fattiggård - Fattighjon - Fattighus - Fattigpenningar - Fattigsakförare - Fattigstuga - Fattigvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Fatjanovokulturen—Fattigvård
158
Palestina under det egyptiska kalifatet. N. v.
Afrika, Syrien och Palestina gingo dock snart
förlorade, och 1171 trängde Saladdln den siste
fatimidkalifen, al-Ädid, från väldet över
Egypten. F. voro ivriga schiiter. (P. L.)
Fatjanovokulturen, se Europas
förhistoriska tid, sp. 1187, och
Kyssland, förhistoria.
Fatmomakke, Fat m omak k, kapellplats
i s. Lappland, Vilhelmina socken,
Västerbottens län, vid Kultsjön. Samlings- och
prediko-plats för lapparna vid årets två helgtider, på
försommaren och hösten. Träkyrka.
Fat-shan [-Jan], kin. stad, se F o - s h a n.
Fa’tsia, växtsläkte, se Araliacéer.
Fattigdispe’ns. Enl. kap. 30 § 19
rättegångsbalken, sådant detta lyder enl. lag 14
maj 1915, skall den, som vill fullfölja talan
mot hovrätts utslag eller beslut, hos K. B.
nedsätta fullföljdsavgift, 150 kr., samt
enahanda belopp till säkerhet för den
kostnadsersättning, som konungen kan komma att
tillerkänna hans motpart. Om parten på
grund av fattigdom ej förmår nedsätta
stadgad fullföljdsavgift, äger han dock fullfölja
sin talan, såframt han vid missnöjesanmälan
(därest talan fullföljes genom
revisionsansök-ning) eller vid besvärsskrift (om talan
fullföljes genom besvär) fogar vederbörligt f a
t-tigdom si n ty g (se §§ 20, 22 och 36 i kap.
30 rättegångsbalken). Är parten ej i stånd
att gälda ens det belopp, som skall tjäna
motparten till säkerhet för kostnadsersättning,
äger han ändock fullfölja talan, om konungen
finner skäl att ge tillstånd därtill. Sådant
tillstånd benämner man fattigdispens.
Ansökan om f. fogas vid revisionsinlaga, resp,
vid besvärsskrift (se §§ 20, 27 och 36 i kap. 30
rättegångsbalken). Dispensansökningen
prövas och avgöres av en avd. inom Högsta
domstolen, bestående av 3 led.
(dispensavdelningen). Tillstånd skall beviljas, om någon
led. finner skäl att bifalla ansökningen (se
§ 3 i lag 14 maj 1915 om Högsta domstolens
tjänstgöring på avdelningar). E. K.*
Fattigdomsbevis, se
Fattigdomsin-t y g och Fri rättegång.
Fattigdomsintyg vid fattigdispens
(se d. o.) skall för att kunna godkännas
uppfylla de betingelser, som äro föreskrivna i
§ 22 av kap. 30 rättegångsbalken. E. K.*
Fattiggård, se Fattigvård, sp. 162.
Fattighjon kallades förr den, som åtnjöt
fattigunderstöd (särskilt anstaltsvård).
Fattighus, se Ålderdomshem.
Fattigpenningar, se Dan vikspen ningar.
Fattigsakförare, jurist, vars råd och hjälp
obemedlade personer äga rätt att utan avgift
anlita. På förslag av redaktör S. A. Hedlund
tillsattes i Göteborg 1873 genom
stadsfullmäktiges beslut (till en början genom enskild
persons offervillighet) en f., som sedermera
avlönades genom anslag från stadens
bränn-vinsmedel. Efter exemplet i Göteborg
tillsattes därefter också i andra städer f. Denna
institution är nu ersatt av andra möjligheter.
Lagen 19 juni 1919 om fri rättegång
innehåller bestämmelser om förordnande på
statens bekostnad av person att mot ersättning
av allmänna medel bitiäda medellös part i
rättegång (se Fri rättegång). Därjämte
äro av åtskilliga landsting eller kommuner för
samma syfte inrättade offentliga
rättshjälps-anstalter, vilka kunna få undeistöd av
statsmedel (se Rättshjälpsanstalt). 1. E.
Fattigstuga, se Ålderdomshem.
Fattigvård. Fattig i teknisk mening är
den, som saknar medel till egen försörjning
och till beredande av erforderligt underhall
och behövlig vård åt dem, gentemot vilka
han närmast är försörjningspliktig. I alla
tider och hos alla folk har man ansett det
som en plikt att hindra, att någon går under
på grund av fattigdom. Småningom har
fyllandet av denna förpliktelse blivit en åt
särskilda offentliga organ anförtrodd uppgift.
Den enskilda välgörenheten, hur omfattande
den än må vara, förmår näml, icke bringa
hjälp åt alla nödställda i ett modernt
samhälle. F. är sammanfattningen av de åtgärder,
som enl. lag, i regel genom kommunala organ,
vidtagas för att bereda underhåll och vård åt
i ovan angiven mening fattiga personer. Den
hänför sig ej till vissa kategorier eller
klasser av medborgare, ej heller till vissa slag av
nödlägen, utan lämnar bistånd, närhelst nöd
uppstår och hjälp ej lämnas från annat håll
eller när den lämnade hjälpen är otillräcklig.
F. kan sålunda lämnas t. ex. för att till för
livsuppehället erforderligt belopp utfylla en
pension el. någon socialförsäkringsprestation.
Den svenska f:s historiska utveckling i
äldre tider skiljer sig icke avsevärt från
utvecklingen i Europas övriga länder.
Sannolikt var urspr. släkten skyldig att
försörja sina nödställda medlemmar. I tre
svenska landskapslagar finnas bestämmelser bl. a.
om barns plikt att försörja sina orkeslösa
föräldrar. Vidare påträffas bestämmelser om
att av en viss skatt, sädestionden, en del
skulle tillfalla de fattiga. I början fingo
bönderna själva behålla dessa skattemedel för att
efter egen prövning utdela dem till de fattiga;
senare indrogos de till kyrkan.
Under den katolska tiden ombesörjdes f.
huvudsaki. av kyrkan och religiösa
organisationer, t. ex. munkordnarna. Kostnaderna
bestredos med avkastningen från kyrkogodsen och
genom gåvor till kyrkan. Den enskilda
välgörenheten och offervilligheten voro
storartade; allmosegivandet som sådant ansågs
förtjänstfullt inför Gud. Så uppmuntrades ej
blott allmosegivandet utan också tiggeriet.
Bland de gamla och sjuka, de verkligt
behövande, inmängde sig allt större skaror av
dagdrivare och lättingar, skälmar och
brottslingar, som underhöllos av ett missriktat
hjälpande. Reformationen innebar en
brytning med denna uppfattning. Luther gav en
helt ny motivering för hjälpverksamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
