Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ferrolegeringar - Ferromangan - Ferromeridianen - Ferromolybden - Ferronnière - Ferrotitan - Ferrotypi - Ferrovanadin, Ferrovolfram - Ferrucci, Ferruzzi, familj - Ferrum - Ferry, Gabriel - Ferry, Jules
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Ferromangan—Ferry
262
brott med vit el. gråvit metallglans och äro
mer eller mindre spröda. De användas
uteslutande som råvara inom industrien och
företrädesvis vid järn- och ståltillverkningen som
tillsats till det smälta järnbadet, innan detta
gjutes i kokillerna. Man kan därvid skilja
mellan dels sådana mindre tillsatser, som
göras enbart i syfte att i ett eller annat
avseende förbättra järnets kvalitet, och dels
sådana, som tillföras i relativt stora mängder
för framställningen av särskilda med
ifrågavarande metall(er) legerade stål (specialstål).
Närvaron av järn i legeringen är i allm. icke
nödvändig utan beroende därpå, att de för
legeringens framställning använda malmerna
äro järnhaltiga (t. ex. ferromangan,
ferro-krom). I några fall tillsättes dock järn
antingen för att underlätta reduktionsprocessens
utförande (t. ex. kiseljärn) eller för att den
legerade metallen skall erhållas i en för
användningsändamålet lämpligare (t. ex. mera
lättsmält) form.
Framställningen av f. sker i allm. genom
reduktion av malmen (vanl. oxidmalmer) med
kol. Som reduktionsmedel förekommer även
aluminium och på senare tid kisel i de fall,
då en kolfattig produkt önskas. Processen
måste i de flesta fall genomföras vid mycket
hög temp., varför smältningen numera
företrädesvis sker i elektriska ugnar.
Ferromangan (normalt 80 % Mn, 7 %
C). Det tillsättes nära nog allt järn eller stål
(normalt 4—6 kg per ton stål) för att rensa
badet från för stålet skadliga sulfider och
oxider (desoxidationsmedel). Nyttjas även för
tillverkning av specialstål (se d. o.).
Kiseljärn (se d. o.; 25—95 % Si, 0,1—1,0
% C). Nyttjas vid ståltillverkning, främst som
s. k. tätgöringsmedel för att hindra
uppkomsten av gasblåsor i stålgöten (upp till
omkr. 2 kg Si per ton stål). Brukas även för
kisellegerade specialstål (se d. o.).
Ferrokrom (se d. o.).
Av övriga ferrolegeringar må nämnas:
Ferrovolfram (normalt omkr 8b % W,
omkr. 1 % C) nyttjas i betydande mängder,
vanl. i förening med andra metaller, för
tillverkning av specialstål. Ferromolybden
(normalt omkr. 70 % Mo, 0,5—3,5 % C) brukas
för samma ändamål, ehuru icke i samma
utsträckning. Ferrovanadin (normalt 50—
60 % V, 0,5 % C) begagnas som tillsatsmedel
till stål, varvid en endast obetydlig tillsats
har visat sig kunna medföra en väsentlig
förbättring av stålets kvalitet. Ferrotitan
(normalt 18—20 % Ti) har även kommit till
användning inom stålhanteringen.
Ferro-fosfor (normalt omkr. 25 % P) nyttjas
hu-vudsakl. i tackjärnsgjuterier för höjande av
gjutjärnets fosforhalt.
Legeringar, innehållande flera än två
komponenter, förekomma även, ss. k i s e 1 m a
n-g a n j ä r n (normalt 65 % Mn, 20 % Si), k
i-selaluminium (normalt 45 % Si, 20 %
Al), kiselaluminiummangan
(nor
malt 25 % Si, 20 % Mn, 12 % Al), vilka
användas i samma syfte som kiseljärn och
ferromangan. B. K-g.
Ferromangan, se Ferrolegeringar.
Ferromei idiänen, se Ferro.
Ferromolybden, se Ferrolegeringar.
Ferronnière [färåniä’r], av kvinnor buret
pannband, försett med något smycke. Det har
fått namn efter en dylik prydnad på ett av
L. da Vinci målat porträtt (i Louvre), som
förr trötts föreställa »La belle Ferronnière»,
en parisisk borgarhustru
Ferrotitan, se Ferrolegeringar.
Ferrotypl (av lat. fe’rrum, järn, och grek.
ty’pos, avtryck), fotografiskt förfarande för
att framställa direkta positiva bilder. På ett
asfaltlackerat järnbleck framställes medelst
kameran en bild enl.
jodsilverkollodiumför-farandet (se F o t o g r a f i). På grund av att
den vid f. erhållna silverfällningen har en ljus
färg, framträder bilden som ett positiv mot
det svarta underlaget. En dylik bild kan
framställas fullt färdig på några minuter,
varför f. brukas, då det gäller att få bilden
färdig, medan kunden väntar. J. H-g.
Ferrovanadin, Ferrovolfram, se
Ferrolegeringar.
Ferrucci [-ro’tfi], Ferruzzi, italiensk
konstnärsfamilj under 1400—1700-talet. Mest
bekanta äro de båda skulptörerna och
arkitekterna Francesco di Simone F. (1437
—93), som bl. a. utförde gravmonument i
Bo-logna och Florens, samt Andrea di Piero
F. (1465—1526), från 1512 ledare för de vid
domen i Florens verksamma bildhuggarna.
Fe’rrum, lat. namn för järn.
Ferry [färf], Gabriel, pseud. för L o u i s
de Be 1 1 e m a r e, fransk författare (1809—
52). Tillbragte en stor del av sitt liv på resor
i Amerika och hämtade där ämnen för
åtskilliga av sina arbeten. Mest kända äro de
även till sv. översatta »Skogslöparen» och
»Indianen».
Ferry [f äri’], J u 1 e s, fransk statsman (1832
5/4—93 17/s). F. föddes i Saint-Dié (dep.
Vos-ges), blev 1851 advokat i Paris och sysslade
tidigt vid sidan av sin juridiska praktik med
oppositionellt
författarskap, särskilt i Le
Temps. Han invaldes
1869 för Paris i
lagstiftande kåren, där han
var en bland vänsterns
bästa talare. Efter
kejsardömets fall 4 sept.
1870 blev F. mär i
Paris (16 nov.) och ledde
under oerhörda
svårigheter hela
belägrings-tiden stadens inre
förvaltning. Han visade
kallblodighet och fasthet vid revolutionärernas
upprepade försök att göra sig till herrar i
staden och ville vid kommunardupprorets utbrott
18 mars 1871 till det yttersta försvara Hötel da
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
