Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fersman(n), Alexander - Ferstel, Heinrich von - Fertil - Ferula - Fes - Fescenninska verser el. Fescennier - Fesch, Joseph - Fess - Fessan - Fessenden, William Pitt - Festina lente - Festivitet - Festivo el. Con festività - Feston, Festong - Festuca - Festus, Porcius - Fet el. Sjensjin-Fet, Afanasij Afanasievitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Ferstel—Fet
272
skapsakademiens mineralogiska museum där.
F., som publicerat ett mycket stort antal
arbeten om ryska mineral och
mineralförekomster, har lett de ryska vetenskapliga
expeditionerna till Kolahalvön 1920—26 och till öknen
Karakorum 1925 samt är från 1920 ledare
av de mineralogiska och geologiska
undersökningarna över de viktiga
ädelstensföre-komsterna i Ural och Transbajkalien samt
fiån 1924 av det vetenskapliga utforskandet
av radiumförekomsterna i Turkestan. F. har
för sovjetregeringens räkning mineralogiskt
undersökt de ryska kronjuvelerna. N. Zn.
Fe’rstel, Heinrich von, frih.,
österrikisk arkitekt (1828—83). Var en av de
främsta representanterna för den vid årh:s mitt
uppblomstrande Wienarkitekturen. Han
uppförde där Votivkyrkan i formsäker, rik och
elegant Rhengotik (1856—79), museet för
konst och industri (fullb. 1871) med dess
berömda arkadgård, universitetet (1873 ffj, ett
jättekomplex i rik högrenässans, dessutom
ståtliga privatpalats och villor samt under sin sista
tid bl. a. rådhuset i Tiflis i italiensk gotik
med bysantinska inslag och Österrikiska Lloyds
hus i Trieste. Hans högt skattade förslag till
tysk riksdagsbyggnad i Berlin blev tyvärr
ej antaget. F. var en grundlärd, idérik och
dristig arkitekt. Litt.: »H. Freiherr von F.»
(minnesskrift 1884). G-gN.
Fertil (fr. fertile), fruktsam, bördig, säges
om en växt, som bär frukter, frön, sporer el.
andra fortplantningskroppar.
Fe’rula, släkte av fam. flockväxter,
med omkr. 60 arter, högvuxna (ända till 5
m höga),
två—fleråriga örter, i
Medelhavsländerna—
Centralasien.
Blommorna äro gula el.
grönaktiga, vanl.
enkönade. Stjälk
och rot äro rika på
mjölksaft, som i
luften stelnar till
egendomligt
luktande »gummiharts». Sådana ha
förr haft stor
medicinsk användning; jfr
Dyvels-träck och
Gal-banum. —
Stjälken av F. communis [-(Medelhavsländerna)-]
{+(Medelhavsländer-
na)+} brukades av
romarna till käpp och att aga barn med (»färla»).
Den utgjorde Bacchus’ tyrsosstav. G. M-e.
Fes, huvudbonad och stad, se F e z.
Fescenninska verser el. F e s c e’n n i e r, de
improviserade skämtsamma och grovkorniga
sånger, varmed vid bröllopsfester hos
forntidens romare brudgummen trakterades; även
växelsånger, i vilka lantmännen vid
vinskörden okvädade varandra. H. Sgn.
Ferula asa foetida.
Fesch, J o s e p h, fransk prelat (1763—
1839), f. på Korsika och halvbror till
Napo-leons mor. Var vid franska revolutionens
utbrott präst men lämnade det andliga ståndet
och blev 1796 krigskommissarie vid Bonapartes
armé i Italien. Efter
konkordatet 1801 blev
F. åter präst, 1802
ärkebiskop i Lyon, 1803
kardinal och franskt
sändebud i Rom (till
1806) samt 1804
Frankrikes storallmoseutde-lare, greve och senator.
Han presiderade 1811
vid det kyrkliga
na-tionalkonsiliet i Paris
men föll sedan på
grund av sina
sympa
tier för påven i onåd hos Napoleon. Under
»de hundra dagarna» slöt han sig dock till
denne. Efter Waterloo levde han i Rom,
sysslande med konst och vetenskap (han bildade
bl. a. en stor tavelsamling). F:s brevväxling
med Napoleon utgavs av A. du Casse i
»His-toire des négociations diplomatiques . ..» (3
bd, 1855). Biogr. av Ricard (1893). E. A-t.*
Fess (fr. fa bémol, eng. f flat), mus., den
med ett b en halv ton sänkta tonen f;
förväxlas enharmoniskt med e.
Fessän, se F e z z a n.
Fessenden [fe’sndon], William Pitt,
amerikansk politiker (1806—69). Blev 1827
advokat i Portland, Maine, var 1841—43 led.
av kongressens representanthus, 1854—64 och
från 1865 senator för Maine. F. tillhörde
urspr. whigpartiet, tog 1854 ledande del i
bildandet av det republikanska partiet och
efterträdde juni 1864 Chase som
finansminister i Lincolns kabinett. Som sådan inlade
han stor förtjänst om upprätthållandet av
unionens hårt ansträngda kredit. F. hade
efter inbördeskrigets slut som ordf, i båda
husens gemensamma
»rekonstruktionskom-mitté» stort inflytande på ordnandet av
sydstaternas ställning. V. S-g.
Festlna le’nte, lat., skynda långsamt!
Festivitèt (lat. festivitas), festlighet, festlig
prägel.
FestFvo el. Con festivitä, it., mus.,
festligt, högtidligt.
Festön, Fest o’n g (av fr. feston, it.
festo’-ne, sannolikt av lat. fe’stus, festlig), band eller
slinga av lövverk, blommor och frukter;
konstnärlig efterbildning av dylika band medelst
målning eller i relief. Under antiken,
renässansen och även andra stilperioder har f. ofta
använts i dekorativt syfte. Se bild sp. 273.
Festüca, grässläkte, se S v i n g e 1.
Fe’stus, P o r c i u s, efterträdare till Felix
(se d. o.) som ståthållare (prokurator) i Judéen,
60—62 e. Kr. Om F. och Paulus se Apg. 25.
Fet [fjät] el. Sjensjin-Fet,
Afana-sij Afanasievitj, rysk skald (1820—92).
Son till en rysk godsägare, Sjensjin, och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
