Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filologi - Filologiska samfundet - Filomele - Filon (filosof) - Filon el. Herennios (grammatiker) - Filopoimen - Filosof - Filosofem - Filosofera - Filosofi - Filosofie doktor - Filosofie kandidatexamen och Filosofie licentiatexamen - Filosofiens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
Filologiska samfundet—Filosofiens historia
350
och privatantikviteter», konsthistoria o. s. v.
Jfr även artiklar om olika språk och
språkfamiljer. B. H-n.
Filologiska samfundet i Göteborg, stiftat
1900, omfattar Göteborgs högskolas lärare som
självskrivna medl. och de andra
vetenskaps-idkare, som inväljas. Sammanträden hållas
en gång i månaden under pågående termin.
På 10-, 20- och 25-årsdagen av sitt stiftande
har samfundet utgivit minnesskrifter,
innehållande, utom redogörelser för verksamheten,
vetenskapliga bidrag av medlemmar.
Filomèle (lat. Philoméla), grek, myt., dotter
till konung Pandion i Aten. Hon skändades
av den trakiske fursten Tereus, som var g. m.
hennes syster Prokne. För att hemlighålla sitt
brott avskar han hennes tunga; men medelst
några i en vävnad invävda tecken meddelade
F. sin syster vad som skett. För att hämnas
dödade systrarna Tereus’ och Proknes son,
Itys, samt anrättade honom till en måltid åt
fadern. Tereus förföljde de båda systrarna,
men då förvandlade gudarna Prokne till en
svala, F. till en näktergal och Tereus till en
hök el. en härfågel. Jfr Ovidius’
»Metamorfoser», bok 6, och art. A e d o n. A. M. A.*
FiTon (lat. Phi’lo Judaè’us), grekisk-judisk
filosof (f. i Alexandria av en förnäm judisk
släkt omkr. 20 f. Kr.; dödsår okänt). De enda
bekanta händelserna ur F:s liv äro ett besök
i Jerusalem och hans deltagande i den judiska
beskickning, som sändes till kejsar Caligula
efter judeoroligheterna i Alexandria 38 e. Kr.;
en därom av honom författad skrift är
bevarad. F. är den främste representanten för den
riktning, som sökte förena grekisk filosofi
med judendomen. I grunden är han dock
rätt-trogen jude. Han fasthåller judarnas särskilda
utkorelse, och deras heliga skrifter äro för
honom källan för all vishet. Han anknyter
gärna sina filosofiska läror till utläggningen
av bibelns ord och belägger dem med
bibelspråk. Det gäller att finna de heliga
skrifternas innersta mening, och detta uppnår han
genom en allegorisk tolkning, med vars hjälp
han återfinner platonska och stoiska tankar,
men han går längre än Platon i skärpning
av dualismen, den asketiska moralen och
religiösa mystiken. F:s filosofi är ingalunda
klart genomtänkt. Mellan den högsta
principen, Gud, och världen, den onda materien,
sätter han som medlare de gudomliga
krafterna, framför allt logos, det gudomliga
förnuftet. Eter- och luftrymden äro uppfyllda
av andar, heroer och demoner eller änglar;
somliga av dem låta fjättra sig av det
kroppsliga, andra förmå höja sig ur luftregionen till
den rena eterregionen. Fromheten består i
att uppstiga till det slutliga enandet med Gud
genom frigörelse från det kroppsliga. — F:s
filosofi tillbakavisades av judendomen;
däremot har den starkt inverkat på den
spekulativa kristna teologien. Osäkert är om detta
redan gäller vissa urkristna skrifter, t. ex.
prologen till Johannes’ evangelium, Pauli brev
och Hebréerbrevet. Hos de stora
alexandrinska kyrkofäderna, Clemens och Origenes, är
det starkt framträdande. Möjl. har F. även
inverkat på nyplatonismen. — Ganska
mycket av F:s skrifter har beVarats och utgivits;
kritisk uppl. av Cohn-Wendland 1896—1906
(i 5 band). Den rikhaltiga F.-litteraturen
förtecknas av Schürer, »Geschichte des jüdischen
Volkes im Zeitalter Jesu Christi», III (3:e
uppl. 1898), s. 487—542. M. Pn N-n.
Fi’lon el. H e r e n n i o s F. (lat. Phi’lo),
grekisk grammatiker omkr. 100 e. Kr. Utgav
bl. a. en grekisk övers, av Sanchuniathons
förmodligen av F. själv uppdiktade feniciska
historia. A. M. A.*
Filopoi’men (lat. Philopoe’men), grekisk
fältherre (omkr. 253 f. Kr.—183 f. Kr.). F. var
född i Megalopolis i Arkadien och utmärkte
sig först vid försvaret av sin födelsestad
mot den spartanske konungen Kleomenes III
samt i slaget vid Sellasia 221. 207 blev han
Akaj iska förbundets strateg, vilket ämbete
han beklädde sju gånger. Han nyorganiserade
fotfolket och besegrade flera gånger Sparta
samt tvang det 192 att inträda i Akajiska
förbundet, som därmed nådde höjden av sin
makt. Då messenierna avföllo från förbundet
och F. drog i fält mot dem, blev han
överrumplad och tillfångatagen samt tvangs att
tömma giftbägaren. Han begrovs i sin
fädernestad och åtnjöt dyrkan som heros.
Levnadsteckning av Plutarchos. (M. Pn N-n.)
Filosof (grek, filo^ofos), eg. vishetsvän;
tänkare, person, som ägnar sig åt filosofi; en,
som bär livets växlingar med jämnmod. —
Jfr Filosofisk.
Filosofem (grek. filoso’fema), filosofisk sats;
i nedsättande mening: filosofiskt hugskott.
Filosofera (grek, filosofei’n), anställa
filosofiska betraktelser; tänka djupsinnigt, grubbla.
Filosofi (av grek. fi’los, vän, och sofi’a,
vishet), se Filosofiens historia.
Filosofie doktor, se Doktor.
Filosofie kandidatexamen och Filosofie
licentiatexamen, se Kandidat och Licentiat.
Filosofiens historia. Det tycks vara
omöjligt att ange en hållbar definition på
filosofien; i alla händelser synes ett sådant
bestämmande vara förenat med stora
svårigheter. Filosofien är en vetenskap om vissa
principiella och till grund för den allmänna
och vetenskapliga världsbilden liggande
begrepp, varför den ofta säges vara
principvetenskap. Det närmare bestämmandet av
denna vetenskap blir då emellertid beroende
på vad man anser vara det grundläggande
och väsentliga. Så t. ex. anse moderna
värdefilosofer, att filosofien skall bestämmas som
värdevetenskap i motsats till de övriga
vetenskaperna som vetenskaper om varat. — Urspr.
skildes i Grekland ieke emellan filosofien
och specialvetenskaperna. Den första
användningen av ordet filosofia i den mening man
nu inlägger däri tillskrives Pytagoras, men
det verkliga avgränsandet av filosofien från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
