Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Filip V (makedonisk konung) - 1. Filip I, den sköne (konung av Spanien) - 2. Filip II (konung av Spanien) - 3. Filip III (konung av Spanien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
Filip
328
icke understödde synnerligen verksamt. Fred
med Rom ingicks 205. Då F. förband sig med
Antiochos III av Syrien för att överfalla
Egypten, förklarade Rom krig mot honom
200, omedelbart efter segern över Kartago.
F. led 197 f. Kr. det förkrossande
nederlaget vid Kynoskefalai mot konsuln
Flami-ninus samt måste avstå sina besittningar i
Grekland, utlämna sin flotta, betala
krigsskadestånd och ställa gisslan. Han
behandlades allt framgent av romarna med
misstänksamhet och hårdhet men arbetade med kraft och
framgång på att stärka sitt rike. M. Pn N-n.
Filip (sp. Felipe), konungar av Spanien.
1. F. I, d e n s k ö n e (1478—4506). Var son
till kejsar Maximilian I och Maria av
Bur-gund och ärvde 1482 efter sin moder de
bur-gundiska länderna. 1496 förmälde sig F. med
Ferdinand VII:s och Isabelias dotter Johanna
och antog efter Isabelias död (1504) titeln
konung av Kastilien. 1506 kom F. till
Spanien och erkändes som konung men avled s. å.
Han var fader till kejsarna Karl V och
Ferdinand I.
2. F. II (1527 21/s—98 13/9), sonson till föreg.
och son till kejsar Karl V. Fick en
omsorgsfull uppfostran i spansk-katolsk anda. 1543
förmäldes F. med sin kusin Maria av
Portugal, som dog redan 1545. Om deras son
se Carlos, sp. 609.
Efter att en tid ha
varit regent i
Spanien under faderns
frånvaro kallades F.
1548 till
Nederländerna men lyckades
icke göra sig omtyckt
där; genom sin stela
spanska grandezza
stötte han även bort
de tyska kurfurstarna
och miste därigenom
sina utsikter för det
stundande kejsarvalet. 1555 överlät Karl V
till F. Nederländerna och sina italienska
besittningar samt följande år Spanien med
dess ofantliga kolonier. 1554 hade F. ingått
äktenskap med drottning Maria av England,
som avled 1558. I början av sin regering
förde F. framgångsrika krig mot påven Paul
IV och fransmännen; efter freden i
Cateau-Cambrésis (1559) förmälde han sig med
Elisabet av Valois, sedan han förgäves friat till
Elisabet av England. Som herre över
kristenhetens största monarki — han blev 1580
genom arvsanspråk och maktmedel herre över
Portugal — blev F. den katolska trons och
motreformationens främste försvarare. Hans
halvbroder Juan d’Austria vann med hjälp av
italienska flottor mot turkarna den lysande
segern vid Lepanto 1571, som dock icke
fullföljdes. Inkvisitionen utrotade kätteriet bland
spanjorerna, vände sig mot moriskerna i s.
Spanien och vann även insteg i
Nederländerna. F. sökte av sina många länder göra
en starkt centraliserad, oinskränkt spansk
monarki. Han kränkte Nederländernas
fri-och rättigheter, vilket, då skarpa
religions-motsättningar ytterligare tillkommo, ledde till
långvariga krig, som från 1572 pågingo hela
F:s regering och omsider ledde till att de
protestantiska av dessa provinser frigjorde
sig. Spänningen mellan F. och det
protestantiska England (se d. o., sp. 857, och
Elisabet, sp. 700) ledde till utsändandet av den
»oövervinneliga armadan» (1588). Dess
undergång kostade Pyreneiska halvön dess
övervälde till sjöss. Holländarna togo Portugals
besittningar i Ostindien, engelsmännen
härjade Spaniens kuster och kolonierna. F:s
inblandning på Guisernas sida i de franska
religionskrigen 1588—98 hade ingen framgång.
F. har blivit mycket olika bedömd. Medan
han av sitt folk ärats som en av Spaniens
största, mest spanska konungar, ansågs han
av sina motståndare för en trolös despot, som
med grymhet förföljde oliktänkande och alla
frihetssträvanden och som ej drog sig för
lönnmord (nederländska sändebudet Montigny
1568, Vilhelm av Oranien 1584). Religiös
ända till fanatism, offrade han sitt liv och
sitt rikes skatter till katolicismens försvar
och underblåste i främmande länder, t. o. m.
i Sverige, den katolska propagandan. Till
karaktären sluten och kylig, blev han
alltmera misstänksam mot andra och ledde själv
sitt stora välde, utan att hans få manliga el.
kvinnliga gunstlingar fingo inflytande över
statsangelägenheterna. Han var ytterligt
arbetsam, förde en utomordentligt omfattande
korrespondens och ville själv sätta sig in i
alla frågor men fördröjde därigenom
ärendenas gång. I sin uppfattning av statsfinanser
och skatter var han icke före sin tid;
Spaniens näringar kunde icke tillgodogöra sig
koloniernas rika tillgångar, och de dyrbara
krigen mot Nederländerna och England
ruinerade landet. F. byggde klostret och slottet
Escorial (se d. o.) och levde själv där som en
asket, allt under det att han gav en mängd
konstnärer arbete. Under hans regering
koloniserades Filippinerna och Florida. I sitt
fjärde äktenskap, med Anna av Österrike,
hade F. sonen Filip (III), se nedan. —
Litt.: W. H. Prescott, »History of the reign
of Philipp II, king of Spain» (3 bd, 1859;
ofullb.); C. Bratli, »F. den anden af
Spanien» (1909;
apologe-tisk; rik bibliogr.); A.
Ballesteros y Beretta,
»Historia de Espana
y son influencia en la
historia universal»,
IV: 1 (1926). A. A-t.
3. F. III (1578—
1621), son till F. II
(se ovan); besteg
tronen 1598. Viljelös och
bigott, lämnade F.
makten till hertigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
