Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Felsing, Georg Jacob - Felsit - Felsitoid - Felsitporfyr - Felslut - Felteori - Felton, John - Feltre - Feluck - Fembland - Femdagsmedia - Femdomstolar - Femern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Felsit—Femern
216
r i c h F. (1800—75) lärde F. av sin fader,
kopparstickaren Conrad F. (1766—1819), samt
i Italien. Hans stick efter italienska
renässansmålningar äro berömda för noggrannhet
och säker karakteristik.
Felsit, gammal beteckning för
kvartsporfy-rernas grundmassa.
Felsitold, dets. som leptit (se d. o.).
Felsltporfyr, gammal bergartsbeteckning,
som använts dels som synonym för
kvarts-porfyr (se d. o.), dels i mer inskränkt
betydelse för kvartsporfyrer utan för blotta ögat
synliga kvartsströkorn. N. Zn.
Felslut, slutledning i strid mot logikens
lagar, vanl. beroende därpå, att termerna äro
antingen för få eller för många, ehuru detta
till följd av någon mångtydighet hos de
använda uttrycken el. dyl. av den slutande
förbises. Äro termerna för få (färre än tre),
uppkommer vad man kallar ett
cirkelslut (circulus vitiosus, »skadlig cirkel»,
circulus in demonstrando eller in probando,
»cirkel i bevisföring», cirkelbevis).
Detta beror därpå, att medeltermen i själva
verket är identisk med någon av de andra
termerna, till följd varav den ena bland
premisserna blir identisk med själva
slutsatsen, den andra blir ett identiskt omdöme och
det hela får någon av formerna
P(M) är P S(M) är P
eller
S är P(M) S är S(M)
S är P. S är P.
Ett exempel på sådant f. erbjuder
åberopandet av en människas eller en urkunds
egna försäkringar om sanningsenligheten av
sina utsagor som stöd för denna
sanningsenlighet. översatsen där är näml, identisk med
slutsatsen (allt vad auktoriteten utger för
sanning är sant), och undersatsen innehåller
ingenting annat än den identiska satsen, att
auktoriteten påstår sina utsagor (det den
utgiver för sant) vara sanna. — Quaternio
ter-minorum kallas det f., som uppstår, om det,
som skall gälla som medelterm, är två olika
begrepp, för vilka samma uttryck nyttjas, t. ex.:
Alla rävar ha svans.
Cajus är en riktig räv.
Älltså: Cajus har svans.
Se vidare Slutledning. L. H. Å.*
Felteori, se Fel.
Felton [feTton], John, engelsk officer (d.
1628). Nedstack 23 aug. 1628 i Portsmouth
Karl I:s gunstling hertigen av Buckingham
(se d. o„ sp. 167). F. avrättades 28 nov. s. å.
FeTtre, stad i ital. prov. Belluno (Venezien),
73 km n. n. v. om Venezia; 6.300 inv. (1921;
som kommun 19,031 inv.). Franske marskalken
Clarke (se d. o.) fick 1809 titeln hertig av F.
Felu’ck (it. feluca), urspr. ett slags mindre
galär. Tidigare hade f. blott e n mast med
ett latinsegel. Nutida felucker i Medelhavet
ha vanl. två master med fall (lutning)
föröver och stora latinsegel.
Fembiand, se Blandsäd.
Femdagsmedia, medeltemp. för fem dygn,
se Medeltemperatur.
Fèmdomstolar (ty. Fe^mgerichte,
Ve(h)m-gerichte, av Fem, enligt en nyare åsikt eg.
förbund, sammanslutning, sedan straff, dom),
vissa medeltida brottmålsdomstolar i
Tyskland (särskilt i Westfalen), vilka utgjorde en
utveckling av det forngermanska
rättsväsendet, med en omedelbart av kejsaren åt dem
uppdragen domsrätt i livssaker. De fingo
under den allmänna upplösningen i Tyskland
på 1300- och 1400-talet stor betydelse.
Doms-makten utövades av medlemmarna av
femdomarnas förbund, vilket vann stor
utbredning. Genom den hemlighetsfullhet, med
vilken de omgåvo sig, och genom sin snabba
rättskipning blevo f. en skräck för mäktiga
våldsverkare. F. dömde i synnerhet över
våldtäkt, stöld, rån och mord. Blev den
anklagade fälld, följde genast straffet (i regel
dödsstraff). Infann sig icke den anklagade,
blev han dömd »in contumaciam» (verfehmt).
Under tider av laglöshet voro dessa domstolar
till nytta. Men då domarkåren rekryterades
utan nödig urskillning, blevo f. ofta verktyg
för personligt hat och förföljelse. Före slutet
av 1400-talet inträdde en reaktion, som bröt
f:s makt. — Efter 1918 års revolution i
Tyskland ha de där ofta förekommande politiska
morden stundom ansetts härröra från beslut
av ett slags privata f. Litt.: P. Wigand, »Das
Fehmgericht Westfalens» (2:a uppl. 1893); O.
Schnettler, »Die Veme» (1921). K. G. Wn.
Bondgård på Femern.
Femern, ty. Féhmarn, tysk ö i Östersjön,
skild från fastlandet genom det smala
F.-sundet och från da. ön Lolland genom F.
bält; hör till preuss. prov.
Schleswig-Hol-stein; 185 kvkm, omkr. 10,000 inv. Ön är
ett skoglöst, bördigt och välodlat slättland.
Huvudnäringar äro jordbruk, boskapsskötsel
och sjöfart. Huvudort: Burg (3,269 inv. 1925).
Järnväg leder från F.-sundet i en nordvästlig
båge förbi Burg. I omgivande vatten
talrika grund; på ön 6 fyrtorn. — Litt.: N. H.
Lindschau, »Die Insel Fehmarn» (1925).
F. var under medeltiden ett tvisteämne
mellan de danska konungarna och grevarna av
Holstein. Sedan 1580 tillhörde ön hertigarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
