Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Ferdinand VII (konung av Spanien) - Ferdinand (infant av Spanien) - 1. Ferdinand I (storhertig av Toscana) - 2. Ferdinand II (storhertig av Toscana) - 3. Ferdinand III (storhertig av Toscana) - 4. Ferdinand IV (storhertig av Toscana) - 1. Ferdinand I (tysk-romersk kejsare) - 2. Ferdinand II (tysk-romersk kejsare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Ferdinand
244
eller drevos i landsflykt. I sina första tre
äktenskap var F. barnlös. 1829 ingick han det
fjärde, med Maria Kristina av Sicilien, och fick
1830 med henne dottern Isabella, till vars
förmån han ändrade successionsordningen till att
omfatta arvföljd även för kvinnor.
Härigenom uppstod en brytning med F:s av de
ultraklerikala stödde bror don Carlos (se d. o.,
sp. 610), och F. närmade sig sina sista år
något litet de liberala. F. var en feg, trolös
karaktär, brutal och utan andliga intressen,
en av Spaniens sämsta konungar. Se även
Spanien, historia. (A. A-t.)
Ferdinand, infant av Spanien, den s. k.
kardi-nalinfanten (1609—41),
tredje son till Filip III
av Spanien. Blev 1619
administratör av
ärke-biskopsstiftet Toledo
och kort därpå
kardinal. Deltog i spetsen
för en spansk armé i
slaget vid Nördlingen
(1634) och kämpade
sedan med växlande
lycka i Nederländerna
mot fransmän och
holländare.
Ferdinand (it. Ferdinando, Fernando),
storhertigar av Toscana. — 1. F. I (1549—1609),
fjärde son till Cosimo I av Medici. Regent
från 1587. Påbörjade en torrläggning av
Ferdinand II, tysk-romersk kejsare.
Maremmerna och utövade ett rikt
mecenatskap. — 2. F. II (1610—70). Efterträdde
1621 sin far, Cosimo II, och blev myndig 1628.
Hans regering betecknar en nedgångsperiod;
kyrkans makt ökades, och röveriet bredde ut
sig. — 3. F. III (1769—1824). Blev storhertig
1790, då hans far blev tysk kejsare (Leopold
II). I franska revolutionskrigen sökte F. vara
neutral men invecklades i Österrikes
nederlag och måste 1801 i Lunévillefreden avstå
Toscana, som han dock efter Napoleons fall
(1814) återfick. — 4. F. IV (1835—1908), son
till storhertig Leopold II, som juli 1859
abdikerade till förmån för F. Redan 1860
införlivades Toscana med Sardinien, och F. gick då,
efter att förgäves ha protesterat mot
införliv-ningen, i österrikisk tjänst. (Å. S-n.)
Ferdinand, tysk-romerska kejsare.
1. F. I (1503—64), son till Filip (I) den sköne
och Johanna av Spanien. Erhöll 1521 av sin
äldre bror Karl V de österrikiska
arvländerna och
efterträdde 1526 sin
svåger Ludvig som
konung över Böhmen
och Ungern. F. kan
sålunda räknas som
grundläggaren av
den till 1918
bestående österrikiskungerska monarkien. I Ungern
måste han dock
under nästan hela sin
följande
regeringstid kämpa mot ett
nationellt parti
un
der Johan Zäpolya, som verksamt
understöddes av turkarna (sultanen Soliman II
belägrade 1529 Wien). F. valdes 1531 till
romersk konung, var därefter sin brors
ställföreträdare vid de flesta riksdagarna och
efterträdde honom som kejsare 1556. Från
mitten av 1540-talet förde han en
självständig, försonlig och tolerant kyrkopolitik,
vars förnämsta frukter voro fördraget i Passau
1552 och religionsfreden i Augsburg 1555.
Litt.: Bucholz, »Geschichte der Regierung
Fer-dinands I.» (9 bd, 1831—38); W. Bauer, »Die
Anfänge Ferdinands I.» (1907); F:s
familje-korrespondens till 1526 är utg. av W. Bauer
(bd 1, 1912).
2. F. II (1578—1637), son till Karl av
Steier-mark och Maria av Bayern, sonson till
Ferdinand I. övertog 1596 styrelsen i sina
arvländer (Steiermark, Kärnten och Krain), blev
1617 konung av Böhmen, 1618 av Ungern och
efterträdde 1619 sin kusin Mattias som
kejsare. Uppfostrad av jesuiterna till fanatisk
katolik, blev F. hela sitt liv igenom förfäktare
av den kortsynta, på all smidighet blottade
katolska politik, som bl. a. ledde till
trettioåriga kriget. Redan i arvländerna hade han
fört en vild utrotningskamp mot
protestantismen, och efter kuvandet av bömiska
upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
