Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Floridzin - Florilegium - Florin - Florina - Floris (de Vriendt), familj - Floris, Joakim från - Florist - Florisz. (Floriszoon), Pieter - Florman, Arvid Henric - Floroglycin - Florsländor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
617
Floridzin—Florsländor
1518
Floridzin, en i rotbarken av fruktträd
förekommande glykosid (se d. o.). Man kan
genom injektion eller intagning av f. hos såväl
människor som djur framkalla sockerhaltig
urin (s. k. floridzindiabetes). Denna
sockerbildning är oberoende av kolhydrattillförsel
och är ej förbunden med någon ökning av
blodsockret, såvida ej njurarna äro
avlägsnade. Orsaken är att söka i en förändrad
funktion hos njurarna och levern. E. L-g.
Floiilègium, nlat., eg. blomstersamling;
antologi, vald samling (vanl. om något dåligt
el. löjligt).
Florln [eng. uttal flå’rin] (mlat. florénus,
it. fiorino), urspr. ett under medeltiden i
Florens präglat guldmynt; efterbildades i flera
europeiska stater och gav upphov till den
nederländska myntenheten gulden, som ännu i
dag betecknas med fl.; i England ett silvermynt
om 2 shillings värde. Jfr Gulden. G. H-r.
Florlna, nomos i n. v. Grekland, vid
jugoslaviska gränsen, stöter i n. v. till
Prespa-sjön; 3,720 kvkm, 131,752 inv. (1923). Bergigt
(Neredska, 2,065 m ö. h.). Huvudstad Florina
(13,988 inv.); ärkebiskopssäte.
Flöiis, eg. de Vriendt [-frint],
nederländsk konstnärsfamilj. Cornelis F. (1514
—75) var arkitekt, skulptör och
ornaments-tecknare. F:s stora betydelse ligger i hans
utbildande av den nederländska renässansens
former. Fiämst genom hans stick spreds
groteskstilen över n. Europa. Rådhuset i
Ant-werpen (se pl. till d. o.) är ett av hans
förnämsta byggnadsverk. Hans gravmonument
(bl. a. i Schleswig och Roskilde) togos till
mönster av andra skulptörer. — Brodern
Frans F. (1516—70) var målare. Hans stil
visar påverkan av Michelangelo, vars konst
han lärt känna i Italien. Som lärare i
Ant-werpen verkade Frans F. i romanisternas anda.
Jfr Flamländsk konst, sp. 558. E. L-k.
Flöris, Joakim från, se Joakim
från F 1 o r i s.
Flori’st, kännare av ett områdes flora (se
d. o.). — Florfstisk,
som avser floran.
Flörisz. (el. Fl or i
s-zoon), Pieter,
nederländsk sjöhjälte
(omkr. 1605 el. 1610—
58). Utmärkte sig
som schoutbynacht
under Tromp i striderna
mot engelska flottan
under Blake 1652—53
och blev vice amiral
1653. F. fördrev
sven
ska flottan från Danzig 1658. Under
Wasse-naers överbefäl var han eskaderchef i den
flotta, som undsatte Köpenhamn; i slaget i
Öresund 8 nov. (n. st.) s. å. mot svenskarna
under K. G. Wrangel stupade F. — Litt.: C.
Ballhausen, »Der er ste englisch-holländische
Seekrieg 1652—1654 sowie der
schwedisch-hol-ländische Seekrieg 1658—1659» (1923). B. H-d.
Florman, Arvid Henri c,
universitetslärare, anatom (1761—1840). Blev 1785
docent i anatomi och 1786 med. lic. i Lund samt
1787 anatomie prosektor, tjänstgjorde 1788
som e. o.
expedi-tionsmedikus på
kungl.
örlogsflot-tan och bevistade
slaget vid Högland
(1788). Han var
1789—90
överläkare på sjukhuset i
Karlskrona, där
han undervisade
de yngre
lasaretts-kirurgerna i
anatomi. 1791 blev
han med. dr och
var 1801—31 prof,
i anatomi, kirurgi
och
veterinärveten
skap. Led. av Vet.-akad. 1808. — F. utövade
stoit inflytande på den svenska
läkarutbildningen och anses som grundläggare av ett
rationellare studium av anatomien i Sverige.
Han kan också sägas ha givit väckelse åt
1830-talets nykterhetsrörelse i Sverige. Litt.:
C. M. Fürst, »A. H. F. och
veterinärvetenskapen» (i Lunds Univ:s Årsskrift, bd 35,
1899); biogr. över F. i »A. Retzius’ skrifter
i skilda ämnen» (1902). R. T-dt.*
Floroglycin, C6H3(OH)3, är en med
pyrogal-lol isomer fenol. Stora, sött smakande
kristaller, smpt 218° C. Ger i saltsur lösning
purpurröd färg med ved och nyttjas därför för
påvisande av trä i papper. I. B.
Florsländor, benämning på de till fam.
Ilemerobiidae hörande nätvingarna. De äro
små eller medelstora, ljust färgade arter med
oftast glasklara vingar. Äggen fästas vanl.
på blad medelst tämligen långa, fina skaft,
vilket föranlett, att man förr betraktade dem
som ett slags svampar. Larverna, vilka ha en
nästan spolformigt avsmalnande kropp, äro
utpiäglade rovdjur och livnära sig särskilt av
bladlöss, vilket förskaffat dem namnet
»blad-luslejon». De utsugna bladlusskinnen fästas
vanl. på ryggen, där de kvarhållas av
hakfor-miga hår. Puppan vilar i en kokong, som
den lämnar redan före kläckningen. I Sverige
förekommer omkr. ett 20-tal merendels
sällsynta arter, av vilka omkr. hälften tillhör
släktet Hemerobius. Till f. räknas ofta de s. k.
stinksländorna, fam. Chrysopidae, vilka
i de flesta avseenden likna f. Dit höra bl. a.
den vanliga blekgröna Chrysopa vulgaris,
vilken ofta —- särskilt om hösten — visar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
