Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filipstad - Filipstads bergslag, Värmlandsberg - Filipstads bergslags gemensamma förvaltning - Filipstads bergslags kanal, Filipstad—Sjöändans kanal - Filipstadsgranit - Filipstads norra bergslags järnväg - Filistéer - Filister - Filius - Fille de France - Fillefjell - Fillmore, Millard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
Filipstads bergslag—Fillmore
340
Storbrohyttans gamla masugn, numera
bevarad som industriminnesmärke. Litt.: G. G.
Kallstenius, »F. 1611—1911» (1911). J. F-g.
Filipstads bergslag, även Värmland
s-b e r g, järnbergslagen i ö. Värmland kring
Filipstad. Malmbrytning äger f. n. rum endast
i Färnebo och Nordmarks socknar,
huvudsakligen vid Persbergs odalfält, Långbansfältet,
Tabergs, Nordmarks och Finnmosse gruvor,
hyttverksamhet vid Finshyttan samt i
förening med bruksrörelse vid Långbanshyttan,
Motjärnshyttan, Lesjöfors, Brattfors,
Ny-kroppa och Storfors, samtliga inom Färnebo
härad. — Hyttbyarna vid Persberg och
Nordmark utgöra den första bosättningen i ö.
Värmlands skogstrakter. Redovisas i jordeboken
1540. F. kallades då Värmlandsberg.
Hyttområdet uppdelades på 1600-talet i
Filipstads östra och Filipstads norra
bergslag, som hämtade malm från resp.
Persbergs och Nordmarks gruvfält. Litt.:
J. Furuskog, »De värmländska järnbruken»
(1924); N. Magnusson, »Persbergs malmtrakt»
(1925). Jfr Bergslag och Bergslagen.
Filipstads bergslags gemensamma
förvaltning, sammanslutning av Finnmosse
gruv-bolag, Gåsgruve bolag, Nordmarks elektriska
kraft-a.-b., Persbergs gruv-a.-b., Persbergs
sprängämnesfabrik och Tabergs gruvor. Säte:
Filipstad.
Landskapsbild från Filipstads bergslags kanal.
Filipstads bergslags kanal, även
Filip-s t a d—S jöändans kanal, kanal i ö.
Värmland från sjön Daglösen (128 m ö. h.)
över sjöarna Aspen, St. Lungen, öjevättern
till Bergsjön i s. (112 m ö. h.). Byggd 1852
—57 som segelled från Filipstad till
lastningsplatsen Sjöändan vid Bergsjön, utgångspunkt
för dåv. järnväg till Kristinehamn.
Kanalledens längd 40,1 km, kanaliserad sträcka 4,4
km, minsta tröskeldjup 1,27 m.
Filipstadsgranit, se Granit.
Filipstads norra bergslags järnväg, se
Nordmark—Klarälvens järnvägar.
Filistéer (hebr. pelisti, plur. pelistim), en
folkstam, som sedan 1100-talet f. Kr. bebodde
sydvästkusten av Palestina upp till trakten
av Karmel och således trängt in i landet
något senare än israeliterna. Enligt G. T.
kommo de från »Kaftor», trol. = Kreta, men
egyptiska inskrifter hänvisa till s. v. delen
av Mindre Asien, som i början av 1100-talet
nämnes som hemort för »Pursati», ett folk,
vilket Ramses III med framgång bekämpade.
Det var tydligen under den därpå följande
egyptiska nedgångsperioden, som f. satte sig
fast i det nämnda området. De voro icke av
semitisk härkomst (möjl. indoeuropeisk) men
ha i Palestina tydligen fullständigt semiti
-serats; omskärelsen antogs dock ej. Bland
deras gudar märkas Baal-zebub och Dagon.
Som arkeologien visar, stodo de över
israeliterna och de andra grannfolken i kultur: de
voro skickligare i lergodstillverkning och
utrustade sina döda med präktiga gravgåvor,
som vittna om ett förfinat levnadssätt. De
bildade ett statsförbund under fem furstar med
var sitt område, representerat av någon bland
städerna Gasa, Askalon, Ekron, Asdod och
Gat. — Först mot slutet av domartiden
började f. bli farliga för Israels rike, och de
förtryckte det, ända tills David (se d. o.)
tuktade dem, så att de ej vidare utgjorde någon
fara. På Salomos tid synas de ha stått i
beroende av Egypten. Efter Is aels rikes
delning uppträda f. endast sporadiskt i G. T:s
urkunder. Då assyrer, babylonier, perser och
greker underlade sig Palestina, fingo f. vanl.
dela lott med israeliterna, med vilka de
stundom (ss. under Hiskia) kunde ingå förbund
mot gemensamma fiender. Under
mackabéer-nas kamp mot seleukiderna var Filistéen ofta
skådeplatsen för häftiga strider, och judarna
lyckades då första gången nå fram till
Medelhavet och sätta sig i besittning av flera
filisteiska städer; en av dessa, Jamnia, blev
efter Jerusalems förstöring (70 e. Kr.) för en
tid judarnas andliga medelpunkt. — Från
Filistéen, f:s land, härrör namnet
Palestina. P. L.
FilFster (ty. Philister, filisté), i ty.
studentspråk alla icke-studenter; kälkborgare, bracka,
trångbröstad person. — Filistros,
kälk-borgerlig.
FIlius, lat., son.
Fille de France [flj do frä’s], »Frankrikes
dotter», beteckning för de forna franska
konungarnas legitima döttrar.
Fillefjell, fjällparti i s. Norge, s. om
Jotun-fjellene; skiljer Valdres och Lærdal i Sogn.
Över F. leder den äldsta huvudvägen mellan
det östan- och det västanfjällska Norge;
pass-höjd 1,004 m; fjällstugor: Maristuen och
Ny-stuen. Toppar: Jökeleggen (1,921 m) och
Sule-tind (1,772 m).
Fillmore [fiTmäa], M i 11 a r d, president i
Amerikas förenta stater (1800—74). Var son
till en fattig jordbrukare i staten New York,
blev 1823 advokat, invaldes 1828 i sin
hemstats lagstiftande församling och blev där en
av whigs’ ledare. F. var 1833—35 och 1837—43
led. av kongressens representanthus, valdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
