Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fet el. Sjensjin-Fet, Afanasij Afanasievitj - Fetaliebröder - Feta oljor - Fête - Fetera, Fätera - Feth Ali - Fetialer - Fétis, François Joseph - Fetisch - Fetknopp (fettknopp)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
Fetaliebröder—Fetknopp
274
tysk moder, Feth, bar han, då föräldrarnas i
Tyskland ingångna äktenskap var ogiltigt i
Ryssland, sin mors familjenamn; då han 1873
utverkade sin legalisering, behöll han Fet som
författarnamn. Efter
studier i Moskva, där
han 1840 utgav sin
första diktsamling,
»Li-ritjeskij panteon»
(Lyriskt panteon), blev F.
först militär, sedan
framgångsrik
godsägare och levde från
1880-talet i Moskva. Han
tillhörde den grupp
ryska skalder från
1800-talets mitt, som
brukar sammanföras
under namnet »den rena konstens diktare»;
likgiltig, ofta rent fientlig gentemot de
politiska och sociala framstegsidéer den samtida
ryska litteraturen kämpade för, kretsade han
i sin diktning huvudsaki. kring kvinnan,
naturen och i någon mån Gud. Dessa besjöng
han i massor av små lyriska dikter, av vilka
många in i våra dagar tillhört den bildade
ryska publikens allmänna egendom; samlingen
»Vetjernye ogni» (Aftoneldar) utgavs i 4 bd
1883—91. F. hade en överlägsen makt över
formen (mycket bekant är en dikt med
uteslutande substantiv); han utmärkte sig
särskilt för ordknapphet och en poetisk stil, som
var anlagd på att hos läsaren framkalla en
viss stämning och sätta hans fantasi i rörelse.
Häruti, liksom i sin ofta ansträngda
allego-rism, är han i viss grad föregångare till
1890-talets ryska dekadenter. F. var en flitig men
föga lyckad översättare. A. Kgn.
Fetaliebröder, se Vitalianer.
Feta oljor kallas de ej flyktiga flytande
fetterna (se F e 11 e r) till skillnad från de
flyktiga eteriska oljorna.
Fète [fat], fr., fest. —- F. champètre, fr.,
se Champètre. — F.-Dieu [-diö’] el. F. du
saint sacrement [-dy sä sakromä’], fr., Kristi
lekamens fest (se d. o.). — Fétes galantes [fä’t
galä’t], fr., »älskogsfester», benämning på
målningar med framställning av rokokotidens
so-eietetsliv i »herdestil». Jfr Watteau.
Fetèra, Fätéra (fr. fèter), fira (någon),
festligt mottaga.
Festen. Från norra fasaden av riddarhuset i
Stockholm.
Feth Ali, schah, se Persien, historia.
Fetiäler (lat. fetiäles), medlemmarna av ett
fornromerskt prästkollegium på 20 personer
med uppgift att medverka vid folkrättsliga
förhandlingar, så att de riktiga yttre
formerna för krigsförklaring (se B e 11 o n a),
avslutande av fred och fördrag m. m.
vederbörligen iakttogos. Vid själva förhandlingen
offi-cierade vanl. blott två f.; den, som förde ordet,
kallades p a’t erpaträtus. H. Sgn.
Fétis [feti’s], F r a n c o i s Joseph,
belgisk musikteoretiker, musikhistoriker (1784—
1871). Blev 1833 dir. för konservatoriet i
Bryssel, som han utvecklade till ett av de främsta
i Europa. F:s många teoretiska skrifter äro
numera föråldrade, däremot äro de historiska
ännu av betydelse, främst »Biographie
uni-verselle des musiciens» (8 bd, 1835—44; ny
uppl. 1860—65 med två tilläggsband av A.
Pougin 1878—81) och den brett anlagda
musikhistorien »Histoire générale de la musique»
(5 bd, 1869—76; går blott till mitten av
1400-talet). T. N.
Feti’sch (av port, feitigo, eg. konstgjord),
materiellt föremål, som åtnjuter religiös
dyrkan. Ordet infördes i vetenskapen genom
fransmannen de Brosses’ verk »Du culte des
dieux fétiches» (1760), en utförlig berättelse
om religiösa bruk hos afrikanska negrer. F
e-t i s c h i’s m (dyrkandet av fetischer) beror på
en världsåskådning av samma slag som
ani-mism (se d. o.); enl. denna är allt i naturen
mer eller mindre besjälat, och denna andliga
kraft kan koncentrera sig i vissa föremål, som
därigenom få en särskild makt och kunna
betraktas som heliga. En kruka är levande, så
länge den är hel; går den sönder, dör den.
En pil eller båge är levande, så länge den
gör god nytta; har vapnet visat sig särdeles
gott, tillägger man det en särskild inneboende
kraft, och det blir heligt. Även där ett
föremål, en prydnad, ett plagg el. dyl.,
händelsevis »bragt lycka», kan det bli en f. och som
en amulett följa vederbörande genom livet.
En invigning, företagen av en trollkarl, kan
förläna samma makt. I sådana fall kan vilket
föremål som helst komma till heders; och när
värdelösa saker, glasbitar, tyglappar o. dyl.,
ofta komma i fråga, har detta i européens
ögon ställt fetischismen i löjlig dager.
Emellertid finnas former av fetischism, som röja en
systematiskt genomtänkt uppfattning, i det
att enskilda föremål betraktas som
representanter för vissa områden i naturen eller
människolivet och därför kunna begagnas som
spå-domsmedel: ett musselskal betyder havet, en
fjäder luften, en svart sten döden.
Fetischismen finnes i all primitiv religion och
kvar-lever hos kulturfolken i form av
amulettdyrkan, relikkult o. s. v. — Litt.: F. öchultze,
»Der Fetischismus» (1871); R. H. Nassau,
»Fetichism in West-Africa» (1904); A. C.
Haddon, »Magic and fetichism» (1906; sv
övers. 1916). Edv. L.
Fetknopp, Se’dum, växtsläkte av fam. Cras-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
