Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fenresulven el. Fenrer - Fens, The, Fenland - Fenton - Fenvalar - Fenyl - Fenylamin - Fenylhydrazin - Feodal - Feodor - Feodosia el. Feodosija, Kefe (Caffa) - Feodum - Feofan Prokopovitj - Ferai - Féraudy, Maurice de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Fens—Féraudy
236
skapad till gudarnas fördärv, beslöto dessa
att fängsla honom. Starka järnbojor slet han
med lätthet itu. Allfader lät då några dvärgar
göra en oslitlig boja av sex ämnen: av
katt-fjätens buller, kvinnans skägg, bergets
rötter, björnens senor, fiskens andedräkt och
fågelns spott. Bojan var slät och mjuk som
ett sidenband och kallades Gleipner. Ulven
och asarna foro därpå till holmen Lyngve i
sjön Amsvartner, där F. gick med på att låta
binda sig med Gleipner, om någon av gudarna
lade sin hand i hans mun till underpant, att
allt tillgick utan svek. Tyr lade då sin högra
hand i ulvens mun. När F. blev bunden,
började han av alla krafter slita på bandet men
kunde icke komma lös. Då logo alla gudarna
utom Tyr, som miste sin hand. Asarna
spärrade upp F:s gap med ett svärd, så att fästet
står i nedre käften och spetsen i den övre.
Ulven tjuter förfärligt; av dräglet i hans mun
bildas floden Van. Så skall han ligga bunden
till ragnarök. Men då kommer han lös och är
gudarnas farligaste fiende. Han uppslukar
Oden men dräpes själv av dennes son Vidar,
som sätter sin tjocka sko i hans gap och river
honom itu. Anspelningar på den fjättrade F.,
som sliter sina band vid ragnarök, möta
redan i dikterna »Eiriksmal» (omkr. 950) och
»Hakonarmal» (omkr. 960) samt i »V^luspa».
Föreställningen har motsvarigheter hos en del
östliga folk (se A. Olrik, »Ragnarök», I, 1902).
I eddadikten »Vaftrudnismal» är F. namn på
den ulv, som jagar solen och en gång skall
sluka henne. Namnet F. har härletts från
ordet fen, »träsk». (E. W-én.)
Fens [fenz], The, Fenland (= kärr),
marskområden i s. ö. England, kring
Nordsjöviken The Wash; omkr. 3,000 kvkm. De förr
sumpiga markerna, som av floderna Ouse, Nen,
Welland och Witham avsatts i en havsvik,
vars återstod är The Wash, ha under tidernas
lopp inhägnats och torrlagts och bilda nu ett
av Englands bördigaste jordbruksområden.
Sedan de redan av romarna påbörjade
fördämningarna småningom förstörts, började på
1600-talet dräneringen av Bedford levels,
uppkallade efter Francis Russell, 4:e earl av
Bedford (1593—1641). Omkr. 1807 voro F. fullt
torrlagda.
Fenton [fe’ntan], sedan 1910 stadsdel i
Stoke-on-Trent (se d. o.).
Fenvalar, se Valar.
Fenyl, benämning på radikalen C6H5, t. ex.
difenylamin (se d. o.), C6H5 . NH . C8H5.
Fenylamln, dets. som anilin.
Fenylhydrazln, CgHs . NH . NH2, en färglös
olja, som fått stor betydelse för identifiering
av sockerarter, enär den med vissa sådana ger
kristalliserande gula föreningar, s. k. o s a z
o-n e r (se d. o.). Är även utgångsmaterial för
framställning av antipyrin. I. B.
Feodäl (av lat. féu’dum, se d. o.), som angår
län, läns-; som hyllar feodalismen. —
Feodala kallas anhängare av länsväsendet och
medeltidens statsformer eller över huvud av
ståndsprivilegier, särskilt för godsägaradeln.
— F e o d a 1 i’s m, länsväsen, feodalsystem,
feodalväsen (se Länsväsen); förkärlek för
länsväsen eller för ståndsprivilegier.
Feodor [fjå’der], ry., se F j o d o r.
Feodosia el. Feo do si j a [f jådå’sija], nu
K e f e (förut även C a f f a), stad på ö. kusten
av autonoma soc. sovjetrepubliken (A. S. S. R.)
Krim; 34,543 inv. (1920). F. har en rymlig och
djup hamn (byggd 1890—94). Fiske; export
av spannmål m. m. Från äldre tid kvarstå
delar av stadsmuren, en moské m. m.;
forn-saksmuseum sedan 1811. — F. är antikens
Theodosia, en koloni från Miletos och en
betydande spannmålshamn, som 131 f. Kr.
skövlades av Mithridates och senare gick starkt
tillbaka. Omkr. 1266 grundade Genua den
nuv. staden, som blev en blomstrande
handelsstad och stark fästning. Den erövrades 1475
av turkarna, 1771 av ryssarna och kom 1783
definitivt till Ryssland.
Fe’odum, mlat., län; se F e u d u m.
Feofa’n Prokopo’vitj, rysk prelat (1681—
1736). Tillhörde en köpmanssläkt i Kiev,
studerade bl. a. i jesuitskolan i Rom och blev
prof., sedan rektor vid den andliga akad. i Kiev.
Genom en panegyrik över segern vid Poltava
vann F. Peter den stores bevågenhet,
kallades 1716 till Petersburg och utnämndes 1720
till ärkebiskop i Novgorod. S. å. utnämndes
han till vice president i den heliga synoden
och blev dess ledande kraft. Han var en av
Peters förnämsta medhjälpare vid
nydanings-arbetet på det andliga området, författade
1720 års »andliga reglemente», försvarade den
oinskränkta suveränitetens princip i »Pravda
voli monarsjej» (Om härskarviljans rätt;
1722) och arbetade i tal och skrift för
upplysning och kyrkliga reformer. Hans
energiska framfart ådrog honom den gamla
riktningens hat och icke alldeles ogrundade
beskyllningar för böjelse för luteranism. Vid
Peter I:s död (1725) var F. själen i
reformarbetet, föll vid Peter II :s tronbestigning
(1727) i onåd och var vid Annas
tronbestigning (1730) en av det autokratiska partiets
ledare. Genom sin koncisa, satiriska stil
utövade F. stort inflytande på den följ, ryska
litt. Rysk monogr. av P. O. Morozov (1880).
Ferai’ (lat. Phaè’rae), forntida grekisk stad
i Tessalien, i sagan Admetos’ härskarsäte.
Féraudy [ferådi’],
Maurice de, fransk
skådespelare (f. 1859).
F. anställdes efter
debut vid Théätre
fran-gais i Paris 1880 och
blev 1887 societär. Han
besökte på en
europeisk turné 1920 även
Stockholm. Bland F :s
roller märkas
Harpa-gon i »Den girige»,
Poirier i
»Klädeshandlaren och hans måg»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
