Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fenier - Fenix (mytologi) - Fenix (brandförsäkringsbolag) - Fenja - Fenkål - Fenköl el. Kölfena - Fennek el. Ökenräv - Fenneslunda - Fennia - Fennia (tidskrift) - Fennoman - Fennomani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
Fenix—Fennomani
228
republiken, planerade ett uppror på Irland,
som dock avvärjdes genom flera ledares
häktning 1865, och organiserade ett infall i
Kanada 1866, vilket med lätthet tillbakaslogs av
kanadensisk militär. Nya upprorsförsök på
Irland 1867 åtföljdes av våldsdåd i England,
bland vilka en explosion i
Clerkenwellfängel-set i London bragte 12 personer om livet. I
Amerika delades på 1870-talet de feniska
förbunden i två huvudgrenar, den våldsamma
Clan-na-Gael (»gaelernas ättlingar»), som på
1880-talet organiserade många
dynamitattentat och lönnmord på Irland, och det
mera moderata Irish republican brotherhood,
med vilket M. Davitt, Parnell och andra
parlamentariska nationalistledare på Irland
underhöllo förbindelser. Det sistnämnda
förbundets verksamhet på Irland spårades ännu
under världskriget och de därpå följande
kampåren, men ledningen av
oavhängighets-rörelsen övergick då snart alltmer till en ny
sammanslutning, Sinn Fein (se d. o.). — Litt.:
H. B. C. Pollard, »The secret societies of
Ire-land» (1922). _ V. S-g.
Fenix (grek. Fol’nix, lat. Phoe’nix). 1.
(Grek, myt.) Stamfader för fenicierna. Enl.
Homeros var F. Europas fader men enl. den
yngre sagan hennes broder och son till
Age-nor. — 2. En underbar, helig fågel, som enl.
antika författares berättelser uppträdde i
Egypten. Den avbildades lik en örn, med röda
och gyllene fjädrar. F:s hemvist var, enl.
He-rodotos, i Arabien, varifrån han vart 500 :e
år begav sig till Heliopolis i Egypten för att
i solgudens tempel där begrava sin fader, vars
döda kropp han medförde, innesluten i ett av
myrra bildat ägg. Enl. andra sagor tillreder
han, när han kommer till hög ålder, ett
näste, och så snart han dött, framträder en
ny F. därur, eller bränner han sig själv på
ett bål för att ur dess aska uppstå i
föryngrad gestalt. Redan hos de gamle gällde
han därför som en sinnebild av odödligheten.
Berättelsens ursprung och egentliga betydelse
äro ovissa. A. M. A.*
Fenix, brandförsäkringsaktiebolag i
Stockholm, grundat på initiativ av E. Samson 1888.
F. driver brand-, inbrotts-, vattenskade-,
resgods- och glasförsäkring. Total ansvarssumma
31 dec. 1926 för direkt tecknade försäkringar
1,144,655,133 kr. Sammanlagd premieinkomst
1926 3,529,771 kr. ‘ G. P-e.
Fenja, nord, myt., fornnordisk jättinna, se
Grotte.
Fenkål, se Fänkål.
Modell av fenkölsbåt.
Fenköl el. K ö 1 f e n a, till bottnen av ett
fartyg (båt) i dettas längdriktning fastbyggd
plåt av järn, stål el. annan metall med
ända
mål att öka fartygets styvhet och minska
avdriften vid bidevindssegling. F. förekommer
huvudsaki. på lustsegelbåtar med stor
segelarea (fenkölsbåtar). ö-g.
Fe’nnek el. ökenräv, Ca’nis ze’rda, tillhör
hundsläktet bland rovdjuren. F. är den minsta
av alla rävar med en höjd över manken av
knappast 20 cm. Den är ett mycket sirligt
byggt djur med väldiga öron och stora ögon.
Den sandfärgade pälsen är len och tät. F.
bebor hela Nordafrika och är ett utpräglat
ökendjur, som mest är i rörelse om natten.
Bytet utgöres huvudsaki. av fåglar. T. P.
Fenneslunda, se Fänneslunda.
Fe’nnia, nlat. namnform för Finland.
Fe’nnia, tidskrift, se Geografiska
sällskapet i Finland.
Fennomän, »finskhetsivrare», anhängare av
fennomani (se d. o.).
Fennomani (av nlat. fe’nnus, finne, och grek.
mani’a, vurm, lidelsefull förkärlek). Ordet
nyttjades f. ggn av L. Hammarsköld i Lyceum
om den Porthanska kretsen och dess
arvtagare vid Åbo akademi samt kom sedermera
att beteckna den finska språkpolitiska och
nationella rörelsen i Finland under 1800-talet
intill våra dagar. F. som benämning på den
nyromantiska riktningen i Åbo avsåg att
karakterisera dess iver för studiet av Finlands
historia. Någon avoghet mot den svenska
kulturen eller Sverige innefattade dess
strävanden icke. De togo blott ny fart efter
skilsmässan 1809, då det gällde att ställa upp
något eget som motvikt till Ryssland, och
kommo sålunda för byråkratien att framstå
som rabulistiska. Programmet blev till en
början just icke mera vidsträckt än det
Porthanska med dess dragning till den finska
folkpoesien och förkärlek för finska språkets
uppodling, nu dock med dess användning även
som officiellt språk som framtidsperspektiv.
I Finska litteratursällskapet (1831) fingo de
litterära intressena en främjare; i dess
skriftserie utgåvos av Lönnrot »Kalevala» och
»Kanteletar». Denna nationella strömning
riktade sig fortfarande på intet sätt mot
svenska språket; budskapen från »Kalevala»
och Runebergs svenska diktning anammades
med samma hänförelse. Sitt teoretiska
underlag fick den nyare f. först i och med J. V.
S ne 11m a ns författarskap i Saima och
Litteraturbladet. Liksom Hegel hävdade han
kravet på språkets och nationens enhet; han drog
slutsatsen, att Finlands kulturella
efterblivenhet hade sin rot i svenskans herravälde.
Ville Finland få en kultur, måste denna bli
finsk till ursprung och språk; Runebergs dikt
var en skön protest däremot, »men dess
skönhet fritager den icke från dess bestämmelse
att vara den sista», tilläde han. Fr. o. m.
Snellmans uppträdande blev f. en politisk
rörelse. Själv var han på grund av sina tvära
egenskaper obrukbar som ledare. Denna plats
intogs i början av 1860-talet av
historieprofessorn G. Z. Forsman (Y r j ö - Kosk
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
