Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flandern - Litt. - Flandrin, Jean Hippolyte - Flandriska nötkreatursrasen - Flanell - Flanera - Flank - Flankera - Flankformering - Flankmarsch, Flakstöd - Flankvinkel - Flanör - Flashspektrum - Flaskkurbits - Flatau, Theodor - Flatholmen - Flatlus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
565
Flandrin—Flatius
566
sp. 1179—80 (det stora s. k. Flandernslaget
aug.—nov. 1917) och sp. 1187—89 (slaget vid
Lys april 1918), samt Y p e r e n. M. B-dt.
»Fiskargosse.» Målning av J. H. Flandrin. Paris,
Louvre.
Flandrin [flädrä’], Jean Hippolyte,
fransk målare (1809—64). Blev i Paris elev
av Ingres, studerade som stipendiat i Rom,
hemsände den monumentalt storstilade
studiefiguren »Naken fiskargosse på
havsstranden» (se bild) och blev sedan i sitt hemland
den främste representanten för ett i anda och
uttryck religiöst måleri. F. dekorerade
katedralen i Nimes och kyrkor i Paris med
bibliska kompositioner, grupper av Kristus och
apostlarna samt processioner av martyrer och
heliga jungfrur. Främst stå hans målningar
i S:t-Vincent-de-Paul och i
S:t-Germain-des-Prés. F. nådde vad den tyska nazarenska
skolan sökt utan fullgott resultat. Han strävade
ej efter realitet, fann i sin teckning uttryck
för det väsentliga och förbisåg störande
bisaker, ägde m. a. o. monumental uppfattning.
Men han behärskade sina uttrycksmedel och
strävade ej efter att verka genom naivitet
eller att efterbilda gamla mästare.
På äldre dagar blev F. eftersökt som
porträttmålare och utförde på detta område verk
av besjälad realism. I porträttet av en ung
flicka i profil (nu i Louvre) förenar sig
formens fasthet med ädelt behag i ljusets
skiftningar. F. kallades »den ärbara kvinnans
målare». Monogr. av C. G. Estlander (1890) och
L. Flandrin (1902; 2:a uppl. 1909). — Hans
broder Paul F. (1811—1902) var en
uppskattad målare, utförde religiösa ämnen och
väggmålningar, porträtt och landskap. G-g N.
Flandriska nötkreatursrasen (fr. la race
fla-mande), en av Frankrikes förnämsta
mjölk-raser, som har sitt förnämsta avelsområde i
dep. Nord och Pas-de-Calais; den är till
färgen röd i olika nyanser, oftast med små
vita tecken på huvudet och juvret samt under
bröstet; vikt 450—500 kg; mjölkavkastning
i medeltal omkr. 3,000 kg per år.
FlaneTl, ulligt, mjukt tyg av ylle eller
bom
ull med täml. fin varp och tjockare, lössnott
inslag; nyttjas till underplagg, foder och
barnkläder.
Flanera (fr. flåner), gå och driva, spatsera
omkring. — Subst.: Flanör.
Flank (fr. flanc, sida). 1. En
befästnings-linje med uppgift att bestryka, flankera,
en annan längre linjes grav och
framförliggande terräng (jfr Bastion). F. kallas även
en tillbakadragen befästningslinje, som har
till ändamål att skydda en ställnings sidor
(flanker) för kringgående rörelse (jfr L
y-nett 2). L. W:sonM.*
2. En truppavdelnings eller ställnings sida,
dess yttersta punkt, även terrängen
därutanför. Jfr Flygel. Namnen högra och vänstra
flanken bibehållas vid en truppavdelning även
under marsch från fienden. —
Flankanfall, anfall i endera flanken. —
Flank-marsch, marsch av en truppavdelning, som
är vänd åt flanken. — Flankstöd,
terrängföremål eller trupper, som tjäna till stöd
för endera av en truppstyrkas eller en
ställnings flanker. (M. B-dt.)
Flankera, se Flank 1.
Flankformerlng, ofta använd formering (se
d. o.) för örlogsfartyg, som därvid framgå på
parallella kurser snett bakom varandra så,
att linjen genom fartygens förstävar —
for-meringslinjen — bildar en viss bestämd vinkel
med kursriktningen. Beroende på denna
vinkels storlek, erhållas 10° f., 20° f. o. s. v. Ö-g.
Flankmaisch, Flankstöd, se Flank 2.
Flankvinkel, se Bastion.
Flanör, se Flanera.
Flasbspektrum [flä’/-], se Solen.
Flaskkui bits, bot., se Cucurbitaceae.
Flat [flät], eng. (eg. plattryckt), mus.,
engelsk tilläggsbenämning på den medelst ett b
en halv ton sänkta tonen, t. ex. d flat =
dess o. s. v.
Flätåu, T h e o d o r, tysk öron-, näs- och
halsläkare (f. 1860), en av samtidens ledande
foniatriker (jfr F o n i a t r i). Med. dr 1882,
lärare i röstfysiologi och sånghygien vid
musikhögskolan i Berlin 1898—1903, docent vid
undervisningsministeriets utbildningskurs för
lärare sedan 1901, föreståndare vid Berlins
universitetsklinik för avd. för öron-, näs- och
halssjukdomar sedan 1906. F. blev prof. 1912.
Han har deltagit i grundandet och utgivandet
av Die Stimme, tidskr. för rösthygien. —
Bland F:s skrifter mäikas »Die Nasen-,
Ra-chen- und Kehlkopfkrankheiten» (1895),
»In-tonationsstörungen und Stimmverlust» (3:e
uppl. 1902) och »Die funktionelle
Stimm-schwäche (Phonastenie) der Sänger, Sprecher
und Kommandorufer» (1906; »Svaghet i
rösten», 1912). V. Nsl.
Flatholmen, municipalsamhälle i s.
Bohuslän, Klädesholmens kommun och
kapellförsamling, på en liten ö utanför Tjörn; 20 har,
102 inv. (1927). Tax.-värde å fast egendom
45,200 kr. (1925), bev.-tax. inkomst 23,412 kr.
Flatlus, se Löss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
