Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland - Rättskipning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399
Finland (Rättskipning)
400
delat i kommuner, varjämte varje stad är
en kommun för sig. Den kommunala
självstyrelsens organisation har genom
kommunallagarna av 1917 ändrats : demokratisk
riktning. Medlemmarna av
kommunalfullmäktige på landet och stadsfullmäktige i stad
utses för tre år genom proportionella val.
Rösträtt äger varje medlem av kommun,
såväl man som kvinna, som före valåret fyllt
21 år och vid senast förrättad?
mantalsskrivning upptagits i kommunens
mantals-längd, dock med vissa mindre betydande
undantag. Valbar är varje röstberättigad. För
vissa betydelsefullare beslut av de kommunala
representationerna erfordras kvalificerad
majoritet. Statsmyndigheterna ha
övervaknings-rätt i fråga om den kommunala
självstyrelsens lagenlighet.
Till lagstiftningens område räknas
i F. jämväl beskattningen. Om all skatt,
jämväl tullavgifter, skall stadgas genom lag,
oberoende av om skatten pålägges tills vidare
eller för viss tid. Som en kvarleva av
monarkens ekonomiska lagstiftningsrätt
tillkommer presidenten rätt att i vissa fall utfärda
förordningar i ämnen, som förut äro ordnade
genom administrativa stadganden och
förordningar, vilka innehålla närmare bestämmelser
om förvaltningen av statens egendom,
förvaltande ämbetsverks organisation m. m. Sådana
förordningar kunna icke ändra någon i lag
fastställd rättssats. Namn av lag bära endast
de stadganden, som tillkommit i enlighet med
riksdagens i lagstiftningsordning fattade
beslut. Har presidenten avböjt riksdagens
lagförslag och godkänner riksdagen efter nya val
ånyo med flertalet avgivna röster detta
oförändrat, blir förslaget gällande som lag och
skall av presidenten underskrivas samt av
statsrådet i vanlig ordning kungöras. Vid
lagstiftning tillkommer initiativet både
presidenten och riksdagen. Förslag till
proposition, som presidenten avlåter till riksdagen,
uppgöres av statsrådet. Riksdagen tar
initiativ i lagfrågor på grundval av motion, väckt
av någon dess medlem. Motionen bör
innehålla ett i lagform avfattat förslag. Av
riksdagen antagna lagförslag överlämnas till
presidenten för stadfästelse. Även när en
proposition oförändrad av riksdagen godkännes, är
sanktion av nöden. Meddelas ej sådan inom
3 månader, sedan lagförslaget till presidenten
överlämnats, anses den ha blivit vägrad.
De allmänna grunderna för avgifter vid
anlitande av post, järnväg o. a. allmänna
statsinrättningar samt för nya stater för
ämbetsverk och allmänna inrättningar fastställas
genom lag. Föryttring eller förpantning av
statens jordegendom, skatter eller
inkomstbringande rättigheter får verkställas endast
såframt sådant i lag medgivits. Det årliga
statförslaget fastställes av riksdagen och
erfordrar icke presidentens sanktion. Lag om ny
skatt, avsedd att utgå för viss tid, längre än
ett år, kräver 2/3 majoritet.
Varje medborgare skall enl. R. F. vara
tryggad till liv, ära, personlig frihet och gods. Med
grundlagshelgd föreskrives, att medborgarnas
rättigheter ej äro beroende av vilket
religionssamfund de tillhöra eller huruvida de
tillhöra något sådant samt att hinder ej i
förväg må läggas för friheten att yttra sig i
vad ämne som helst eller att genom tryck
utge skrift eller bildlig framställning eller
att sammankomma för överläggning i allmän
angelägenhet eller annat lagligt syfte eller
att bilda föreningar för fullföljande av
ändamål, som ej strida mot lag eller god sed.
Bland allmänna medborgerliga rättigheter
uppräknar R. F. bl. a. rätten att fritt välja
boningsort samt färdas från ort till en annan
i hemlandet, rätten till fri religionsutövning,
såvitt lag och god sed ej kränkas, rätten till
hemfrid, rätt att icke kränkas med avseende
på brev-, telegraf- och telefonhemligheten. Om
dessa sistnämnda rättigheter stiftas lag i
vanlig ordning.
Religionsfrihetens princip, uttalad i R. F.,
har närmare utvecklats i religionsfrihetslagen
av 10 nov. 1922 (se om denna sp. 388). —
Tryckfrihetslagen, lagen om allmänna
sammankomster och lagen om föreningar grunda sig på
de principer R. F. i dessa ämnen uttalar.
Lagen om allmänna sammankomster är av
20 febr. 1907, de båda övriga av 4 jan. 1919.
Garantier och ansvar. Tillsynen
över lagarnas efterlevnad vid domstolars
och övriga myndigheters verksamhet handhas
enl. R. F. förutom av justitiekanslerh även
av en av riksdagen för ett år i sänder utsedd
justitieombudsman (se d. o. 2). Som
yttersta garanti mot missbruk av befogenheter
från statsrådets sida tjänar, utom dettas
politiska ansvarighet inför riksdagen, det nas rätt
att granska lagenligheten av
statsrådsmed-lemmarnas och justitiekanslerns
ämbetsåtgär-der (lag därom 25 nov. 1922). Denna
riksdagens granskningsrätt utövas främst av dess
grundlagsutskott, men anmärkningar kunna
framställas även i annat utskott eller i
riksdagens plenum. För tillsynen av budgetens
iakttagande har riksdagen ett särskilt organ,
statsrevisorerna (fem, utsedda per år av
riksdagen genom proportionella val). Deras
gransk-ningsplikt gäller lagenligheten och
ändamålsenligheten av statens hushållning. Riksdagen
äger besluta om åtal mot statsrådsmedlem eller
justitiekansler skall anställas eller frågan få
förfalla. Presidenten har dock en av riksdagen
oberoende rätt att låta utföra åtal mot
minister och justitiekansler. Forum för åtal är
riksrätten. Denna består av högsta domstolens
president som ordf, samt som ledamöter
presidenten i högsta förvaltningsdomstolen,
samtliga hovrätters presidenter, en prof, i
lagfaren-het (utsedd, jämte suppleant, av juridiska
fakulteten vid Helsingfors univ. för tre år bland
dess medl.) samt sex (jämte suppleanter) av
riksdagens elektorer för tre år genom
proportionella val utsedda ledamöter. Riksrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
