Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fillmore, Millard - Film (socken) - Film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
Film
342
nov. 1848 till Förenta staternas vicepresident
och efterträdde, då presidenten Z. Taylor
plötsligt avled, denne som president. Som
sådan var han, ehuru patriotiskt välmenande,
för svag att kunna
behärska den kritiska
situation, som
konflikten i slavfrågan
mellan nord- och
sydstater framkallat. Han
blev dock vid
presidentvalet 1852
whig-partiets kandidat men
föll igenom och
vistades, sedan han 4 mars
1853 som president
efterträtts av F.
Pi-erce, några år på resor
i Europa. Vid presidentvalet 1856 var F.
kandidat för knownothingpartiet (se K n o
w-n o t h i n g s) och led då nederlag till följd
av vacklande hållning i slavfrågan. V. S-g.
Film, socken i n. Uppland, Olands härad,
Uppsala län, intill gränsen av Stockholms
län; 131,79 kvkm, 2,953 inv. (1927). Är till
större delen jämna moss-, ängs- och
skogsmarker. I s. smärre sjöar (Filmsjön,
Gruv-sjön), källsjöar till Fyrisån. 1,527 har åker,
8,728 har skogs- och hagmark. Inom F.
österby bruk och större delen av Dannemora
gruvfält. Pastorat i Ärkestiftet, Örbyhus kontrakt.
Film, eng., hinna, tunn hud, skinn. —
Fotografisk f. utgöres av ett på tunna
celluloid-folier eller annat transparent, böjligt
underlag gjutet ljuskänsligt bromsilvergelatinskikt
(se Fotografi). Som fotografiskt
negativmaterial har f. numera mycket stor
användning och har för flera ändamål helt eller
delvis ersatt de förr uteslutande använda tyngre
och bräckligare glasplåtarna. Fotografiska f.
förekomma dels i rullar, rullfilm, som
består av ett på en spole upprullat filmband,
avsett för flera exponeringar, vanl. 6 el. 12,
dels söm blockfilm, bestående av ett
antal, vanl. 12, plant förpackade filmblad,
filmblock. Båda dessa former äro i regel
förpackade så, att insättning, »laddning», och
ut-tagning ur kameran, resp, växling, kunna ske
vid dagsljus. Jämte dessa filmer, som ha en
tjocklek av O,io—0,15 mm, förekommer även
s. k. planfilm i form av kartongtjocka
blad, 0,20—0,30 mm, avsedda för olika
ändamål : porträttfilm, diapositivfilm,
röntgenfilm etc.
Utomordentligt stor användning har f. i
form av k in e m a to gr a f f i 1 m, »kinofilm».
Det för kinofilm avsedda celluloidunderlaget
framställes i folier av omkr. 0,12—0,13 mm
tjocklek, bredden är vanl. 60 cm, längden kan
uppgå till hundratals m. Framställningen av
sådana folier sker på följ, sätt: celluloiden
(se d. o.) löses i lämpliga lösningsmedel
(aceton, amylacetat, eter o. s. v.) till en klar,
tjockflytande lösning, som efter omsorgsfull
filtrering medelst särskilda maskinei* gjutes
i folier av ovan angiven tjocklek.
Gjutma-skiner finnas av flera olika typer och
konstruktioner. En mycket använd sådan består
av två på 8—10 m avstånd från varandra
horisontalt monterade, långsamt roterande
metallcylindrar, kring vilka löper ett ändlöst,
omkr. 60—80 cm brett, blankpolerat
metallband. På den del av metallbandet, som för
ögonblicket intar horisontalt läge, gjutes
cel-luloidlösningen, vilken befinner sig i en över
metallbandet placerad behållare, som nedtill
är försedd med en tvärs över metallbandet
gående smal springa, ur vilken
celluloidlös-ningen rinner fram över metallbandet, så att
detta blir belagt med ett jämntjockt skikt av
celluloidlösningen. Sedan lösningsmedlet
avdunstat, vilket påskyndas genom särskilda
uppvärmnings- och ventilationsanordningar,
dragés celluloidfolien successivt av underlaget
och rullas omkring spolar. Man erhåller på
detta sätt celluloiden i form av långa, omkr.
60 cm breda band, som vanl. avdelas i
längder på 120 m. Celluloidbanden överdragas
sedan medelst särskilda gjutmaskiner med ett
skikt av ljuskänslig
bromsilvergelatinemul-sion (se Fotografi). Emulsionen är vid
gjutningen uppvärmd till omkr. 40° C och har
vid denna temp. en gräddliknande konsistens.
Genom avkylningsanordningar bringas den, i
den mån den fördelas över celluloiden, att
hastigt stelna och får sedan torka i särskilda
torkkammare. F. tillskäres sedan i band av
35 mm bredd, s. k. normalfilm, och förses
med den för dess frammatning genom
upptagnings- och projektionsapparaterna
nödvändiga perforeringen (se Kinematograf).
Förutom normalfilm förekommer även s. k.
smalfilm, särskilt avsedd för amatörbruk;
smalfilmen har numera standardiserats till
bredderna 16 och 10 mm. Man skiljer mellan
negativ- och positivfilm.
Framställningssättet är för båda i huvudsak detsamma,
men medan den förra är försedd med en
högkänslig emulsion och nyttjas för upptagningen
i kinematografkameran, har den senare ett
mindre ljuskänsligt men i stället mera
fin-kornigt skikt och brukas för framställning
av de för projektionen avsedda positiva
kopiorna. I oexponerat tillstånd kallas filmen
råfilm, till skillnad från den exponerade
och framkallade, alltså till negativ- eller
positivframställning redan använda.
På grund av den av nitrocellulosa
(cellu-losanitrat) framställda celluloidens stora
lätt-antändlighet har man sökt ersätta den med
ett mindre eldfarligt material. Ett sådant
är acetylcellulosa el. cellulosaacetat (se C e
1-lulosaestrar); de därav framställda
materialen c e 11 i t och cellon ha fått stor
användning till s. k. e 1 d s ä k e r el. b r a n
d-f r i f. Dock besitter den av detta material
framställda f. icke den hållfasthet och
smidighet, som utmärka nitrocellulosan. —
Världs-produktionen av kinematografisk råfilm
beräknades 1926 till omkr. l1/2 mill. m per dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
