- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Tredje upplagan. 7. Fackelros - Frölunda /
449-450

(1927) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finn - Finnar - Finnberg, Gustaf Wilhelm - Finnbo (bruksegendom) - Finnbo (mineralfyndort) - Finnboda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

449

Finnar—Finnboda

450

helige mannens båda ögon, såvida
denne icke före arbetets
avslutande kunde uppge jättens namn.
Laurentius fick i sista
ögonblicket höra en jättekvinna sjunga
för sitt barn, att dess fader, Finn,
skulle komma hem med helgonets
ögon. Då jätten fick höra
helgonet kalla honom vid namn, blev
han mäkta vred, rusade ned i
kryptan och grep om en av dess
kolonner för att störta
byggnaden; men helgonets makt var
större, och jätten, hans hustru och
barn förvandlades till sten. —
Sägnen har av Tegnér använts i
dikten »Gerda». Liknande sägner
finnas om flera andra kyrkor.

Finnsägnen torde ha utbildats
som förklaring till de vid två av kryptans
kolonner i Lunds domkyrka utskulpterade
relieferna, av vilka den ena visar en man, som
omfamnar kolonnskaftet, den andra två
figurer, som tolkats som en kvinna med ett barn i
armarna. Enligt en av Hj. Holmquist framställd
och av O. Rydbeck utvecklad hypotes föreställer
den förra figuren Simson, som kullstörtar
fili-stéernas tempel, den senare Simson med Delila
i famnen. Jfr O. Rydbeck, »Lunds domkyrkas
byggnadshistoria» (1923). Om andra försök
till tydning av figurernas motiv se uppsats
av F. Beckett i Kult och Konst 1906, dennes
recension i Tidskrift för Konstvetenskap 1923
—24 av Rydbecks arbete samt uppsats av W.
Anderson i Forn vännen 1926; om F. och
besläktade byggmästarsägner uppsats av C. W.
v. Sydow i Fataburen 1907. H.W-n.

Finnar, den till största delen i Finland
bosatta grenen av den finsk-ugriska
folkfamiljen. Se Finland (särskilt avd. Befolkning
och administrativ indelning samt Historia) och
Finska språket. Med f. avses dock ofta
medborgare i Finland, utan avseende på
språket; bland Finlands svenskar och ofta även
i Sverige brukas i denna bemärkelse
»finländare». — Jfr R. Nordenstreng, »Finnarna som
ras, folk och kulturbärare», I—II (1923;
Ver-dandis småskrifter 266—267).

Finnberg, Gustaf Wilhelm, finländsk
målare (1784—1833). Blev 1805 gesäll i Åbo
stads målarskrå och sändes, trol. 1810, av en
mecenat till Konstakademien i Stockholm,
vars kungl. medalj han 1811 erhöll. F.
återkom 1817 till hemlandet och utförde där
porträtt och kyrkliga målningar. Åbo stads
biand 1827, då hans porträttmålningar
förstördes, nödgade honom att s. å, överflytta till
Stockholm, där han dog »i stort elände». F:s
bevarade porträtt, omkr. 15, därav 4 i
Ate-neum, Helsingfors, 2 i Helsingfors univ:s
samling och 1 i Göteborgs museum (se bild på
pl. 2 till art. Finlands konst), visa
honom som en förvånansvärt mogen och
koloristiskt begåvad konstnär, förenande impulser
från C. F. v. Breda med en för dåtiden över-

Fartyg på slip vid Finnboda varv.

raskande realistisk blick och djup
karakteristik. Hans inspirerade och måleriskt rika
religiösa bilder förena storstilat, nästan
monumentalt grepp med friskt verklighetssinne.
Nationalmuseum i Stockholm äger F:s
självporträtt i pastell. Jfr L. Wennervirta,
»Finlands konst» (1926), och uppsats av samme
förf, i Konstnärsgillets Julalbum 1923. B. H.

Finnbo, bruksegendom i s. Dalarna,
Norr-bärke socken, 7 km n. n. ö. om Smedjebacken;
2,281 har, därav 150 har åker, 1,880 har skog.
Tax.-värde 528,900 kr. (1925). Har lytt under
Färna (se d. o.). Hytta anlades på 1500-talet;
driften inställdes 1908. Litt.: Uppsats av V.
Gezelius i »Norrbärke ungdoms julbok» (1925).

Finnbo, berömd mineralfyndort omedelbart
n. om gamla vägen från Sundborn till Falun,
3 km ö. n. ö. om staden och 1,6 km v. om
Finnbo gård. F. var i början av 1800-talet
ett på en pegmatitgång anlagt litet
kvartsbrott, vari påträffades ett antal mineral, som
vid de försök, vilka J. G. Gahn i Falun
anställde, befunnos delvis förut okända, delvis
hörande till sällsynta arter. Redan 1806
beskrevos därifrån dels pyrofysalit (topas) av
Berzelius och W. Hisinger, dels »krumbladig
fältspat» (albit) av A. L. Hedenberg. De
intressanta mineralen från F. gåvo sedan
anledning även till Berzelius’ och Gahns 1814
påbörjade, klassiska undersökningar om
pegmatitmineralen i Falutrakten (se även
B r o d d b o och Kårarvet), varvid från F.
ytterligare beskrevos bl. a. beryll, fluocerit,
gadolinit, ortit, tantalit, tennmalm,
yttro-cerit och yttrotantalit. N. Zn.

Finnboda, skeppsvarv med slipar, flyt- och
krandockor samt mek. verkstad i Nacka
socken nära Stockholm, på s. sidan av inloppet
från Saltsjön. Varvet, som anlades 1873—77,
innehas av a.-b. Finnboda varv med 5 mill. kr.
i aktiekap. Arb.-antalet var 1926 omkr. 200
och tillv.-värdet s. å. omkr. 2 mill. kr. Varvet
bygger och reparerar fartyg, båtar och
pråmar av järn och stål. Jfr Docka.

F. var i forna tider hamnplats för
finn-skutor, därav namnet. Varvet har anlagts av

VII. 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jul 17 16:14:47 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfdg/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free