Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fénelon, François de Salagnac de la Mothe- - Fenetidin - Feng-chen - Fenger, Carl Emil - Fenger, Hans Mathias - Fenger, Ludvig Peter - Fenger, Peter Andreas - Feng Kuo-chang - Feng-shuei - Feng-tai - Feng-tien el. Sheng-king - Feng Yü-hsiang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
Fenetidin—Feng Yü-hsiang
222
tolerans i modern mening var främmande,
sitt fria uppfostringsprogram och sitt
moraliska patos, som en föregångare till
Rousseau. Han är en typisk övergångsfigur mellan
två tidsskeden, otvivelaktigt en av tidens
mest betydande andar. Hans rytmiskt
välbalanserade perioder ha tjänat som mönster
för ett sekels akademiska prosa. — Första
samlade uppl. av F :s verk utkom i 9 bd 1787
—92. Litt. om F. är utomordentligt rik; goda
monogr. av bl. a. É. Faguet i »Dix-septième
siècle» (1890); P. Janet (i serien »Grands
écri-vains frangais», 1892); L. Crouslé, »F. et
Bos-suet» (2 bd, 1894—95); Funck-Brentano (1902);
J. Lemaltre (1910); A. Chérel, »F. au 18. siècle
en France, 1715—1820, son prestige, son
in-fluence» (2 bd, 1925). Kj. S-g.
Fenetidin, kem., se Fenacetin.
Feng-chen, en Sv. alliansmissionens
mis-sionsstation i kin. prov. Shan-si.
Upprättades 1902. Barnhem.
Fenger, Carl Emil, dansk läkare och
politiker (1814—84), bror till P. A. F. Blev
med. dr 1842, lektor i patologi 1843, ord. prof.
1850 och var därjämte överläkare vid
Frede-riks hospital i
Köpenhamn 1851—59. Som
klinisk lärare samlade
han kring sig ett stort
antal lärjungar och
hävdade vikten av
patologiska experiment.
Därjämte spelade F.
en framstående
politisk roll som en av de
ledande
nationallibera-lerna. 1849—52 var han
medlem av folketinget
samt utövade som »ord-
förer» (sekr.) i finansutskottet stort inflytande
på finanslagförslagets uppsättning och
behandling. 1856 invaldes F. i riksrådet och blev
även då finansutskottets ordförer. Från maj
1859 till slutet av 1863 var F. — med ett kort
avbrott — finansminister. Som sådan
genomförde han två stora reformer, den inhemska
skuldens konsolidering och 1863 års tullag, men
hans stora sparsamhetsiver kom att skada
för-svarsväsendets utveckling. 1861—76 var F.
åter led. av folketinget (ordförer i
finansutskottet 1865—69). Maj 1870—mars 1872
innehade han ånyo finansportföljen, och 1875—83
var han borgmästare i Köpenhamn för
finans-och sjukvårdsavdelningen. F. var 1872 led. av
den skandinaviska myntkommissionen. E.Ebg.*
Fenger, Hans Mathias, dansk präst (f.
1850), kusins son till C. E. F. Blev 1879 teol.
dr på en avh. om Hans Egede, kaplan 1880
vid Vor Frelsers kirke och 1888 vid
Garni-sonskirken samt 1900 präst, senare prost, vid
Holmens kirke (allt i Köpenhamn), 1915
därjämte kungl. konfessionarius. F. är en av
Köpenhamns mest ansedda predikanter av
lyrisk-retorisk prägel och har livligt deltagit i
praktiskt kyrkligt och nationellt arbete. P. E-t.
Fenger, Ludvig Peter, dansk arkitekt
(1833—1905), son till P. A. F. 1876—80
uppförde han i Köpenhamn Jakobskirken på
Österbro, i spetsbågestil, och Matteuskirken
på Vesterbro, i rundbågestil. Han blev 1886
stadsarkitekt i Köpenhamn och uppförde som
sådan folkskolhus, huvudbrandstationen m. m.
F. utgav »Dorische Polychromi» (1886) och,
tills, m. Chr. Bruun, »Thorvaldsens museums
historie» (1892). (P. E-t.)
Fenger, Peter Andreas, dansk präst
(1799—1878), bror till C. E. F.; kyrkoherde
från 1855 vid Vor Frelsers kirke i Köpenhamn.
F. var en av Grundtvigs äldst^, och
självständigaste anhängare. Han verkade för
psalmsångens höjande, bl. a. genom en av honom
själv redigerad och i många kyrkor begagnad
psalmbok (»Fengers tillägg», 1857). Biogr. av
Fr. Barfod (1878). E.Ebg.*
Feng Kuo-chang, president i Kina (d. 1920).
Gjorde sig under kejsartidens sista år känd
som duglig militär och var därefter en bland
Yüan Shih-kais mest anlitade medhjälpare i
kampen mot revolutionärerna i s. Kina. F.
ogillade Yüan Shih-kais planer att återinföra
monarkisk styrelseform och bidrog 1916
genom sitt bestämda råd till Yüan att avgå till
att göra dennes ställning ohållbar. Han
valdes efter Yüans död s. å. till vicepresident,
valdes efter kuvandet av monarkistresningen
1917 till president och utfärdade aug. s. å.
Kinas krigsförklaring mot Japan. Som
president var han svag och vankelmodig; han
avgick sept. 1918. V. 8-g.
Feng-shuei [fon-Juei] (»vind och vatten»), i
Kina en kvasivetenskaplig lära om vissa
naturkrafter, strömmar i luft och jord, utflöden
av de två kosmogoniska krafterna yin, den
kvinnliga, negativa, mörka, och yang, den
manliga, positiva, ljusa principen. Att vid
byggnadsföretag, gravars placering etc. ta
hänsyn till f. är av största vikt, och
feng-shuei-spåmännen äro därför anlitade och
viktiga personer. Litt.: J. J. M. de Groot, »The
religious system of China» (1892 ff.). B. Kgn.
Feng-tai, stad i kin. prov. Chi-li, strax s. v.
om Peking. Knutpunkt för järnvägarna
Muk-den—Peking—Hankou och Peking—Tien-tsin
samt utgångspunkt för
Peking—Sui-yüanba-nan. Betydande byteshandel med Mongoliet.
Feng-tien el. S h e n g - k i n g, provins i s.
Manchuriet; omkr. 145,000 kvkm, 10—13
mill. inv. F. skiljes från Korea genom
Yalu-kiang, omfattar i s. v. halvön Liao-tung (utom
yttersta spetsen, som står under Japans skydd)
mellan Koreabukten och Liao-tungviken. F.
är i allm. bördigt; huvudnäring är jordbruk.
Huvudstad är Feng-tien el. Mukden (se d. o.).
Se vidare Manchuriet.
Feng Yü-hsiang [fan jy-^siaii], kinesisk
militär, kallad »den kristne generalen» (f. omkr.
1880). Som militärbefälhavare
(»försvarskom-missarie») i v. Hu-nan vann han omkr. 1920
rykte för att ha kring sig samlat de bäst
disciplinerade trupperna i Kina samt för den utrot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
