Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Féraudy, Maurice de - Ferber, Edna - Ferber, Ferdinand - Ferber, Johan Jacob - Ferdausi - Ferdinand (prins av Braunschweig) - Ferdinand I (konung av Bulgarien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Ferber—Ferdinand
238
Polonius i »Hamlet», Lechat i »Affär är affär»
och doktor Stockman i »En folkfiende». Han
har med framgång skrivit för scenen och på
senare år också firat filmtriumfer
(Crainque-bille). — F. är en skådespelare av rikaste
fantasi, spirituell, naturlig, mänsklig, varm, med
en humor, som lika lätt lockar tårar som löje,
och en känsla, som griper omedelbart och
starkt. Hans teknik är glänsande, men det
äkta i hans temperament sopar bort varje spår
av virtuoskonst, och hans främsta skapelser,
ss. Lechat och Harpagon, bära genialitetens
märke. G. K-g.
Ferber [fö’bo], E d n a, nordamerikansk
författarinna (f. 1887). Efter några års
journalistiskt arbete debuterade hon 1911 med
»Dawn O’Hara», som följts av ett tiotal bd
längre och kortare berättelser, av vilka »So
big» (1924; »Hennes sons framgång», 1925)
och »The girls» (1921; »Flickorna», 1926)
översatts till sv. Hennes senaste roman är »Show
boat» (1926). Hon är en god psykolog, vars
skildringar av invandrare erinra om Willa
Cathers. R-n B.
Ferber [färba’r], Ferdinand, fransk
militärflygare och flygplanskonstruktör (1862—
1909). Var artilleriofficer, blev kapten 1893
och ägnade sig från 1898 åt aviatiken. Bl. a.
konstruerade han glidflygplan och utförde de
första glidflygningarna i Frankrike. 1903
konstruerade han sitt första motorflygplan
(ett biplan), efter hand följt av flera andra.
Han omkom genom en olyckshändelse vid
flygning. F. var en föregångsman på
militärflygningens område. H. J-dt.*
Fe’rber, Johan Jacob, mineralog och
geolog (1743—90), lärjunge till Linné.
Disputerade i Uppsala 1763 och antogs s. å. till
auskultant i Bergskollegium men begav sig
ej långt därefter
utomlands och tillbragte
sedan större delen av
sin återstående levnad
på resor i olika delar
av Europa. Därunder
vann F. stort anseende
för lärdom och emottog
många utmärkelser.
F., som 1775 valdes
till led. av Vet.-akad.,
blev 1774 prof, i
naturhistoria och fysik i
Mitau, 1783 prof, i
mi
neralogi i Petersburg och 1786 preussiskt
överbergsråd. Bland F:s skrifter märkes särskilt
hans »Briefe aus Wälschland» (1773). N. Zn.
Ferdausl, persisk skald, se Firdausi.
Ferdinand, prins (med titeln hertig) av
Braunschweig (1721—92), fjärde son till
Ferdinand Albrekt II av Braunschweig. Gick i
preussisk tjänst och utbildades i de
schlesi-ska krigen under sin svåger Fredrik II till
en utmärkt truppanförare. I sjuåriga kriget
förde han befälet över den förenade
preussiskengelska hären i v. Tyskland samt vann
segrarna vid Krefeld
(1758) och Minden
(1759). Efter freden
(1763) blev F.
preussisk generalfältmarskalk men tog avsked
redan 1766 och levde
sedan på sitt lustslott
Vechelde i
Braunschweig som ivrig
gynnare av vetenskap och
konst. Litt.: von
West-phalen, »Geschichte der
Feldzüge Herzogs F. von
Braunschweig-Lüne-burg» (6 bd, 1859—73). C. O. N.*
Ferdinand I, konung av Bulgarien (f. 1861
26/2). Är född i Wien, son till österrik, generalen
prins August av Sachsen-Koburg-Gotha och
konung Ludvig Filips dotter, den energiska
prinsessan Clémentine
av Orléans. Då
bulgariska regeringen under
det oroliga
interregnum efter furst
Alexanders fall 1886—87
såg sig om efter en ny
furste, anknötos
förbindelser mellan denna
och F., då löjtnant i
österrikiska armén.
Hans rikedom och
släktförbindelser
möjliggjorde en
tronkandi
datur, och 7 juli 1887 valdes han i Trnovo till
furste av Bulgarien. Utan sultanens och
stormakternas statsrättsligt erforderliga samtycke
begav han sig till sitt nya land, där han 14 aug.
besteg tronen. Om hans regering se närmare
Bulgarien, sp. 220—222. Premiärministern
Stambolov var länge Bulgariens verklige
re-gent, men sedan F. genom sitt giftermål
1893 med prinsessan Marie-Louise av
Bour-bon-Parma (d. 1899) och tronföljaren prins
Boris’ födelse 1894 grundat en dynasti, lät
han i maj 1894 Stambolov falla. Genom att
närma sig Ryssland och låta upptaga den till
romersk-katolska läran döpté prins Boris i
den ortodoxa kyrkan (14 febr. 1896) lyckades
F. äntligen 1896 vinna sultanens stadfästelse
och stormakternas erkännande. I sin inre
politik förmådde han genom att skickligt
spela ut de olika partierna bibehålla det
avgörande inflytandet i det till formen
parlamentariskt styrda landet. Även på det
utrikespolitiska området, där han begagnade sig
än av den ena, än av den andra stormaktens
stöd, vann han stora framgångar, vilka dock,
måhända icke utan hans eget förvållande,
slutligen byttes i nederlag. Bulgariens
oavhängig-hetsförklaring 5 okt. 1908 innebar också hans
antagande av konunga-(»tsar»-)titeln.
Bal-kankriget mot Turkiet 1912—13 medförde
stora segrar, men det nya kriget 1913 mot
de forna bundsförvanterna serber och greker,
för vars utbrott F. anses personligen
ansva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
