Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands litteratur - Den svenskspråkiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
433
Finlands litteratur
434
ningar, som erinra om Snoilsky, och
realistiska verklighetsbilder efter A. U. Bååths
föredöme. Hans sista diktsamlingar visa liksom
några av hans prosaverk hur han alltmer
uttrycker de egna innerst personliga
upplevelserna. En ytligare realism företiäddes av J.
Ahrenberg (1847—1914), som verkningsfullt
upptog motiv från ö. Finland med dess
brokiga befolkningsförhållanden. Andra
1880-tals- och 1890-talsförfattare äro dramatikern
Gustaf von Numers, svenskhetsdiktaren V. K. E.
Wichmann (Gånge Rolf), skärgårdsskalden
Jonatan Reuter, romanförfattarinnan Helena
Westermarck, lyrikern och berättaren A.
Slotte och novellisten Konni Zilliacus
(Ame-rikaskildringar). Under 1890-talet och
1900-talets början blev Werner Söderhjelm (f. 1859)
den inflytelserikaste kritikern.
Då Tavaststjerna och Topelius båda dogo
1898, föreföll det ett ögonblick, som skulle
den svenska dikten i Finland tystna. Den
ende, som tycktes kunna intaga den plats
Tavaststjerna lämnat, var Mikael Lybeck
(1864—1925). I Lybecks diktning, som
omfattar både lyrik, dramatik och prosa,
framträda ett manligt etiskt allvar, en djup känsla
för familjelivets värme, en fåordig, starkt
koncentrerad, ytterst genomarbetad form.
Realismen är ännu grundvalen, men hans diktning
visar även drag av symbolism, och den har
nått en större psykologisk innerlighet än
1880-talets verklighetsdiktning. Kring sekelskiftet
debuterade en rad författare, som skänkte den
svenska dikten en ny rikedom, och denna
livaktighet har i stort sett fortfarit ända fram
till nuv. tid. De flesta skalder, som
framträdde omkr. 1900, voro präglade av de
politiska förhållandena — av kampen mot
för-ryskningssträvandena, av svenskhetens
strävan att försvara sig mot den påträngande
finskheten, av de vaknande sociala
nydanings-strävandena. Arvid Mörne (f. 1876) kastade
sig snart med sin diktning in i handlingens
värld som en radikal förkämpe för den mot
Ryssland riktade aktivismen, för
arbetarsträ-vandena och för svenskheten. Han har sedan
lämnat dagsstriderna, men svenskheten
bevarar foitfarande sin plats i hans dikt. Han har
skildrat Finlands svenska bygder, kustlandet
och skärgården, på vers och prosa och skrivit
ren centrallyrik, djupt personliga, av ro och
stillhet fyllda dikter. Bertel Gripenberg (f.
1878) började som den ungdomliga
sinnes-glädjens oeh njutningslystnadens lidelsefulle
skald i virtuost formfulländade dikter men
greps också av de stora tidsproblemen och
ägnade en stor del av sin diktning åt ett
konsekvent lovprisande av de fås kamp mot
de många — Finlands kamp mot Ryssland,
de bildade mot arbetarmassorna, de vita mot
de röda, Finlands svenskar mot dess finnar.
Hans dikt visar också en djup känsla för
fäderneslandets mark, för Tavastlands hårda
jord och för vintersnöns kalla, klara enslighet.
Hjalmar Procopés (f. 1868) diktning är mer
intellektuell och aktuell, men också han når
ibland fram till de lugna, stora
naturstämningarna och den rent personliga bikten.
Jacob Tegengren (f. 1875) har helt uppgått i
naturdiktningen och i den religiösa dikten,
som han ensam bland sina samtida företräder.
Till samma släktled höra lyrikerna Emil
Zilliacus (f. 1878), vars klara, fasta diktning fått
sin form av antiken och fransk
parnassien-dikt, och Joel Rundt (f. 1879), som återger
koncisa, åskådliga naturbilder. Richard
Malmberg (pseud. Gustav Alm; f. 1877) ger ironiskt
fångade bilder ur moderna uppkomlingars
värld och levande typer av österbottnisk
skär-gårdsallmoge. Josefina Bengts (1875—1925) har
vederhäftigt skildrat sin östnyländska
hembygds människor, Hugo Ekholm (pseud. Hugo
Ekhammar; f. 1880) österbottniskt och
ny-ländskt allmogeliv, Henrik Hildén (f. 1884)
ny-ländsk skärgård. En särställning intog Gustaf
Mattsson (1873—1914), som i reseskildringar
och kåserier förenade en intensiv
iakttagelseförmåga med frisk humor. John William
Nyländer (f. 1869) och Eirik Hornborg (f. 1879)
äro berättare, för vilka det sakliga
händelseförloppet, gärna förlagt till främmande
länder, spelar en huvudroll. Som kritiker
framträdde Emil Ilasselblatt (f. 1874), Olaf Homén
(f. 1879) och Torsten Söderhjelm (1879—1907),
som estetisk och litteraturhistorisk forskare
och essäist Yrjö Hirn (f. 1870).
Hos de författare, som framträda mellan
1905, då ett skede av Finlands politiska kamp
avslutats med storstrejken, och det nya skede,
som börjar med frihetssträvandena under
världskriget, skönjas till en början en viss
trötthet vid de stora frågorna, en skeptisk
resignation eller misströstan, vilket gjorde,
att en stor del av deras verk kallades
»dag-drivarlitteraturen». Såväl i anda som i form
kan man spåra starka intryck av Hjalmar
Söderberg. Dessa drag framträdde tydligt hos
Runar Schildt (1888—1925) i hans första
Hel-singforsnoveller, men i berättelser från ö.
Nyland fick hans diktning större fyllighet och
djup, och i hans sista verk, såväl noveller som
skådespel, växte hans medkänsla med
människorna, och hans personlighet blev rikare.
Vid sidan av Lybeck är Schildt den främste
dramatikern i Finlands nyare litteratur. Den
kyligt ironiske stilkonstnären Ture Janson (f.
1886) har från liknande utgångspunkter sökt
sig fram till en mera positiv, religiöst färgad
livsåskådning. Sigrid Backman (f. 1886) söker
förena verklighetsskildring med en något
romantiskt anlagd människoteekning. Jarl
Hem-mer (f. 1893), den unga lyrikens rikast
begåvade företrädare, uttrycker främst
inspirationens stora lyckokänsla och en romantisk
skönhetslängtan. Detta senare drag återfinnes
även hos Ragnar Ekelund (f. 1892), vars
naturlyrik vittnar om att han även är målare.
Andra samtida lyriker äro Erik Grotenfelt
(1891—1919) och Greta Langenskjöld (f. 1889;
religiös dikt). De modernistiska och
expres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
