Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärilar - Fjärillik - Fjärilsblomma - Fjärilsfink - Fjärran östern el. Yttersta östern - Fjärrbävning - Fjärrfotografi - Fjärrkarelen - Fjärrkraft - Fjärrpunkt - Fjärrverk - Fjärrverkan - Fjärsingar - Fjärsingsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539
Fjärillik—Fjärsingsläktet
540
hanar nå rik utveckling och utgöra en av
deras mera iögonenfallande sekundära
köns-karaktärer. Mellankroppen eller bröstet
består av tre segment, av vilka de två bakre
bära vartdera ett par av vingarna och äro
relativt stora för att ge plats åt den kraftiga
vingmuskulaturen. Det främsta
bröstsegmentet är mindre och bär på vardera sidan ett
hudbihang (patagium), som stundom är rikt
fjäll- och borstklätt och bildar en halskrage.
De tre bröstsegmenten bära vartdera ett par
ben, vilka oftast alla äro väl utvecklade; hos
vissa dagfjärilar är det första paret dock
förkrympt, och endast de två bakre paren
användas hos dem som ställförflyttningsorgan.
— Bakkroppen, som uppbygges av 10 segment,
är av växlande form och storlek. Hos
dagfjärilarna är den relativt mycket liten, hos
spinnare och svärmare däremot betydligt
större. Honornas bakkropp, som innehåller
de talrika äggen, är vanl. större än hanarnas.
— F:s levnadstid som utvecklade insekter är
vanl. mycket kort, från några dagar till några
veckor. Vissa arter ha emellertid vanan att
övervintra i det utvecklade stadiet, och dessas
liv som f. blir därigenom rätt långt. Till
denna grupp hör t. ex. den vanliga
nässelfjärilen, som man ofta finner inomhus under
vintern.
Den systematiska indelningen av den stora
ordningen f. stöter på åtskilliga svårigheter
på grund av den i stort sett likartade
byggnad de visa. Numera delar man dem vanl.
i två stora underordningar: Frenatae
(IIetero-neura), som kännetecknas bl. a. därav, att
fram- och bakvingarna ha olika byggt
ribb-verk, och Jugatae (Homoneura), som har
fram-och bakvingarnas ribbverk lika byggt. Till
Frenatae hör det stora flertalet f. eller
familjegrupperna dagfjärilar (se d. o. och
färgplansch; Rhopalocera), oäkta
dagfjärilar (Grypocera), svärmare (Sphinges),
spinnare (Bombycimorpha), nattflyn
(Noctuae), mätare (Geometrae), oäkta
spinnare (Arctiimorpha),
bastardsvärmar e (Anthroceraemorpha), s ä c k s p i
n-nare (Psychaemorpha), mot t
(Pyralidimor-pha), vecklar- och träfjärilar
(Tor-tricimorpha), glasvingar
(Aegeriaemor-pha) och mal ar (Tineaemorpha). Den senare
underordningen, Jugatae, omfattar endast få
representanter, näml, familjegrupperna
käkfjärilar (Micropterygimorpha) och r o
t-ätare (Hepialimorpha). En mera populär
indelning i stor- och småfjärilar, Macro- och
Microlepidoptera, brukas även. Till
småfjäri-larna räknas huvudsaki. mott, vecklare och
malar, under det att de flesta övriga
grupperna gemensamt betecknas som storfjärilar.
Denna indelning har ingen vetenskapligt
bärande grund men bibehålies stundom ännu av
praktiska skäl. Jfr vidstående plansch. — Av
svensk litt. om f. må nämnas Chr. Aurivillius,
»Nordens fjärilar» (1888—91); G. Adlerz,
»Svenska fjärilar i urval» (1905), samt A.
Tull
gren och E. Wahlgren, »Svenska insekter»
(1920—22). N. A. K.
Fjä: illik kallas blomkronan hos underfam.
Papilionatae bland baljväxterna. Den består
av 5 blad, av vilka det största, seglet, är
riktat uppåt och i knoppen täcker de övriga;
nedanför seglet sitta vingarna, en på
vardera sidan, och innanför eller något nedanför
dessa kölen, bildad av två blad, vilka vanl.
äro mer eller mindre fullständigt
sammanvuxna med varandra. Jfr Blomma (och
bild 1 på planschen).
Fjärilsblomma, se P o 11 in at io n.
Fjäiilsfink, se Astrilder.
Fjärran östern el. Yttersta östern (ry.
Dalnij vostotjnij kraj), område inom Ryska
socialistiska federativa sovjetrepublikernas
gränser i östligaste Sibirien; 2,628,000 kvkm,
1,721,900 inv. (1926). Huvudstad är
Chaba-rovsk (51,000 inv. 1923). Omfattar
guverne-menten Amur, Kamtsjatka, Kustprovinsen och
Transbajkalien (se dessa ord). Om
administration och naturförhållanden se Ryssland
och Sibirien. Före dec. 1922 bildade
området Fjärran österns republik.
Fjärrbävning, se Jordbävning.
Fjä. rfotogi afi, se Telefotografi.
Fjärrkarelen, se Karelen, autonom soc.
sovjetrepublik.
Fjärrkiaft, se Fjärrverkan.
Fjärrpunkt, den punkt, för vilken ögat i
ackommodationsvila är inställt. Föremål, som
befinna sig vid f., ses tydligt, utan att
ackom-modationen anlitas, om de äro nog stora för
att skönjas utan optiska hjälpmedel.
Avståndet till f. växlar med ögats
Ijusbrytningsför-hållanden från »oändligheten» vid s. k.
normal brytning (emmetropi) till allt kortare
avstånd från ögat, ju högre grad av
närsynthet (myopi) det företer. Vid översynthet
(hypermetropi) tänkes f. ligga bakom ögat.
Jfr Ackommodation 2, Emmetropi,
Hypermetropi och Myopi. K. G. P-n.
Fjärrvei k, mus., se Manualer.
Fjärrverkan, en kropps (hypotetiska)
verkan på en annan, avlägsen kropp utan hjälp
av något mellanliggande medium. Tyngden
samt de elektriska och magnetiska krafterna
betraktades länge såsom fjärrkrafter,
utan att man fann någon tankesvårighet häri.
Efter de Faraday-Maxwellska idéernas
genombrott inom elektricitetsläran kvarstår såsom
skenbar fjärrkraft endast den allmänna
gravitationen. G. N.*
Fjärsingar, Trachinidae, familj, hörande till
de taggfeniga fiskarna och kännetecknad av
att kroppen är täml. långsträckt och täckt av
små fjäll. Två ryggfenor finnas, den främre
kort med styva taggstrålar, den bakre i
likhet med analfenan lång. Gällocket bär en stor
tagg. De få hithörande arterna leva i havet.
Se vidare Fjärsingsläktet. T. P.
Fjärsingsläktet, Trachinus, tillhör fam.
fjärsingar (se d. o.). Den vanliga fjärsingen, T.
draco, finnes vid Sveriges västkust, tillfälligt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
