Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flotation - Flotow, Friedrich von - Flotow, Hans von - Flotta - Flottans arkiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
621
Flotow—Flottans arkiv
622
vanligaste apparaterna äro antingen
pneuma-tiska eller agitationsapparater. I de förra
nyttjas komprimerad luft för omrörning och
skumbildning, i de senare åstadkommas dessa
medelst mekaniska anordningar, t. ex. hastigt
roterande skivor eller propellrar.
Flotationsmetoderna ha inneburit en
formlig revolution inom anrikningstekniken och
fått en allt större betydelse för världens
malmförsörjning. En mängd malmer, som på
förut vanligt sätt icke eller endast med stor
svårighet kunnat ekonomiskt bearbetas, kunna
nu på grund av flotationsförfarandets relativa
enkelhet och billighet avvinnas betydande
värden. I U. S. A., där f.-processerna fått
största utbredningen, ha 1925 i sådana
processer behandlats över 45 mill. ton malm
(däribland 40 mill. ton kopparmalmer), använts
37,000 ton reagens och erhållits 2,8 mill. ton
malmsliger. Även i Sverige har f. vunnit
insteg inom gruvhanteringen. E. S. B.
Flotow [flå’tå], Friedrich von, frih.,
tysk tonsättare (1812—83). Fick sin
huvudsakliga utbildning i Paris, där han
särskilt tillägnade sig den lätta, graciösa
Adam-stilen. Efter smärre
framgångar där vann
han världsrykte genom
operorna »Alessandro
Stradella» (1844; Sthlm
1847) och »Martha»
(1847; Sthlm 1850);
senare äro bl. a. »Die
Grossfürstin Sophia
Catharina» (1850;
»Storfurstinnan», s. å.)
och »Pianella» (1860;
Sthlm 1884). Han var
1856—63 intendent för
hovteatern i Schwerin. F. är främste
representanten i Tyskland för den franska
opéra-comiquestilen och bildar därigenom både
en fortsättning av Lortzings tyska komiska
opera och en reaktion mot det folkliga
nationella sångspelet. Den enkla, trohjärtade
andan jämte den äkta tyska sentimentala
melodiken i »Martha» och »Stradella» hålla
dem ännu uppe på scenen. Litt.: »F. von
Flo-tow’a Leben. Von seiner Wittwe» (1892). T. N.
Flotow [flå’tå], Hans von, tysk
diplomat (f. 1862). Blev 1908 föredragande råd i
utrikesministeriet, 1910 sändebud i Bryssel
och 1913 ambassadör i Rom. Efter
världskrigets utbrott avlöstes han där dec. 1914 av
furst B. von Bülow.
Flotta. 1. örlogsflotta, det
väsentliga av en stats krigsmakt till sjöss.
Sveriges äldsta organiserade f. var 1 e d
ungsflottan, utrustad och bemannad av den
besuttna kustbefolkningen, som därför var
indelad i skeppslag. Därefter följde v
i-kingaflottorna. Efter vikingatiden
råkade Sveriges sjömakt i förfall, och först
med Gustav Vasa skapades åter en kraftig
örlogsflotta, som under Erik XIV, Karl XI
och Gustav III nådde en betydande styrka.
Under Gustav II Adolf upprättades vid sidan
av örlogsf lottan en skärgårdsflotta
(se d. o.). Denna delning av Sveriges f.
kvarstod därefter i stort sett till 1873, ehuru
namnen växlade, örlogsflottan kallades
sålunda 1756—1824 stora flottan och
skärgårdsflottan arméns f 1 o 11 a (se d. o.)
el. »lilla flottan».
Striden om »stora» och »lilla» flottan tog
sin början på 1700-talet, då skärgårdsflottan
fick sin kraftigaste utveckling, och kan sägas
ha pågått ända till närvarande tid.
Förkämparna för stora f. ansågo denna som landets
enda egentliga sjöförsvar och lilla f. blott som
bihang till denna eller till armén.
örlogsflottornas nuv. storlek och
huvudsakliga sammansättning angivas i artiklar om
resp, länder.
2. En större samling örlogsfartyg,
sammanförda till en f. under befäl av en
»högste befälhavare» el. »flottchef». I
Sverige finnes sålunda »kustflottan». Brittiska
huvudstridskrafterna till sjöss bildade under
kriget 1914—18 »the grand fleet» (den stora
f.) och de tyska »die Hochseeflotte»
(högsjö-flottan).
3. En nations handelsflotta (se
Handelsfartyg).
4. En större samling handelsfartyg,
fiskarfartyg o. dyl. kallas ofta f.
Särskilt i krigstid bildas av handelsfartyg f.,
vilka ofta konvojeras av örlogsfartyg och då
kallas konvojflottor el. konvoj (se
d. o.). En samling fartyg, som transporterar
trupper el. förråd, benämnes
transportflotta (se d. o.). (Ö-g.)
Flottans arkiv. Flottans stations
i Stockholm arkiv i den s. k.
tyghusbyggnaden på Skeppsholmen utgör en
arkivdepå. Det innefattade före 1915 främst
marinens centrala förvaltningsorgans,
Amirali-tetskollegiets, arkiv för åren 1630—1791, de
efterföljande myndigheternas arkiv för åren
1791—1877 och Marinförvaltningens arkiv.
Efter stora överflyttningar från 1915 till
Riksarkivet omfattar F. numera de marina
centralmyndigheternas arkivalier från 1841 samt
Stockholms stations, de upplösta
örlogssta-tionernas och eskadrarnas arkiv jämte de
moderna räkenskaperna för stationerna. Det är
ställt under stationsbefälhavaren vid flottans
station. Närmaste tillsyn utövas av en
marinintendent. — Flottans stations i
Karlskrona arkiv utgör även en depå
för flera olika myndigheters arkiv. Där
förvaras t. ex. generalamiralens och
överamiralens arkiv för 1780—94, stationsbefälhavarens
och hans företrädares arkiv från 1797 och
varvschefens från 1771. Arkivet är ställt
under stationsbefälhavaren. Litt.: A. Zettersten,
»Flottans arkiv på Skeppsholmen» (i Hist.
Tidskr. 1886); utredningar av S. Bergh i
Meddelanden från Svenska Riksarkivet (1909,
1914). E.N-nn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
